Jeff Bezos förtjänar varenda krona

Under måndagen förra veckan ökade Amazons VD Jeff Bezos sin förmögenhet med 13 miljarder dollar. Det är ett överlägset rekord. Sammanlagt uppgår hans förmögenhet nu till 189 miljarder dollar — nästan två svenska statsbudgetar. När nyheten kom ut svämmade sociala medier över med de vanliga ilskna ropen. Hur kan en människa vara värd så mycket? Varför ger han inte bort allt till välgörenhet?

Ilska över ojämlikhet är dock ingenting nytt. Nyheten om Bezos rekord var bara ännu en gnista som fick ilskan att flamma upp. Men det finns ett antal invändningar att göra mot den gängse synen på ojämlikhet och dess felaktiga premisser.

Svenska studenter ses som lika fattiga som indiska gatubarn.

Ekonomisk jämlikhet mäts i dag ofta i förmögenhet, som en balansräkning där en persons sammanlagda skulder subtraheras från de sammanlagda tillgångarna. Problemet med att mäta ekonomisk jämlikhet på det sättet är att människor sällan tenderar att se sina liv som en balansräkning. När Oxfam, en organisation som arbetar mot ojämlikhet, publicerat rapporter på ämnet ses svenska studenter som lika fattiga som indiska gatubarn. Varför? För att studenter har stora studieskulder. Tillgångar minus skulder.

Att jämställa svenska studenter med indiska gatubarn är såklart helt galet eftersom de båda grupperna lever helt olika liv. Den ena har mat i kylskåpet, en Iphone och en garderob fylld med kläder. Den andra gruppen äger knappt något alls. Det är således önskvärt att finna ett annat mått på ekonomisk standard och jämlikhet. Ett sådant är konsumtion, med andra ord vilka varor och tjänster människor faktiskt har tillgång till och kan få för sina pengar. 

I västvärlden går den största ojämlikheten i konsumtion att finna i historien. I den största delen av människans historia hade enbart fåtalet tillgång till produkter utöver det som var absolut livsnödvändigt. Fina kläder, parfymer och enstaka tavlor var något som bara fanns tillgängligt för kungar, präster och adelsmän. Den absoluta majoriteten av människor slet för att få mat på borden. 

Den fattigaste tiondelens tillgång till varor och tjänster har ökat med 3000 procent.

Denna materiella fördelning, som har rått under stora delar av mänsklighetens historia, kom att rubbas vid starten på den industriella revolutionen. När massproduktion blev möjligt kunde vanliga människor för första gången köpa de saker som bara samhällets absoluta topp tidigare hade haft tillgång till. Sedan den industriella revolutionen har den i västvärlden fattigaste delen av befolkningens tillgång till varor och tjänster ökat med 3 000 procent. 

Den fattigaste tiondelen av USA:s befolkning lever i dag liv som dåtidens kungar och adelsmän inte ens kunde drömma om. De har tillgång till kylskåp, mobiler, TV-apparater, bilar, datorer och ett gäng usla realityserier på nästintill oräkneliga tv-kanaler.

Vad är det som har möjliggjort denna fantastiska utveckling? Det är personer som Jeff Bezos. Personer som viger sina arbetsliv åt att starta företag som producerar och säljer varor till ett så billigt pris att alla kan köpa dem. Eftersom vi i dag lever i en marknadsekonomi sker detta ofta; det mest effektiva sättet att tjäna pengar i en sådan är att sälja något som alla vill ha och alla kan köpa. 

Bezos TV är några tum större än din egen men vad spelar det för roll? 

Som bland annat Steven Pinker visat i ”Enlightenment Now” har denna massproduktion givit upphov till en ökad materiell jämlikhet. Jämför ditt eget liv med Jeff Bezos. Är de egentligen så olika i materiella termer? Du har en telefon; Bezos har en telefon. Du har mat i kylskåpet; Bezos har mat i kylskåpet. Bezos kan ligga i en soffa och titta på det senaste avsnittet av Dark på Netflix. Du kan göra detsamma.

Jämför i stället livet mellan en bonde och en adelsman på 1800-talet. Adelsmannen hade ofta mat på bordet, bonden slet på sin åker utan garanti för att han och familjen skulle ha något att äta till vintern. Adelsmannen hade troligtvis en fin silkestunika och smycken, bonden hade trasiga lappade kläder fyllda av löss.  

Med andra ord är avståndet mellan eliten och den vanliga befolkning i västvärlden idag mindre än någonsin i materiella termer. Absolut, Bezos klocka kostar lite mer än din egen. Hans TV är några tum större. Men vad gör väl det när grunden till hans rikedom är att Amazon gjort det möjligt för människor att köpa produkter de tidigare inte hade råd med? 

En annan vanlig kritik är att Bezos, och personer som honom, själva får behålla en alltför stor del av det värde de skapar. De gör visserligen våra liv bättre, men den rikedom som de får på kuppen är orimligt stor. 

Bezos är onekligen rik, men faktum är att han får behålla en minimal del av det värde han skapar. William Nordhaus, som år 2018 fick nobelpriset i ekonomi, har räknat ut att efter andra världskriget har entreprenörer enbart fått behålla två procent av det värde de skapat. Två procent av värdet av alla mobiler, kläder, böcker, spel, växter, TV-apparater och allt annat som säljs på Amazon – det får Bezos. De resterande 98 procenten? De får allmänheten. 

Världen behöver med andra ord fler människor som blir snuskigt rika på att skapa och sälja billiga produkter.

Idag lever dock fortfarande tio procent av världens befolkning i extrem fattigdom. Denna fattigdom beror dock inte på att människor tillåtas tjäna 13 miljarder dollar på en dag. Den beror på att det system som tillåter människor att tjäna sådana enorma summor pengar inte nått världens fattigaste delar. Vägen ur fattigdom är trots allt att människor skapar nya produkter som inte fanns igår, och att produktionen sedan effektiviseras så att produkterna kan säljas till så många som möjligt. Världen behöver med andra ord fler människor som blir snuskigt rika på att skapa och sälja billiga produkter. 

Materiell standard och jämlikhet ser med andra ord helt annorlunda ut när det mäts i tillgången till varor och tjänster. De som under den senaste veckan skrivit arga meddelanden om Bezos rikedom på Twitter borde stanna upp tänka på det överflöd de själva lever i med historiska mått mätt. Systemet som tillåter Bezos att tjäna så mycket pengar är detsamma som gör att den helt vanliga medelklassen i dag har det bättre än kungarna på 1800-talet, och som lyfter nya människor ur fattigdom i morgon.