KD mår bäst utanför bubblan

”Lägg av KD, ni kan så mycket bättre!” Det var huvudbudskapet i en tweet från Susanne Nyström, ledarskribent på Eskilstuna-Kuriren. Hon belönades inte bara med en instämmande retweet från Feministiskt initiativs Gudrun Schyman, utan även med åtta studiominuter i SVT:s Aktuellt. Tv-insatsen uppskattades även av Nyströms chef Alex Voronov, som twittrade att ”detta är en väg ingenstans för KD”. ”Kristdemokraterna har förlorat sin värdegrund”, instämde-klagade den statsvetarmärkte S-profilen Ulf Bjereld i sin blogg.

Skälet till missnöjet? Kristdemokraternas ledare Ebba Busch Thor är ute på förvalsturné. Under sina framträdanden frågas hon ut olika moderatorer såsom pingstpastorn Niklas Piensoho, statsvetaren Stig-Björn Ljunggren och medieprofilen Calle Schulman. Så långt inga problem. Men en annan av utfrågarna är Bert Karlsson, känd för lite av varje men i detta sammanhang kanske främst för sin ledande roll i Ny Demokrati 1991 – 94. Ett dåligt sällskap för KD-ordföranden, anser Nyström, Schyman, Voronov och Bjereld.

Omsorgen är sannolikt inte helt genuin. Vad dessa socialister, feminister och vänsterliberaler har gemensamt är detta: de vill att Sverige styrs av Stefan Löfven (låt vara att de är oense om vilka övriga som ska få vara med) även efter nästa val, och ingen av dem har något särskilt gott öga till Kristdemokraterna. Den enkla följdfrågan från vilken journalist som helst borde vara ”hur många röster hoppas du att KD får av väljarna i höst?”. Den ställdes dock inte i Aktuellt. I stället fick KD-politikern Sara Skyttedal svara på frågor om varför partiet erbjuder en plattform till Bert Karlsson.

Svaret på det är dock uppenbart. Det ger uppmärksamhet, och lockar nyfikna till partiets valmöten. Alltså samma skäl som får Demokraterna i USA att kampanja med kända musiker och skådespelare, och som för några år sedan fick Miljöpartiet att involvera Timbuktu i en arbetsgrupp mot rasism. Timbuktu är inte miljöpartist, och tycker i flera frågor annorlunda än partiet. Men de hade uppenbarligen nytta av varandra ändå, och inga journalister eller debattörer verkade tro något annat än att samarbetet var av mer professionell än ideologisk natur. Och för egen del är jag rätt säker på att om Kristdemokraterna hade vänt sig till honom i stället så hade det mediala hyperventilerandet uteblivit.

Alla som har studerat Kristdemokraternas väljare och tänkbara väljare vet att partiets potential bland socialister och vänsterliberaler knappt är mätbar.

Den intressanta frågan här handlar om vilka väljare det är legitimt att uppvakta. Ingen har någonsin behövt löpa medialt gatlopp för att ha flirtat med gröna liberaler i storstadskärnorna. I valet 2010 ansågs det vara den avgörande väljargruppen, och såväl moderater som vänsterpartister tävlade om att locka till sig den. Det var också i det valet Sverigedemokraterna för första gången tog sig över riksdagsspärren.

Möjligen finns ett samband där, för den som ids leta. Men nu har flera partier, däribland KD, bytt spelplan. Alla som har studerat Kristdemokraternas väljare och tänkbara väljare (och som tidigare presschef i partiledarstaben har jag haft anledning att göra just det) vet att partiets potential bland socialister och vänsterliberaler knappt är mätbar. Ändå ställs partiet till svars för att de väljer att spela på en annan planhalva.

Det är den skevheten som är den verkliga berättelsen om Sveriges samhällsdebatt. Och det är den skevheten som är den verkliga matjorden för populistiska stämningar. Ingen skulle komma på tanken att fråga Timbro om vad Socialdemokraterna borde tycka och göra för att lyckas i valet. Men det tas för självklart att politiker och debattörer som inte hyser några varma tankar om KD ändå har mycket att tillföra rörande partiets valstrategi. Ur kristdemokratisk synvinkel är valmötena med Bert Karlsson en succé. Riksdagens minsta parti lockar plötsligt så många åhörare att de tvingas flytta mötena till större lokaler. Men de som kommer till mötena räknas inte, om man får tro kritikerna. Så vem är det egentligen som gör skillnad på folk och folk här?

Kristdemokraterna kommer aldrig att bli mediala gunstlingar. Så mycket kan jag säga med säkerhet efter att ha stått bredvid under hundratals intervjuer med den förra partiledaren. Partiet fungerar bäst utanför bubblan av mediala mainstreamåsikter, och bör stanna där. Så KD, lägg inte av. Fortsätt provocera. Fortsätt irritera. Fortsätt samtala med populisterna. Och framför allt: fortsätt besvara de frågor som populisterna ställer, men som varken de eller vänstertyckarna har några hållbara svar på. Bert Karlsson sökte sig till er för att han vill göra om sjukvården och skrota landstingen. Det är åsikter som delas av betydligt mer än fyra procent av väljarkåren.