Av säkerhetsskäl avslöjas inte konferensens platsen förrän klockan 22 kvällen innan den sätter igång. Defense Tech Innovations Forum ska hållas i den stora källaren på det lyxiga Intercontinental Hotel i Kyiv. Hundratals tech-nördar, försvarsanställda och investerare har trängt in sig för att mingla och lyssna på föredrag och paneldiskussioner om krigets framtid. En av de första som intar talarstolen är den vice premiärministern, tillika digitaliseringsministern, Mykhailo Fedorov. 

Fedorov är extremt tydlig. I tre års tid har Ukraina hållit den ryska fienden stången, en fiende som är överlägsen när det kommer till antal soldater och alla former av konventionella vapen. Inom ett område har dock Ukraina ledningen: innovation. Enligt Fedorov beror det på två framgångsfaktorer: fri marknad och konkurrens.

I Ukraina finns det tusentals olika innovationsprojekt i försvarsindustrin som simultant arbetar med olika produkter som testas på frontlinjen. Närmare 3 000 olika innovationsprojekt i försvarsindustrin har registrerats hos den ukrainska innovationsmyndigheten BRAVE1, och det från mer än 1 200 olika tillverkare. De flesta kommer att misslyckas, men några kommer överleva i konkurrensen och forma framtidens slagfält. Tillsammans med soldaterna på frontlinjen arbetar de ukrainska ingenjörerna ständigt på nya lösningar.

Tillsammans med soldaterna på frontlinjen arbetar de ukrainska ingenjörerna ständigt på nya lösningar.

Mot slutet av digitaliseringsministerns tal kommer han in på framtiden. Snart ska inte bara försvarsindustrin, utan också de stridande brigaderna styras marknadsmässigt. Genom att införa något som Fedorov kallar gamification ska brigaderna belönas efter effektivitet. För varje rysk måltavla som brigaderna slår ut ska de belönas med så kallade E-points som de kan använda för att köpa nya drönare och annan utrustning. Tanken är att försvarets resurser ska allokeras till de mest effektiva förbanden, med minimal byråkrati. Samma marknadsekonomiska principer som gjort den ukrainska försvarsindustrin världsledande ska nu appliceras direkt vid frontlinjen.

Även om gamification fortfarande är en dröm, verkar de ukrainska brigaderna redan efter marknadsprinciper. De absolut flesta är så kallade självständiga brigader, vilket innebär att de sköter sin egen rekrytering och marknadsföring samt har egna budgetar. Regeringen allokerar 2,5 miljarder Hryvnia (650 miljoner kronor) direkt till brigadernas budgetar varje månad, men det är bara en liten del av brigadernas ekonomi.

Soldaterna tar ofta från sina egna löner för att köpa utrustning, och de har långtgående samarbeten med hjälporganisationer som bistår med allt som kan behövas. När jag frågade soldaten Roman, som träffade mig i Kyiv under en kort permission från fronten, uppgav han att omkring hälften av utrustningen som brigaden använder är privat finansierad. Ofta är det den nyaste och mest avancerade tekniken som brigaderna köper in själva.

Genom att fördela ut köpkraften på förbanden anpassar sig försvarsindustrin efter frontens efterfrågan, inte högkvarterets gissningar. Drönare har visat sig vara ett av de effektivaste vapnen i det moderna kriget. Enligt den ukrainske överbefälhavaren Oleksandr Syrskyj orsakas två tredjedelar av de ryska förlusterna nu av drönare producerade i Ukraina. Efterfrågan har skjutit i höjden – likaså produktionen.

I början av 2024 satte president Zelenskyj upp ett ambitiöst mål om att producera en miljon drönare årligen. Marknaden har vida överträffat det. Ukrainas årliga produktionstakt är nu över fyra miljoner drönare. Det produceras hundratals olika modeller med olika syften och användningsområden.

Det handlar dock inte bara om drönare. Soldaterna köper egna uniformer och egna kängor som passar och inte ger skoskav. Till skillnad från i den svenska försvarsmakten slipper ukrainska kvinnliga soldater få köttsår på höfterna av försvarsmaktens underkläder. I Ukraina görs avvägningen mellan kostnad och effektivitet av de personer som själva ska använda utrustningen. Soldaterna vet vad de vill ha, och köper det till lägsta möjliga pris. Med utrustning anpassad till den individuella soldaten ökar stridsförmågan.

Den viktigaste lärdomen Sverige kan dra är att centralisering och statlig planering fungerar dåligt i fredstid – men är katastrofalt i krigstid. Det är något som den ukrainska regeringen har insett.

***

Kvällen innan konferensen deltar jag på ett mingel med människor engagerade i tech-industrin. Där träffade jag bland annat Oleksandr som arbetar med att bygga elektromagnetiska drönarförsvarssystem som kan monteras på militärfordon som det svenska CV-90. När en fientlig drönare närmar sig fordonet blockerar Oleksandrs försvarssystem alla signalfrekvenser. Drönaren tappar då kontakten med sin förare och kraschar snart, förhoppningsvis utan att träffa sitt mål.

Oleksandr berättar samma berättelse som många andra entreprenörer. Allt började med en personlig kontakt vid en specifik brigad. Oleksandr hade en idé, och han diskuterade den med soldaterna vid frontlinjen. Snart levererade han en prototyp för test i fält. Brigaden återkom med synpunkter och man itererade sig fram till en fungerande produkt. I ingen del av utvecklingsprocessen hade Oleksandr kontakt med militärens centrala ledning eller andra tjänstemän. Nato-certifiering har han skaffat i efterhand, när produktionen redan var igång.

Vikten av enkla och snabba byråkratiska processer är något som nästan alla försvarsentreprenörerna återkommer till.

Vikten av enkla och snabba byråkratiska processer är något som nästan alla försvarsentreprenörerna återkommer till. Roman Knyazhenko är vd för företaget Skyeton som producerar en av världens mest avancerade drönare som har en flygtid på hela 28 timmar. Innan kriget gick 80 procent av företagets produktion på export – vilket gör att Roman har stenkoll på skillnaden mellan Ukraina och EU.

”Byråkratin i EU är 10 gånger hårdare än i Ukraina. Det kan ta åratal att få en produkt godkänd. Dessutom gör många regler produkten sämre. Regelverken är byggda för bemannade flygfarkoster, inte obemannade. Våra bästa och senaste produkter görs olagliga av ett regelverk som inte hängt med. Den ukrainska regeringen har försökt balansera snabbhet i processerna mot risken att släppa igenom för mycket skräp.  I EU finns ingen balans.”

Ukraina är nu världsledande i drönarteknologi, drönarförsvar och i databaserad stridsledning. Dit har man kommit genom att testa sig fram, utan att byråkratin stått i vägen. Konferensen kryllar med representanter från utländska företag som vill investera i ukrainska försvarsföretag. Nato:s försvarsmakter formligen skriker efter ukrainska produkter, men har i nuläget svårt att få tag i dem.

Efter Rysslands fullskaliga invasion införde den ukrainska regeringen omfattande vapenexportbegränsningar. Tanken är att vapnen behövs i landet. Men den marknadsbaserade processen har lett till att produktionskapaciteten skjutit i höjden. Landet kan nu producera mer än militären kan köpa.

Ukrainska vapenproducenter uppger nu i undersökningar att exportbegränsningarna är deras största problem, först på andra plats kommer ryska missilattacker. De flesta företagen överväger, eller har redan börjat, att flytta produktion till utlandet.

Om Ukraina lyfter exportbegränsningarna kommer deras vapenindustri kunna växa ännu mer när den kan handla med utländska försvarsmakter. Samtidigt kommer landets skatteintäkter öka – och i slutändan har man då mer pengar till att försvara landet.

Handeln bör inte hindras i krigstid, då är den viktigare än någonsin. Då behöver man flexibilitet och möjligheten att importera varor man inte visste att man behövde. Samtidigt behöver exporten fortsätta för att finansiera krigsinsatsen.

Prenumerera på Smedjan!

Varje lördag får du som prenumerant (gratis) ett nyhetsbrev med exklusiv text av Svend Dahl och lästips från veckan som gått. Dessutom unika erbjudanden på Timbro förlags utgivning.

Email

Innan det fullskaliga kriget var det få, om någon, som kunde förutspå hur viktiga drönare skulle bli i det kommande kriget. Lika svårt, för att inte säga omöjligt, är det att avgöra vilken teknologi som kommer avgöra nästa krig. Sverige och Europa bör lära sig läxan att försvarspolitik bör fokusera på att skapa förutsättningar för innovation. I stället har Sverige precis beställt stridsvagnar som ska levereras under 2030-talet – kommer de ens kunna användas på framtidens slagfält?

Likt Ukraina behöver vi också göra vårt samhälle och vårt försvar mer flexibelt och marknadsbaserat. Som en anställd vid den ukrainska försvarsinnovationsmyndigheten BRAVE1 sa till mig: ”Being centralized and planned is a privilege of peacetime”.

Omslagsbilden föreställer en drönare som visades upp på konferensen. Foto: Rutger Brattström