Utblick Åsikt
Katalys har mycket att lära om Argentina
Aftonbladet ledares podd Starta pressarna, med Daniel Suhonen och Max Jerneck från Katalys, skulle prata om Argentina, men det blev ett hopkok av felaktigheter och desinformation. Det skriver Rutger Brattström.
Jag sätter på mig hörlurarna och trycker igång podden. Det visar sig vara en timme av felaktigheter och desinformation.
Daniel Suhonen och Max Jerneck pratar om Argentinas nya president Javier Milei. De kallar honom slentrianmässigt för högerextrem, säger att utvecklingen är obehaglig och att Timbro hjälteförklarar honom. Hjälteförklaringen består i att jag skrivit en rapport med titeln Kommer Javier Milei lyckas? som går igenom den ekonomiska utvecklingen och reformerna som skedde under Mileis första år vid makten.
Innehållet i rapporten är inget som Suhonen och Jerneck är särskilt intresserade av, utöver en graf på sidan 7. Grafen föreställer reallöneutvecklingen i Argentina från 2021 och en bit in i 2024. Under hösten 2023 hamnade Argentina i en djup ekonomisk kris som snabbt urholkade reallönerna.
Tillsammans med stora nedskärningar i statens utgifter ledde devalveringen till att den argentinska inflationen började sjunka redan i januari – månaden efter Milei tillträdde. När inflationstakten minskade kunde de argentinska reallönerna återigen följa med prisutvecklingen. Den här grafen kallar Suhonen och Jerneck för en ”hokus-pokus-analys”. De menar att jag ”inte fått betalt” om den presenterats på Katalys och att jag ”hade fått underkänt i skolan”.
Milei tillträdde den 10 december 2023. Suhonen och Jerneck vill tillskriva hela december månad till Mileis mandatperiod, och den kraftiga reallöneurholkning som skedde då. Grafen, som jag lånat från Universidad Francisco Marroquín, tillskriver i stället större delen av tappet i december till peronist-regeringen som skapade inflationskrisen. Månadsskärningen kan man debattera fram och tillbaka, men utan Mileis snabba åtgärder hade reallönerna sannolikt fallit ännu mer.
Trots budgetunderskottet valde den peronistiska regeringen att avskaffa inkomstskatten i ett försök att köpa röster hösten 2023.
Suhonen och Jerneck hävdar felaktigt att den devalvering som Milei genomförde direkt efter sitt tillträde urholkade reallönerna. Reallönerna föll hösten 2023 till följd av den höga inflationen som berodde på en obalanserad budget och ett oansvarigt användande av penningpressen.
Trots budgetunderskottet valde den sittande peronistiska regeringen att avskaffa inkomstskatten i ett försök att köpa röster hösten 2023. Det fungerade inte och Milei vann valet med den högsta siffran i en andra valomgång sedan demokratin återinfördes efter Falklandskriget.
Utöver att staten spenderade alldeles för mycket på pensioner och bidrag var den reglerade växelkursen ett stort problem. Fram till dess att Milei tillträdde lovade den argentinska staten att man kunde köpa en dollar för cirka 400 peso, men staten betalade 800 peso för varje dollar den sålde. Centralbanken behövde trycka pengar för att ha råd att köpa dollar som man sedan tvingades sälja till det reglerade priset. Detta spädde på inflationen och Milei valde att omedelbart devalvera valutan vid sitt tillträde. Devalveringen avslutade den onda spiralen, bidrog till att sänka inflationen och till att vända utvecklingen för reallönerna – inte tvärtom.
Att anse att reallönerna föll till följd av devalveringen, det är en rejäl hokus-pokus-analys. Hur ser det ut i övrigt då? Hade Suhonen och Jerneck fått godkänt i Argentina-kunskap?
Det hela börjar med att Jerneck förklarar att inflation varit Argentinas stora problem sedan ”80-talet i princip, kanske ännu längre tillbaka”. Redan under avsnittets första sekunder visar de sig dåligt pålästa. Argentina hade sina första inflationskris under 1940-talet, under ledning av den auktoritäre vänsterpopulisten Juan Perón, en karaktär som hyllas senare i avsnittet.
Redan under avsnittets första sekunder visar de sig dåligt pålästa.
Argentinas problem beror på återkommande makroekonomisk populism. Begreppet myntades av ekonomerna Rudi Dornbusch och Sebastián Edwards 1990 och används för att beskriva en destruktiv konjunkturcykel som upprepade gånger drabbat många latinamerikanska länder.
Gång på gång har populistiska ledare kommit till makten genom att lova omfattande sociala och ekonomiska reformer, ofta med fokus på omfördelning av rikedom, ökad social rättvisa, och förbättringar för de breda massorna. För att finansiera stora offentliga utgifter, subventioner, och prisregleringar ökar staten sitt budgetunderskott och tar lån. Snart vill internationella långivare inte låna ut mer. Då börjar man i stället trycka pengar, vilket leder till inflation.
Suhonen och Jerneck försöker sig på att förklara inflationen utan att över huvud taget nämna budgetunderskott eller sedelpress. Resultatet blir osammanhängande och felaktigt.
I stället för underskott pratar Suhonen och Jerneck om utlandsskulden, som de menar är såpass stor att den inte går att betala tillbaka. Argentina ska därmed ha hamnat i en evig skuldfälla. Men faktum är att Argentina inte har en särskilt hög statsskuld internationellt sett. Länder som USA, Frankrike, Storbritannien, Japan och Italien har alla långt högre statsskulder som andel av BNP. Ingen av dessa länder har haft samma problem som Argentina. Skulderna kan inte förklara inflationskriserna.
Vid ett annat tillfälle påstår de att Milei fängslar politiska motståndare. De uppger felaktigt att tidigare president Cristina Fernandez de Kirchners har arresterats anklagad för korruption. Vad som har hänt är att Cristina Fernandez de Kirchner sedan tidigare har dömts till sex års fängelse för korruption i en rättsprocess som inleddes åratal innan Mileis presidentskap. Förra veckan avslog den högsta domstolen, dit Milei inte utsett några domare, hennes överklagan. Till slut kommer hon behöva avtjäna sitt straff efter att ha berikat sig själv genom att tilldela över 50 olika vägprojekt med kraftigt uppblåsta priser till en nära vän. Vägarna kom i många fall inte att färdigställas.
Jerneck och Suhonen anser däremot att situationen påminner väldigt mycket om vad som hände i Brasilien. De säger:
Att högern där drev en kampanj först mot president Lula, alltså vänsterpresidenten som satt tidigt tjugohundratal och fick honom arresterad, och sen drev de en kampanj mot hans efterträdare Dilma Rousseff, som var folkvald president. De fick bort både Lula och sedan Rousseff med sådana anklagelser och sen kom Bolsonaro som också är en Milei-liknande karaktär. Väldigt kontroversiell, väldigt frispråkig och väldigt väldigt långt åt höger. Han är ju nästan fascist och riskerar 40 års fängelse för statskuppen efter att han förlorade valet. Det går ju en tråd här från det som händer i USA. Alltså Argentina och Brasilien och USA och deras höger är på något sätt i lite olika stadier. De testar olika olika metoder på något sätt för att hålla sig kvar vid makten.
De jämför alltså rättsprocesser som har sin gång utan presidentens påverkan med försök till statskupp. Det är ren desinformation.
Det finns absolut mycket att kritisera Milei för. Vilket jag har gjort på Twitter/X och genom att intervjua kritiska argentinska ekonomer som Gabriel Zanotti och Roberto Cachanosky. Men Suhonen och Jernecks analyser kan inte kallas kritik. För att kunna kritisera måste man veta vad man pratar om.
Jag har för övrigt erbjudit mig att vara med podden om de vill prata om Argentina igen, och göra det på sakliga grunder.