Danmark. Landet vi verkar vilja härma i all politik nu för tiden. I valrörelsen talade Ulf Kristersson, partiledaren för mitt eget parti, om ”danska straff för svenska brott” som en del i att lösa kriminalitetsproblemen. Magdalena Andersson har med flera andra socialdemokratiska partitoppar åkt på inspirationsresor till just Danmark för att hämta hem politik till Sverige. Lawen Redar, som inför den nyligen avslutade S-kongressen lett en arbetsgrupp för att lägga om Socialdemokraternas politik kring invandring, integration och segregation, brukar ge Danmark som exempel på hur Sverige borde agera för att bryta de svenska segregationsproblemen.

Det man talar om är danskarnas hårda linje, till både vänster och höger, mot kriminalitet, deras höga krav på nyanlända att integrera sig och deras aktiva bostadspolitik för att bryta upp utsatta områden, eller som de kallar dem: ”ghetton”. I Sverige har Socialdemokraterna varit särskilt intresserade av bostadspolitiken. Danskarna har nämligen gjort ett antal reformer där de förhindrar koncentration av invandrare i sina ”ghetton”. 2018 presenterade den dåvarande högerregeringen ett ”ghettopaket” med målet att det inte ska finnas några områden där mer än hälften av de boende är från icke-västliga länder 2030. Därefter ska andelen sänkas ytterligare, till 30 procent. 

De danska Socialdemokraterna, som har styrt landet sedan 2019, har fortsatt på den inslagna vägen. Under deras tid har man rivit och renoverat tusentals billiga boenden i utsatta områden i syfte att få fattiga invandrare med sociala problem att flytta till andra områden. För att få in bättre bemedlade och mer välutbildade personer har de infört ”flexibilitet” i bostadskön, eller med andra ord, att människor med bättre förutsättningar får gå före i bostadskön. 

Inspirerade av denna politik gick Magdalena Andersson till storms mot ”Somalitowns”, och Anders Ygeman (S) började prata om etniska kvoter för olika bostadsområden. Många av förslagen från Redars (S) arbetsgrupp är kopior av motsvarande reformer i Danmark, exempelvis ”strategisk rivning” av bostäder i utsatta områden, inkomstkrav för att få flytta in, riktade rot-stöd för upprustning av hyresfastigheter i utsatta områden och nationella tak för antalet hyresrätter i utsatta områden.

***

Logiken i danskarnas hantering bygger på att integration sker via interaktion mellan invandrare och inhemsk majoritetskultur. Det är så många av de mest lyckade integrationssagorna har gått till även i Sverige. Som bäst går det när invandrare hamnar i områden där de inte har något annat val än att interagera med svenskar. Ju yngre barnen som hamnar i en klass med barn från majoritetskulturen är, desto större chans är det att de integreras i majoritetskulturen. Att försöka göra att få invandrare kommer till en plats där den omringas av svenskar och därmed integreras via interaktion med det svenska kallar jag här för interaktionsverktyget. Att det fungerar väl har många av oss sett exempel på. Det finns otaliga fall där familjer tagit sig till Sverige och möts av ett tufft liv här. Det är inte lätt att på senare dagar komma till ett nytt land och sätta sig in i en helt ny kulturell kontext. Föräldrarna lyckas kanske inte lära sig svenska så bra eller få jobb och har därmed svårt att ge tillbaka lika mycket till det svenska samhället som det svenska samhället har gett dem. Däremot får deras barn, som hamnar i klasser med en majoritet etniska svenskar, majoritetssamhällets värderingar. De lyckas ofta utbilda sig och tar viktiga jobb som bidrar till hela samhället, flera av mina vänner vars föräldrar invandrat har blivit ingenjörer, läkare, säljare eller busschaufförer. Trots föräldrarnas arbetslöshet kommer de integrerade barnen göra att hela familjens invandring blir en enorm vinst för Sverige, om man nu bara räknar i ekonomiska termer. Hade varje invandrad familj gjort en sådan resa hade problemen för Sverige i dag varit betydligt mindre.

Interaktionsverktyget för att skapa integration fungerar ungefär som att blanda i varmvatten i ett glas med kallt vatten.

Interaktionsverktyget för att skapa integration fungerar ungefär som att blanda i varmvatten i ett glas med kallt vatten. Lägger man i en tesked varmvatten i ett glas med kallt vatten märks det inte så stor skillnad. Det varma blir en del av det kalla. Men häller man i lika mycket varmt som kallt vatten, då skulle glaset inte längre betraktas som kallt. Om man exempelvis ser en förort som ett glas vatten och flera gånger mer varmvatten tillförs än det ursprungliga kallvattnet, då kommer det kalla vattnet snarare att värmas upp. 

I Danmark har de gjort sitt yttersta för att dra full nytta av interaktionsverktyget. Genom att förhindra att invandrare koncentreras på få platser och i stället sprids ut har de velat få ett litet antal som blir omringade av dansk, inhemsk kultur. När det trots det uppstod viss koncentration gick den danska regeringen fram med ”ghettopaketet”. I Sverige har inte samma insikt funnits. Anledningen har delvis att göra med den ovilja som tidigare fanns, att erkänna att det över huvud taget finns en svensk kultur att integreras i, än mindre att denna kultur var bättre och att invandrare skulle behöva anpassa sig till den. Därmed har Sverige tillåtit en utveckling där invandrare har koncentrerats till utanförskapsområden. Så varför gör inte Sverige bara som Danmark nu och börjar riva i utanförskapsområden för att sprida ut människorna på andra platser?

Är det så enkelt att den danska lagtexten kan översättas till svenska? Sannolikt inte. Danmark har sedan ett antal decennier inte bara haft en hård linje i frågan om segregation, utan även i frågor kopplade till invandring. Redan på 90-talet började de skärpa reglerna för invandring. När flyktingströmmarna ökade på 2010-talet och Sverige hade en öppen inställning genomförde Danmark reformer för att ytterligare minska drivkrafterna att söka sig till landet. Resultatet är att bara 16 procent av befolkningen har invandrarbakgrund sedan två generationer tillbaka, varav hälften är av icke-västlig bakgrund. I Sverige har hela 27 procent utrikes bakgrund. Tyvärr finns det ingen statistik på andelen som har icke-västlig bakgrund. Däremot är hela 15 procent av Sveriges befolkning född utanför EU. Av EU-länder är det bara Luxemburg och Malta som har en högre andel, och deras utomeuropeiska invandring är fortfarande i hög grad västlig. Sverige sticker ut med den höga andelen invandrare från Mellanöstern och Afrika, alltså de regioner som står längst ifrån oss kulturellt.

I kommuner som Botkyrka, Malmö och Södertälje har mer än hälften av invånarna utländsk bakgrund. Det tycks helt enkelt inte realistiskt att kopiera det danska receptet.

I kommuner som Botkyrka, Malmö och Södertälje har mer än hälften av invånarna utländsk bakgrund. Det tycks helt enkelt inte realistiskt att kopiera det danska receptet. Vart ska de flytta? Till andra kommuner? Kommunerna med lägst andel invånare med utländsk bakgrund har åtta procent. Om en kommun börjar riva bostäder i sina utsatta områden kräver det att det finns en mottagarförmåga i en annan kommun eller i ett annat område inom kommunen. Vilka kommuner eller andra områden är sugna på att bygga nya billiga hyresrätter för att ta emot grupper som i högre grad präglas av sociala problem, arbetslöshet och kriminalitet? På samma sätt som kommuner, även socialdemokratiska sådana, i dag säger nej till fler flyktingar, kommer de att säga nej till att ta emot människor från utanförskapsområden. Vilka som lever i lugna områden kommer att acceptera en politisk riktning där man bygger för att öka andelen invånare från utanförskapsområden? Protesterna blir stora bara av att tillfälliga boenden för flyktingar ska byggas. 2015 ville Göteborg bygga tusen sådana bostäder för att ta emot flyktingar. Det blev bara 57. I London har 25 000 bostäder för socialt utsatta rivits, under samma tid har bara 12 000 tillkommit. En forskare lyfter att rivningar i andra länder inte har hjälpt segregationen särskilt mycket, utan bara har förvärrat den på andra håll, eftersom de som tvingas flytta inte har råd med andra boenden. Alltså ökar i stället koncentrationen och trångboddheten i de kvarvarande områdena med billiga boenden. En studie från USA visar att rivningarna förvärrar situationen för de utsatta grupperna ytterligare då de får svårare att hitta någonstans de har råd att bo.

***

De allra flesta svenskar kan, som vi tidigare har varit inne på, tänka sig en granne från ett annat land. Eller, det svarar man i alla fall i en enkät. Men när en viss andel invandrare flyttar in flyttar svenskar faktiskt, tvärtom, ifrån området. Fenomenet är välkänt från runtom i världen och kallas för ”white flight”, efter hur vita i USA flyttade från områden när svarta flyttade in. Forskare har spekulerat i om det antingen beror på en negativ inställning till invandrare eller om det helt enkelt handlar om oro för hur de nya invånarna påverkar priserna på bostäder i området eller kvaliteten på skolorna, för att ge två exempel. Frågan är hur många invandrare som krävs i ett område innan den inhemska befolkningen börjar flytta därifrån? Forskning har försökt identifiera när denna gräns, en så kallad ”tipping point”, uppstår.

Forskning på var svenskars gräns går har gett olika resultat. En grupp forskare vid Linnéuniversitetet fann att det inte finns någon tipping point för andelen invandrare från europeiska länder, men att den är så låg som tre till fyra procent vad gäller utomeuropeiska invandrare. Samma studie konstaterade att det är just högutbildade och höginkomsttagare som är först med att flytta från området. Annan forskning som tittat på frågan fann att områdessegregationen snarare uppstår genom ”Swedish avoidance”, alltså att svenskar slutar flytta in i de områden där det finns en viss andel invandrare. Med tiden gör det att området blir mer och mer invandrardominerat. En tredje studie finner att tipping point uppstår vid cirka 17–18 procent med utrikes bakgrund, men att effekten helt drivs av andelen invandrare från icke-västliga länder.

Detta innebär att Sverige redan har en för hög andel invandrare i befolkningen för att kunna sprida gruppen jämnt. Till och med om man räknar i överkant, med en tipping point vid 20 procent med utrikes bakgrund, hjälper det inte. Andelen utrikes födda i Sverige är redan 22 procent, och 27 procent med utländsk bakgrund. Eftersom Sverige inte mäter andelen från icke-västliga länder är det svårt att säga var den andelen ligger exakt, men som tidigare konstaterat är 15 procent födda utanför EU, varav 10 procentenheter är födda i Afrika eller Asien. Det är långt över den tipping point som forskarna fann för invandrare från icke-europeiska länder. Om man då vill fördela dessa etniskt jämt, så som Socialdemokraterna tycks vilja, går det inte utan att svenskarna börjar flytta ifrån områdena.

Prenumerera på Smedjan!

Varje lördag får du som prenumerant (gratis) ett nyhetsbrev med exklusiv text av Svend Dahl och lästips från veckan som gått. Dessutom unika erbjudanden på Timbro förlags utgivning.

Email

Lek med tanken att man mot all förmodan lyckas att tvinga människor att bo kvar när Socialdemokraterna genomför sin etniska utjämning och att det, i strid med vad forskningen säger, skulle gå att få folk med hög utbildning och inkomst att flytta in i utanförskapsområden som Vivalla och Rosengård. Skulle den integration vi vill se ens uppstå vid denna sammansättning? När jag arbetade som lärare var det inga problem för några enstaka invandrarelever per klass att integreras in i den svenska kulturen, det svenska samhället. I en högstadieklass jag var mentor för var det dock sju arabisktalande killar i en klass på 22 elever. Vi lärare gjorde vad vi kunde för att de inte skulle prata arabiska och inte bara hänga med varandra, men det var naturligt för dem att bilda en enklav där de inte interagerade lika mycket med de svenska klasskamraterna. Tvärtom uppstod ofta effekten att en av de svenska killarna hakade på dem och började bryta på ortensvenska. De arabisktalande grabbarna integrerade då in svenskarna i deras kultur. Det kalla vattnet blev varmt i stället för tvärtom.

Socialdemokraternas tankar om att kopiera danska rivningar, förflyttningar och etniska kvoter är alltså dömt att misslyckas. Missförstå mig rätt, det finns god anledning att använda stadsplanering för att motverka koncentrerade områden där människor med sociala problem samlas. En av de stora anledningarna till den svenska segregationen är just Socialdemokraternas misslyckande bostadspolitik när de genomförde Miljonprogrammet. Men som lösning på de stora problem vi nu har med utanförskapsområden är dansk bostadspolitik inte en framkomlig väg. Få svenskar i lugna områden vill bygga nya bostäder med syfte att få grannar från utanförskapsområden. Rivningarna leder därför till ökad koncentration och hypertrångboddhet i de områden som har billiga bostäder. Sverige har därtill redan överskridit den gräns där det skulle vara möjligt att sprida ut människor jämt i landet. Och om man mot all förmodan skulle lyckas med utspridningen, så uppstår sannolikt ändå enklaver, och i värsta fall blir integrationen motsatt, där svenskar anammar invandrarnas värderingar snarare än tvärtom. Att ta efter danskarna hade kanske varit effektivt – om man hade gjort det för 30 år sedan.

Texten är ett utdrag ur Douglas Thors bok Nyckeln utanför dörren som är utgiven på Timbro förlag och finns att köpa här.

Omslagsfoto föreställande artikelförfattaren (till vänster i bilden) i debatt med Socialdemokraternas Lawen Redar: Timbro