Samhälle Åsikt
Lobbyregistret och arbetarrörelsen
Socialdemokraterna har gjort en stor affär av sitt krav på lobbyregister. Men att döma av svängdörrarna mellan S och diverse lobbyister skulle det främst drabba dem själva. Det skriver Rebecca Weidmo-Uvell.
Det finns nog få yrken som är så mytomspunna som lobbyisten. I debatten är de något slags magiskt väsen som med hemliga kontakter och ett trollspö böjer och bänder på ny kommande lag så att de passar de ännu hemligare uppdragsgivarna. Alltid i kostym, alltid från en välbetald PR-byrå.
De målas ut som en del av korruptionen och något som är odemokratiskt, något rika personer kan köpa makt genom, bortanför de demokratiska spelreglerna och val.
För det är och förblir en saga. Det har aldrig fungerat så. Att påverka politiken är i själva verket en demokratisk rättighet. Vi har inte bara rätt att rösta, vi har alltid rätt att säga till politiker vad vi tycker och tänker om aktuella förslag på olika sätt, via skriven text såväl som via möten av olika slag. I verkligheten handlar dessutom lobbying lika mycket om att berätta för politiker hur politiska förslag påverkar en verklighet de inte är en del av.
Socialdemokraterna har länge sagt sig velat utrota lobbyisten eftersom de anser att partiet inte har något med sådana att göra och att lobbyism bara gynnar högern. Men om nu ett lobbyregister är lösningen på alla problem, varför infördes inte detta när S regerade 1994–2006? Eller 2014–2022?
Svaret är att det inte finns ett enda parti som har fler aktiva lobbyister som en del av sin verksamhet än just Socialdemokraterna.
Svaret är att det inte finns ett enda parti som har fler aktiva lobbyister som en del av sin verksamhet än just Socialdemokraterna.
Alla organisationer inom arbetarrörelsen, med LO i spetsen, är lobbyister eftersom alla som vill påverka politiken på olika sätt ägnar sig åt lobbying. I praktiken är det faktiskt organisationerna som utgör den absoluta majoriteten av lobbyverksamheten i Sverige, inte den handfull PR-byråer som finns i framför allt Stockholm.
Det spelar ingen roll att du inte kallar dig lobbyist – du är ändå det om ditt jobb är att skapa och bilda opinion och påverka politiken på olika sätt, till exempel kommande eller befintliga lagförslag. Som före detta statsminister Stefan Löfven gör just nu.
Den 8 september 2023 blev det känt att han börjar arbeta på PR-byrån Rud Pedersen, som framför allt arbetar med lobbying, och sade då i en intervju: ”Jag är inte lobbyist”.
I september 2024 sade han: ”Jag ska inte springa omkring i riksdagen och lobba”. För några veckor sedan gick Aftonbladet igenom vad han pysslat med och slutsatsen var att han verkligen sprungit omkring i riksdagen. Åtta besök under 2024 motsvaras av nästan ett i månaden om man räknar bort sommar- och juluppehållet. Svängdörr skulle jag kalla det.
Löfven hävdar att han verkligen inte är lobbyist, för han ger bara företag råd och förresten är hans spring i riksdagen bara partiaktiviteter.
***
Om en granskning hade gjorts av allt spring i riksdagen som LO, Byggnads, Hyresgästföreningen, ABF och alla andra delar av arbetarrörelsen gjort hade listan snabbt fyllts upp. Men Socialdemokraterna har gått längre än så. Varje gång de har makten har de i praktiken gett dessa lobbyister egna nycklar till Rosenbad. Som 2021, när LO-ekonomen Ola Pettersson, för övrigt bror till Karin Pettersson på Aftonbladet, utsågs till ordförande för vänsterregeringens kommitté mot arbetslivskriminalitet. Motsvarigheten till höger hade nog varit att utse Svenskt Näringslivs chefekonom till samma position.
Efter valet 2014 sammanställde LO:s tidning Arbetet alla fackliga, det vill säga lobbyister, som hade förtroendeuppdrag för Socialdemokraterna.
2015, bara månader efter att Stefan Löfvens regering tillträtt, skrev regeringen en debattartikel ihop med lobbyisterna i IOGT-NTO, om att gårdsförsäljning inte skulle tillåtas.
2021 stod Byggnads ordförande på presskonferens i Rosenbad tillsammans med dåvarande statsminister Magdalena Andersson.
2021 stod Byggnads ordförande, numera LO-ordförande, på presskonferens i Rosenbad tillsammans med dåvarande statsminister Magdalena Andersson.
Före detta LO-ordföranden utsågs till näringsminister av Magdalena Andersson, hans första jobb efter han slutade på LO. Mindre än ett år efter att han slutade som minister började han arbeta som lobbyist för stålföretaget SSAB.
Listan kan göras mycket lång. Poängen är att ett lobbyregister framför allt skulle drabba Socialdemokraterna, vars nära relationer med lobbyister nästan antagit incestuös form.
Vänd på och tänk om Ulf Kristersson direkt efter valet 2022 hade skrivit en debattartikel tillsammans med VD för Livsmedelsföretagarna om vikten av att införa gårdsförsäljning? Om Almegas ordförande hade varit med på pressträff om friskolor på Rosenbad eller om Jakob Wallenberg, ordförande för Svenskt Näringsliv, utsågs till Näringsminister?
Ett utmärkt förslag vore karens från lobbying till regeringen. Samtidigt borde man inse att det är en lobbyist i regeringen som kan göra mest skada, inte en politiker på en lobbyfirma.
Annika Strandhäll plockades in av Stefan Löfven direkt från posten som fackordförande för Vision, Eva Nordmark var ordförande för TCO innan hon direkt gick in som statsråd. Framtidsministern Kristina Persson drev en egen tankesmedja. Jeanette Gustafsdotter blev kulturminister direkt från posten från lobbyorganisationen Tidningsutgivarna.
Jag gissar att Socialdemokraterna egentligen inte alls är sugna på att vi börjar kräva transparens och karens vad gäller lobbying, men vad vet jag.