LAS skyddar sexförbrytarna
Enligt Ylva Johansson hade färre vågat anmäla sexuella trakasserier på arbetsplatsen om lagen om anställningsskydd avskaffades. Tvärtom: LAS gör det svårt för arbetsgivarna att göra sig av med dem som begått sexuella övergrepp. LAS skyddar förövarna och tvingar offren att stanna kvar på arbetsplatsen.
Arbetsmarknadsminister Ylva Johansson hävdade häromdagen att färre skulle våga anmäla sexuella trakasserier på jobbet om LAS avskaffades. I verkligheten är det precis tvärtom. Snarare skyddar LAS dem som begår sexuella övergrepp.
Lagen om anställningsskydd, LAS, gör det nämligen extremt svårt för arbetsgivaren att säga upp personer som beter sig illa på arbetsplatsen. I princip krävs att den anställde stjäl från arbetsplatsen och tas på bar gärning för att det ska vara saklig grund för att bli av med personen.
Ännu svårare är det att avskeda en medarbetare, alltså låta den gå på dagen. Det vore rimligt att arbetsgivaren enklare kunde göra det vid sexuella övergrepp, inte minst av respekt för personen som utsatts. Vid en uppsägning ska personen som begått övergreppen få lön under uppsägningstiden, vilket den som utför sexuella övergrepp inte förtjänar. Ofta tar det också väldigt lång tid att säga upp en medarbetare. I de flesta situationer ska arbetsgivaren exempelvis ge den anställde möjlighet att bättra sig. Att tvingas ge en person som betett sig så illa flera chanser är absurt, och plågsamt för den som utsatts.
Många arbetsgivare som agerar under metoo-kampanjen riskerar att ha gjort fel enligt LAS. De kan få betala stora skadestånd till dem som fått lämna arbetsplatsen. Det är ett hån mot de personer som utsatts för övergrepp.
Att tvingas ge en person som betett sig så illa flera chanser är absurt, och plågsamt för den som utsatts.
Allt är inte heller tillräckligt grovt för att räcka som grund till uppsägning. Ord eller ageranden som uppfattas som sexuella trakasserier behöver inte vara saklig grund för uppsägning. Det är orimligt att en arbetsgivare, för att göra sig av med en person som förgiftar stämningen, ska behöva riskera en utdragen rättsprocess och att behöva betala stora skadestånd.
Ett ytterligare problem med LAS är turordningsreglernas ”sist in först ut”-princip, som låser in människor på arbetsplatser där de vantrivs. Lagen gör det svårt att få ett nytt jobb, eftersom det innebär en hög risk för arbetsgivaren att anställa. Den som lyckas få ett nytt jobb hamnar per automatik först i kön att få lämna vid nedskärningar på arbetsplatsen. Har man haft en tjänst i många år är det alltså inte lockande att försöka byta jobb.
Anställda verkar inte heller känna sig mer trygga på arbetsmarknaden i länder med ett strikt anställningsskydd, vilket sannolikt beror på att det är svårare att få ett nytt jobb om man blir av med det gamla. Hade vi en mer flexibel arbetsmarknad skulle det vara lättare att göra sig av med dem som begår sexuella trakasserier och underlätta för den som blir utsatt att byta arbetsplats. Ylva Johansson tar med andra ord förövarnas parti genom att skydda LAS. Hon borde skämmas.