Du använder en utdaterad webbläsare som inte längre stöds. Vänligen uppgradera din webbläsare för en bättre upplevelse av timbro.se

Samhälle Essä

Liberalerna slösar tid på skolvinsterna

Liberalerna håller på att slösa bort mandatperioden på att utreda olika sätt att förbjuda vinstuttag i skolan. Skolminister Lotta Edholm borde i stället använda tillfället till att ta ett helhetsgrepp kring innehållet i svensk skola, skriver Olivia Bergström.

Skolminister Lotta Edholm (L) presenterar nya direktiv till utredningen om vinst i skolan. Foto: Oscar Olsson/TT

Skola och utbildning blir allt viktigare för väljarna. I Novus juni-mätning gick frågan om lag och ordning och är numera väljarnas näst viktigaste fråga, efter sjukvården som fortsätter vara viktigast. Liberalerna gör därför rätt i att fortsätta försöka vara Sveriges skolparti. Den här mandatperioden skulle kunna innebära en chans för partiet att sätta avtryck och göra betydande förändringar av skolans innehåll. Men de förändringar som regeringen signalerar är små, eller går i fel riktning. 

Efter valet förhandlade Tidöpartierna om tilläggsdirektiv, det vill säga nya riktlinjer, till den friskoleutredning som från början tillsattes av den socialdemokratiska regeringen. Utredningen skulle då föreslå hur ett vinstförbud kan införas. På en pressträff i början av juli presenterade skolminister Lotta Edholm (L) de nya riktlinjerna. Hon kallade det att göra en helrenovering av friskolesystemet”. Bland annat ska utredaren lämna flera förslag om förbud mot vinstuttag eller andra former av vinstbegränsningar. Det är politik som drivits på av just Liberalerna, som innan valet gjorde ett utspel om att införa vinstförbud vid start och köp av friskolor.

De förändringar som regeringen signalerar är små, eller går i fel riktning.

Det kan handla om vinststopp de första åren efter att en verksamhet har startats eller tagits över av en ny huvudman, vid kvalitetsbrister eller vid mottagande av statliga bidrag. Utöver det ska man utreda möjlighet till återkrav av skolpengen samt skärpta sanktioner vid tillsyn enligt skollagen och hur det kan säkerställas att enskilda huvudmän inom skolväsendet har en stabil ekonomi. Blir det verklighet skulle det i praktiken riskera att innebära slutet för en lång rad välfungerande skolor som drivs som aktiebolag, och därmed kraftigt begränsad valfrihet.

Svensk skola har många problem – men skolor som drivs i aktiebolagsform är inte ett av dem. Landar utredningen i vinststopp för nyetableringar riskerar det att minska incitamenten för bra friskolor att starta. Vi blir utan nya skolor med profiler som föräldrar och elever hade uppskattat. Kvar till eleverna blir färre alternativ att välja mellan. Det skulle med andra ord vara kontraproduktivt, och framför allt drabba eleverna. 

***

De flesta skolor tar i dag del av statliga bidrag. Därmed skulle vinststopp för skolor som tar emot bidragen i praktiken innebära stopp för skolor i aktiebolagsform.  Gällande vinststopp för skolor som brister i kvalitet borde, som Tobias Wikström har skrivit på Dagens Industris ledarsida, den rimliga inställningen vara att de skolor som missköts stängs, snarare än att de inte får dela ut vinst. 

För Liberalerna vore det beklagligt om den stora skolpolitiska reformen den här mandatperioden blir att kraftigt kringskära möjligheten att driva skolor i aktiebolagsform. Edholm och Liberalerna borde istället använda tillfället till att ta ett helhetsgrepp kring innehållet i svensk skola. Höstterminen 2024 införs en ny timplan som innebär att elevens val tas bort i grundskolan, sameskolan och specialskolan. Bakgrunden är att tiden i andra ämnen inte räcker till i relation till vad eleverna ska lära sig. Framför allt är det samhällsorienterande och naturorienterande ämnen som man bedömer behöver mer tid.

Liberalerna borde använda tillfället till att ta ett helhetsgrepp kring innehållet i svensk skola.

Förändringarna är ett steg i rätt riktning, men det finns potential till att göra mer än så. Framtidens arbetsmarknad kommer inte att vara densamma som dagens. Prognoser pekar på att arbetsmarknaden i framtiden kommer ha tonvikt på yrken inom naturvetenskap, teknik, hållbarhet, dataanalys, pedagogik och vård. Behovet av specialisering kommer att öka eftersom tekniska lösningar kan ta över allt fler arbetsuppgifter, och sociala och tekniska förmågor kommer vara viktiga.

Arbetsmarknadens framtida behov ska inte bestämma hela grundskolans innehåll. Grundskolan har ett viktigare uppdrag än att bara skapa arbetskraft för framtiden. Det är skolan som förbereder och ger elever kunskaper för att lyckas i livet. Men det uppdraget är givetvis tätt sammankopplat med den framtida arbetsmarknaden. Att elever har rätt verktyg för att kunna konkurrera där är en förutsättning för att kunna skapa sig ett bra liv.

Med tanke på hur framtidens arbetsmarknad ser ut kan man tänka sig att teknik, som i dag får 200 timmar i grundskolans timplan, borde få mer tid och ett bredare uppdrag. Bättre kunskaper inom matematik kommer också att vara viktigt. Men som jag har skrivit om tidigare har svenska elever dåliga kunskaper i ämnet: bara hälften av eleverna i årskurs 9 får högre än betyget E på nationella proven och 16 procent får inte ens godkänt. 

***

Det är därför på sin plats, och i tiden, att göra större förändringar i timplanen. Regeringen planerar att öka antalet timmar i lågstadiet vilket är positivt. Men förutom att öka timmarna behöver man också bättre prioritera vad undervisningstiden läggs på. Regeringen borde därför se över timplanen mer än att bara omfördela lite bland timmarna. Som Adam Yngve skrev på Svenska Dagbladets ledarsida frigörs endast 170 timmar av att ta bort elevens val, vilket motsvarar 30 minuter per vecka om man fördelar tiden på alla årskurser. Det räcker inte till någon större satsning på andra ämnen.

Och samtidigt som det finns behov av djupare kunskaper i vissa ämnen, finns det andra ämnen som kanske inte längre är lika relevanta. Elever ska exempelvis enligt timplanen lägga 330 timmar  på slöjd under hela grundskolan. Det att jämföra med engelska som elever ska lägga 480 timmar på. Musik och bild får 230 timmar vardera. Lite mer än tio procent av grundskolans undervisningstid går till bild, slöjd och musik.

Det går naturligtvis att argumentera för varför dessa ämnen är nyttiga, precis som man drar nytta av massor av olika kunskaper. Men det finns behov av att bättre prioritera vad undervisningstiden ska gå till. För att frigöra tid borde kravet på hur många timmars undervisning skolor behöver tillhandahålla i slöjd kraftigt minska eller helt tas bort. 

Det finns behov av att bättre prioritera vad undervisningstiden ska gå till.

Samma gäller undervisning i bild och musik, som vi också brukar kalla kreativa ämnen. Det är ämnen som uppskattas av många elever, och som är nyttiga att kunna. Men det betyder inte att skolor borde ha som krav att tillhandahålla undervisning i dem. Ett annat alternativ är att göra om kursplanen så att grundskolor bara behöver tillhandahålla ett kreativt ämne, så får eleverna välja om det ska vara musik, bild eller kanske något helt annat. 

Att frigöra undervisningstid för annat går hand i hand med ett annat område som Edholm borde ta ett större grepp om: hur skolan ska skapa bättre möjligheter för elever att från start bli riktigt duktiga inom vissa ämnen. Som bekant finns det goda möjligheter att senare under skoltiden, när man börjar på gymnasiet, specialisera sig på exempelvis teknik, ekonomi eller naturvetenskap. Men i grundskolan är möjligheterna betydligt mer begränsade trots att grundskolan är av stor betydelse för hur bra man kan bli senare inom ett ämne.

***

Att ta bort kravet på skolor att tillhandahålla slöjd, musik och bild borde kombineras med större flexibilitet för skolorna att själva bestämma över fler timmar av undervisningstiden. På så sätt hade skolor kunnat rikta in sig på matte eller språk exempelvis, och elever som har möjlighet att bli riktigt duktiga på dessa ämnen hade fått förutsättningar av skolan. Det finns exempel på sådana skolor idag. Men genom att skapa bättre förutsättningar hade dessa skolor kunnat bli fler, och funnits i större delar av landet.

I 1 kap 9 § skollagen står det att utbildningen ska vara likvärdig, och det framhålls som ett av skollagens grundläggande mål. Men vad innebär likvärdighet i praktiken? Det som brukar stå i konflikt mot varandra är att alla elever ska upp till en lägstanivå (godkänd) mot att elever som har väldigt goda resultat ska få samma stöd för att utvecklas, och inte ska behöva slösa sin tid på att vänta in andra. Dessa två står mot varandra eftersom det i grund och botten är en fråga om samma resurs – det vill säga lärares tid. Ett förtydligande att likvärdighet borde innebära att alla elever ska ges möjligheter att utvecklas, även de som redan har mer än godtagbara kunskaper, hade varit på sin plats. 

Liberalerna och Edholm har möjlighet att göra viktiga förändringar av skolans innehåll. Skolan ska inte hålla elever tillbaka utan ge alla elever verktyg att lyckas på sina sätt. Slösa inte bort möjligheten på att försöka införa vinstförbud.