Ekonomi Krönika
Låt Trump vara ensam om att skjuta sig i foten
Trumps nya tullar kommer att göra störst skada i den amerikanska ekonomin. Europas svar borde vara att visa att vi vet hur handel fungerar, i stället för att följa USA:s exempel. Det skriver Fredrik Segerfeldt.
”Om kinesiska staten tvingar sina skattebetalare att subventionera kinesiska stålproducenter är något som svenskt näringsliv som helhet tjänar på. Antalet svenska företag som köper och använder stål är långt större än de som producerar stål. Att de förra får billigare insatsvaror på den kinesiska skattebetalarnas bekostnad är en långt större vinst än att den förlust det innebär att några företag får minskad omsättning.”
Så uttryckte jag mig en gång på ett möte. Jag var lite ny på jobbet och hade tagit mig vatten över huvud. Jag hade sagt en ekonomisk sanning i ett sammanhang där narrativet domineras av intresse snarare än sanning och logik.
Efter en inledande chockerad tystnad bland de övriga deltagare möttes jag av en tirad av motargument, vars höga tonfall endast matchades av deras tomhet. Alla inblandade visste så klart att jag hade rätt, men sådana sanningar höll vi inne med här. Jag knöt näven i fickan och backade. Intresse gick före rätt.
De vet att en tull är en skatt som gör amerikaner fattigare och amerikanska företag mindre konkurrenskraftiga.
Jag brukar falla tillbaka på denna upplevelse varje gång jag får del av den amerikanska administrationens resonemang om handelspolitik. De vet att en tull är en skatt som gör amerikanska konsumenter fattigare och amerikanska företag mindre konkurrenskraftiga. De har vetat sedan Adam Smiths 1700-tal att handelshinder hämmar specialisering och effektivitet i ekonomin och därmed minskar välståndsutvecklingen. De vet att länder inte är som företag och att underskott i handelsbalansen inte är samma sak som att hushåll har större utgifter än de har intäkter. De vet att retoriken är falsk. Men de har skapat ett socialt sammanhang där sådana sanningar inte längre är relevanta. Som på mitt möte ovan.
Jag har under mitt dryga decennium i Hammarby Sjöstad byggt upp ett avsevärt underskott med såväl min lokala Icahandlare som med min frisör. (Tyvärr har underskottet med min lokala pizzeria byggt upp ett överskott på andra ställen.) I stället har jag ett kraftigt överskott i förhållande till Almega.
Hade jag behövt köpa in mat direkt från livsmedelsproducenter i stället för att Icahandlaren gör det åt mig och samlar dem i närheten av min bostad hade jag inte haft tid att skriva krönikor om frihandel och fått mindre i lön av Almega.
En av Trumps mest irriterande egenskaper är hans ekonomiska analfabetism.
Igår annonserade Donald Trump sitt nya tullpaket. Varor och tjänster från EU beläggs med tullar på 20 procent.
Det land som en gång var den fria världens ledare och den liberala internationella ordningens garant styrs i dag av en person med en rad välkända svagheter. En av de mest irriterande egenskaperna är hans ekonomiska analfabetism. Och uppenbarligen fungerar inte vanliga argument.
Frågan är då hur Europa ska reagera på det nya tullpaketet. Det vanliga är att svara med tullar, helst på varor som produceras i delstater med tunga republikanska senatorer.
Men jag undrar om det inte finns en annan väg att gå. Någon, jag minns inte vem, skrev att logiken bakom handelskrig är som följer: ”Vad, skjuter du dig själv i foten? Nä, då jävlar gör jag också det.” Eller som att reagera på att någon häller stenbumlingar i inloppet till sin hamn genom att själv göra samma sak.Låt oss i stället visa honom att vi är större än så och att vi begriper hur det här med handel fungerar. Herr president, du kan ta din merkantilism and shove it.