Samhälle Krönika
Klimatpolitiken ska inte avgöras i domstol
Klimataktivister vill stämma svenska staten för en otillräcklig klimatpolitik. Men att ta politiska beslut till domstol är en form av aktivism som leder fel och riskerar att urholka legitimiteten för klimatpolitiken, skriver Staffan Samuelsson.
Nyligen uppmärksammade Dagens Nyheter en grupp ungdomar som planerar att stämma den svenska regeringen för vad man anser vara bristande klimatpolitik. Ungdomarna, som kallar sig för Auroragruppen, menar att regeringen inte har gjort nog i klimatfrågan och att den därmed äventyrar deras rätt till liv och utveckling såsom de garanteras av barnkonventionen.
Iris Elmér, en av deltagarna, säger till DN: ”Det är på väg att gå åt helvete och ingen gör något åt det. Jag orkade inte sitta där och titta på när allt går fel.”
Auroraaktivisterna är inte ensamma om att vilja kringgå folkvalda församlingar för att få sin vilja igenom i klimatpolitiken. Det är en del av en större trend. År 2016 stämdes svenska staten på grund av Vattenfalls försäljning av brunkol, och nu i höstas var norska staten indragen i ett uppmärksammat rättsfall där den blev stämd med anledning av planerna på oljeborrning i Arktis.
Världen över har antalet så kallade klimatprocesser ökat snabbt, och klimataktivister stämmer regeringar och stater för att de inte anses ha gjort tillräckligt för att leva upp till internationella åtaganden om mänskliga rättigheter och utsläppsminskningar. I vissa fall, som i Frankrike och Nederländerna, har domstolar till och med givit dem rätt och slagit fast att regeringarna inte har gjort tillräckligt. Domstolarna kan alltså indirekt påverka den förda klimatpolitiken och miljörättsprofessorn Jonas Ebbesson anser att en ”ansvarsprocess mot staten, med krav på åtgärder, kan föras i allmän domstol även i Sverige”.
Klimatpolitiken måste, som alla andra politiska frågor, förankras bland väljare, inte bland domare.
Klimatfrågan är viktig, och med rättsprocesser hamnar den på agendan. Det kan finnas ett symboliskt värde i det. Men är det verkligen en önskvärd utveckling att diskussionerna flyttar från politiken för att i stället hamna inom juridiken?
Att rättsprocesser ska kunna avgöra huruvida regeringars klimatåtgärder är tillräckliga eller inte riskerar att mynna ut i minskad makt för väljarna och i längden ett minskat förtroende för den demokratiska processen.
Regeringars agerande i klimatpolitiken måste, som i alla andra politiska frågor, förankras bland väljare, inte bland domare. En juridifiering av klimatområdet, av det slag som nu verkar vara på gång, kan leda till att det uppfattas som att klimatpolitiken tas fram av en elit utan folklig förankring. En utveckling där medborgarna får minskat inflytande i klimatpolitiken riskerar helt enkelt legitimiteten hos den förda politiken.
Läs också:
Det existerar redan i dag ett glapp. Exempelvis uppfattas ofta den miljölagstiftning som påverkar livet på landsbygden som märklig och teknisk. Den är svår för näringsidkare att överblicka och resulterar i misstro mot myndigheter och domstolar, vilket Göran Persson påpekade när han talade inför Kungliga Skogs- och lantbruksakademien för några år sedan.
När Auroragruppen stämmer staten på grund av klimatpolitiken görs en normativ fråga om till en juridisk fråga. Daniel Bergström, domstolsjurist, vänder sig mot företeelsen att politiska diskussioner allt oftare görs om till juridiska. I flera frågor börjar vi se att rättsliga argument används i stället för politiska och partierna skjuter ned varandra med juridikens hjälp vid nästan varje parlamentarisk oenighet, menar Bergström. Han skriver att detta i vissa fall blir en ”ohederlig debattmässig genväg” och ett alltför enkelt sätt att avsluta en politisk diskussion.
Om Iris Elmér och de andra i Aurora inte är nöjda med den förda klimatpolitiken bör de ägna sig åt opinionsarbete, ta fram de främsta argumenten och debattera. Nu gör de tvärtom och sätter streck i debatten, och undviker på så vis också motargument och meningsmotstånd.
Aktivisterna sätter streck i debatten, och undviker på så vis också motargument.
Ytterligare en kritisk röst mot juridifieringen av politiska frågor är Jakob Heidbrink. Han skriver i en artikel i Kvartal att vagt formulerade rättigheter riskerar att bli politiska tillhyggen som kortsluter demokratin. Just barnkonventionen, vilken Aurora vill åberopa i sin stämning, är ett exempel. Tidigare har även klimataktivisten Greta Thunberg lämnat in en anmälan till FN:s barnrättskommitté om att världens regeringar inte gör tillräckligt i klimatfrågan och på så sätt bryter mot barnkonventionen.
Den sortens agerande försämrar den politiska diskussionen, och minskar djupet i de politiska övervägandena, eftersom den moraliska aspekten försvinner. Man juridifierar, konstaterar Heidbrink, ”det som i grunden är fullt legitima meningsskiljaktigheter av politisk, ekonomisk eller social natur” och försöker åstadkomma en företrädesrätt för sin egen åsikt.
Självfallet ska inte allt bestämmas av politiken och väljarna – många rättigheter och principer är givna och en självklar del av demokratin. De bör värnas, och därför måste man också värna om åtskillnaden och jämvikten mellan politik och juridik. Rättigheternas värde urvattnas om de används som politiskt trumfkort.
En juridifiering av klimatpolitiken riskerar förtroendet för den. Auroraaktivisternas sätt är fel väg att gå. Klimatpolitiken bör avgöras med valsedeln, inte av en domarklubba.