Samhälle Åsikt
Köp inte gårdagens teknik för morgondagens krig
Väst förbereder sig fortfarande på gårdagens krig och bygger ohållbara och alltför dyra lösningar. Ukrainas erfarenheter från de senaste måste införlivas i den upprustning som pågår, skriver Martin Boldt-Christmas.
Förra veckan publicerade Ukrainas försvarsdepartement uppdaterade siffror för Army of Drones-initiativet. Mellan december och februari slogs 92 475 ryska soldater ut varav 96 procent av obemannade system.
Under februari bekämpades 15 438 ryska drönare och nytt rekord sattes för antalet nedskjutna Shaheds. Det är en drönarmodell designad av Iran som visat sig mycket strategiskt effektiv. Den har lång räckvidd och går snabbt att tillverka till låg kostnad.
Det omtalade initiativet bygger på decentraliserat beslutsfattande och resursallokering drivet av data och marknadsmekanismer. Stridsresultat registreras i realtid och används för att analysera effektiviteten hos olika vapensystem på slagfältet. De senaste månadernas utfall är imponerande givet Ukrainas relativt begränsade resurser och brist på soldater.
Ukraina har unik expertis i modern krigföring. Genom digitalisering och innovation har de byggt ett exceptionellt militärindustriellt ekosystem. Ryssland har trots stora förluster, och en traditionellt toppstyrd militär, gjort betydande framsteg att anpassa sig till det moderna kriget de senaste åren.
Europa och USA har tagit lärdom från Ukraina och studerat hur Ryssland utvecklat sin krigföring. Men konflikten i Iran har trots USA:s militära dominans tydliggjort betydande brister. Det moderna kriget handlar inte bara om teknologisk överlägsenhet utan även om industriell kapacitet och kostnadseffektivitet.
Under de första fem dagarna av konflikten beräknas USA och dess allierade förbrukat åttahundra Patriot-missiler.
Framför allt har bristen på avancerade luftvärnsmissiler blivit tydlig i mötet med stora mängder massproducerade drönare. Under de första fem dagarna av konflikten beräknas USA och dess allierade förbrukat åttahundra Patriot-missiler. De kostar mellan trettio och fyrtio miljoner kronor per styck, samtidigt som USA:s årliga produktion uppskattas till omkring sjuhundra. Det står i kontrast till att en Shahed-drönare kostar mellan två- och femhundra tusen styck. Det är inte hållbart.
Ukraina har totalt tagit emot omkring sexhundra Patriot-missiler. Det kan jämföras med över femtiotusen Shahed-drönarattacker under 2025, där mer än 85 procent oskadliggörs innan de träffar sina mål.
Det är ett exempel på hög kostnadseffektivitet. Vad kostar det att attackera ett mål relativt priset att försvara det. Konceptet är centralt i ”krigets ekonomi”. Alla strävar att maximera effekt per investerad krona. Den som binder kapital i dyra och statiska system riskerar bli sårbara eller irrelevanta.
Men försvar handlar inte alltid om den senaste teknologin, utan om det som fungerar bäst. Enligt obekräftade rapporter har Bofors 40 mm automatkanon, som började tillverkas för snart hundra år sedan, använts för att skjuta ned Shahed-drönare.
Den 18 augusti förra året var president Zelenskyj i Vita Huset och erbjöd USA stridstestad anti-drönar-teknologi. Den är kostnadseffektiv då varje interceptor kostar cirka trettiotusen, de enklare modeller en tredjedel av det, och Ukraina tillverkar miljontals per år. Ett sätt att visa uppskattning för stöd och förhoppningsvis fördjupa det militära samarbetet ytterligare.
Förslaget avfärdades, tills förra veckan efter att Iran genomfört fler drönarattacker än väntat. De senaste veckorna har ukrainska tjänstemän och representanter för försvarsindustrin haft intensiva diskussioner med företrädare för USA och flera Gulfstater. Det är inte förvånande.
***
Få bolag illustrerar Ukrainas teknologiska och militära utveckling lika tydligt som UFORCE. Det ukrainska företag som tillverkar de obemannade farkoster som slog ut Rysslands svartahavsflotta. Efter en nyligen avslutad investeringsrunda värderas företaget till över en miljard dollar enligt Bloomberg.
Jag träffade nyligen representanter för bolaget, som av naturliga skäl håller en mycket låg profil. Deras hemsida lanserades först förra veckan, trots hundratals miljoner i omsättning. Deras farkoster har deltagit i mer än 100 000 uppdrag i stridsmiljö, och av naturliga skäl är den internationella efterfrågan stor.
Enligt bolaget kostar deras obemannade Magura V5 cirka 2,5 miljoner kronor. Ett år efter lansering hade modellen bidragit till att förstöra ryska örlogsfartyg till ett värde av 5 miljarder.
Snart ska Sverige fatta beslut om att köpa fyra fregatter. De beräknas kosta runt 60 miljarder, vilket motsvarar mer än tjugotusen UFORCE farkoster. Frågan är inte om fregatter är relevanta i morgondagens krig, utan om risk- och kostnadsbalansen består i en miljö där motståndaren kan producera hot i stor volym.
Fregatterna beräknas levereras om fyra år – lika lång tid har gått sedan Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina inleddes.
Det är viktigt att Försvarsmakten inte investerar i gårdagens teknik för morgondagens krig.
Nya vapensystem måste vara kostnadseffektiva och fungera under förhållanden som ännu är okända. Fregatterna beräknas levereras om fyra år – lika lång tid har gått sedan Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina inleddes. Många av de behov och flaskhalsar som identifierades då är inte relevanta i dag.
Få kunde då förutse hur snabbt slagfältets dynamik skulle förändras. Utvecklingen inom obemannade farkoster med integrerade AI-system och elektronisk krigföring har gått i rasande fart.
Ukraina producerar morgondagens teknik för dagens krig. Västvärlden måste undvika att köpa gårdagens teknik för morgondagens krig.
Ukrainsk försvarsteknologi vinner snabbt mark internationellt. Kriget i Iran visar hur mycket det finns att göra. Innovationstakten, där försvarsmakter och dess inköpsorganisationer spelar en avgörande roll, är ofta för rigid i förhållande till hur snabbt krigföringen förändras. Det ligger i byråkratiers natur.
För att behålla militär relevans krävs en flexibel och snabbfotad modell där utveckling, produktion och operativ återkoppling sker snabbt i nära samspel. Misstag i utveckling och upphandling kommer att ske. Det är en naturlig följd av beslut under osäkerhet, men riskerna kan minimeras av den ukrainska erfarenheten.
Men det handlar inte bara om teknologi. Europa behöver öka både det ekonomiska och militära stödet till en nivå som motsvarar retoriken. Det nuvarande stödet räcker varken för en seger och sannolikt inte för en rättvis och varaktig fred. Det kommer att kräva uppoffringar i form av svåra budgetprioriteringar. Alternativen är i praktiken skattehöjningar eller att öka redan höga statsskulder och budgetunderskott.