Kvartalsrapport från kriminalitetens Sverige

Påskupploppen blev ännu en påminnelse om att svenska staten inte lyckats ta kontroll över sitt territorium. Närmare 30 poliser är skadade och upploppen lugnade inte ner sig förrän Polisen skjutit skarpt. Det är ett misslyckande, men att polisen blev bortträngda från flera platser runt om i landet är konsekvensen av en utveckling som pågått i decennier. Redan 2005 urartade ett upplopp i skottlossning mot en polisstation i Ronna. I skuggan av upploppen så pågår det dödligaste året någonsin i gängkrigens Sverige.

Sedan 1 januari har 23 personer skjutits ihjäl. Till saken hör dock att sommarmånaderna traditionellt varit de mest dödliga. Om trenden från första kvartalet håller i sig kommer vi få ett rekordår gällande mord. 

Ändå, eller just därför, behandlas dödandet numera som en dussinnyhet. Vi har normaliserat mördandet, gjort det till en del av vår vardag.

De senaste fem åren har fler än 200 personer skjutits ihjäl i Sverige. I huvudsak är det unga män med invandrarbakgrund som dödas. Ofta lever de i något av våra så kallade utsatta områden. Mord på dessa personer, på dessa platser, tycks inte längre utgöra allmänintresse. Numera krävs att morden istället sker på mer centralt belägna platser, som på ett gym i exklusiva Vasastan i Stockholms innerstad. Då blir det rubriker.

Morden är dock bara toppen på isberget. Sedan 2017 har 1 700 skjutningar ägt rum, enligt Polisens statistik. Drygt 600 personer har skadats i dessa. 

På knappt tio år har antalet dödsskjutningar nästan tredubblats, från 17 år 2011 till 48 år 2020. Under de här åren har ett femtiotal utomstående, utan koppling till gängkriminaliteten, skadats eller dödats av de kriminellas kulor.

*** 

Våld triggar våld. Enligt kriminologen Manne Gerell ökar varje skjutning risken för att en ny skjutning sker i närområdet fyra gånger. Störst är risken dagarna efter skjutningen.

Två av de mest omskrivna gängen, och deras ständigt pågående konflikter, har härjat i stadsdelarna Rinkeby i Stockholm respektive Biskopsgården i Göteborg sedan 2015 respektive 2012. Dateringen görs av journalisten Lasse Wierup i boken Gangsterparadiset (2020). Där redogör Wierup för att åtta personer mördats i Rinkebykonflikten och 12 i konflikten mellan olika nätverk i Biskopsgården. Eftersom konfliktnivån redan är hög kan vi förvänta oss att det dödliga våldet fortsätter eskalera. 

Hämnd är en påbjuden självklarhet. Våldskapital är en färskvara. 

En intervjustudie med kriminella, gjord av Brottsförebyggande rådet, visar att mord ses som en välfungerande konfliktlösning. I studien redogörs för att hämnd är en påbjuden självklarhet. Våldskapital är en färskvara. Har man suttit inne ett par år är det inte självklart att andra minns en som farlig. Man måste alltså återetablera sig som kapabel att skjuta.

Polisingripanden kan – på kort sikt – öka antalet skjutningar. När svensk polis fick tillgång till Encrochat häktades och dömdes många kriminella, vilket för en tid ledde till ett minskat antal skjutningar. Men eftersom det fortfarande fanns en marknad för de kriminella att kriga om tog skjutningarna fart igen våren 2020. Nya grupperingar slogs om narkotikamarknaden vilket gjorde 2020 till det dödligaste året i svensk kriminalhistoria.  Den nya generationen tycks alltid mer våldsam och mer gränsöverskridande, vilket även bekräftats under första kvartalet 2022. Det skjuts nu fler kulor med tyngre vapen. Dödligheten har ökat.

***

Nyligen uppmärksammades att antalet personrån mot barn och ungdomar under 18 fördubblats på ett par års tid. En intervjustudie i Brås forskningsmaterial visar att rånen inte bara blir fler, utan också råare. Detta kan jämföras med rånvågen som drabbade Sverige kring millenieskiftet, som även den specialstuderades av Brå. I den studien beskrivs hur rånen utmärktes av en avsaknad av våld och reella hot. I stället utnyttjades ett implicit våldskapital för att få offer att lämna över sina värdesaker. Ett exempel kan ses i Ruben Östlunds film Play från 2011, där rånarna använder ”brorsan-tricket”, som går ut på att de går fram till en kille och säger att hans telefon ser ut som den som ”min brorsa” fick stulen nyss. Sedan luras rånoffren med till en avlägsen plats varpå deras värdesaker blir stulna.

I Brås nya studie är det uppenbart att tillvägagångssättet har brutaliserats. Våldet som pojkarna – och numera även flickor – utsätts för är inte bara mycket grovt, det saknar också mening på så vis att det inte är en reaktion på något försök att mota bort rånarna, slå tillbaka eller fly. Våldet i sig tycks alltså ha ett syfte för rånarna. Var tredje rån är ett så kallat förnedringsrån.

Brå har också nyligen genomfört en studie av vilka brott som är mest strategiska för unga kriminella, det vill säga vilka brott som starkast indikerar att de kommer gå vidare med en högaktiv kriminell livsstil. Rån är det brott som toppar listan.

Sannolikt indikerar detta att vi står inför en utveckling med allt fler kriminella unga vuxna. När det mest strategiska brottet har fördubblats på tio års sikt, under samma period som också dödsskjutningarna har fördubblats, då bör man fråga sig hur det kommer se ut om ytterligare tio år. Då kommer dagens ungdomsrånare ha blivit vuxna, och många av dem hunnit gå vidare till betydligt mer välorganiserad, och än grövre, brottslighet.

***

Rikspolischefen konstaterade nyligen att invandringen ger konsekvenser för brottsligheten. Men det är inte de som nyligen kommit till Sverige som står för de många brotten. Istället präglas många kriminella nätverk av individer som invandrade till Sverige som mycket unga på på 80- 90- och 00-talet, eller föddes här av invandrade föräldrar.

Ingenting tyder på att skuggsamhället, som präglar de utsatta områdena, är på väg att ljusas upp. 

Flyktingvågen och anhöriginvandringen på 10-talet och framöver har ännu inte satt sina spår, men hittills finns ingenting som tyder på att nytillkomna invandrare kommer att växa upp under bättre förhållanden än den föregående invandrargenerationen. Liksom den kommer de växa upp i segregerade områden, präglade av låg ekonomisk standard, trångboddhet och dåliga svenskkunskaper. En sak har dock adderats till utanförskapsområdena de senaste tio åren. Det är den påtagliga kriminella närvaron, narkotikan som langas öppet och de många dödsskjutningarna. I landets utsatta områden blir det allt fler som har en före detta skolkamrat, granne, kusin eller fotbollskompis som blivit mördad i en kriminell konflikt. Situationen har förvärrats.

Ingenting tyder heller på att skuggsamhället, som präglar de utsatta områdena, är på väg att ljusas upp. Trots att Skatteverket nyligen avaktiverade över 600 000 samordningsnummer, finns omkring 350 000 aktiva kvar i Sverige. De personer med nu avaktiverade samordningsnummer som etablerat sig som kriminella aktörer i Sverige lär inte försvinna. Nya nummer som delas ut ska visserligen inte gälla på obestämd tid som tidigare, men väl i fem år. Dessutom avslöjades nyligen att 10 000 personer med utvisningsbeslut avvek under förra året. Ingen vet var de är, men att de fyller på skuggsamhället och göder dess kriminella styrande förefaller sannolikt.

De utsatta områdena blir dessutom fler. Sedan Polisen började med sin kartläggning 2015 har endast fyra områden tagits bort från listan, medan omkring tio tillkommit. Totalt finns nu 61 utsatta områden i vårt land. På vissa platser har dock viktiga beslut tagits, som att återöppna den tidigare stängda polisstationen i Rinkeby. Dessvärre har stationen inte varit fullbemannad. Förra året vittnade medarbetare om att antalet poliser som skulle arbeta i yttre tjänst hade halverats, och att ett anställningsstopp för civila lett till att poliser fick bemanna receptionen. Det är som om våra styrande inte riktigt tar problemen med skjutningarna på allvar, ens i ett av de absolut mest utsatta områdena.

Sammantaget kan konstateras att de strukturella förutsättningarna för svensk kriminalitet är fortsatt goda. 

Vill du ha fler fördjupande artiklar om aktuella frågor direkt i din inkorg? Prenumerera på Smedjan nedan!