Smedjans sommarredaktion
Under sommaren förvandlas Smedjan från magasin till ledarsida, där våra sommarsmeder dagligen kommenterar svensk, europeisk och global politik i kortare texter. Välkommen att läsa! Läs mer
Samhälle Ledare
Lovskolan behövs, men den löser inte skolans problem
Att de elever som inte klarade vårterminen får en sista chans på sommarlovet är inte nödvändigtvis dåligt – men låt inte det dölja den ordinarie terminens problem, skriver Karin Pettersson.

Visst var vårterminen lång, men den sprack som en ballong. Snart så blir det ro och frid. De orden ekar efter skolavslutningarna, men ro och frid får inte alla elever. Vissa av dem återvänder redan under sommarlovet för lovskola.
Det finns en kvarhängsen bild av lovskolan som bestraffning. Det ensamma barnet, inlåst i klassrummet som bleknar samtidigt som kompisarna skrattar nere på fotbollsplanen, cyklar till badplatsen och återvänder till hösten brunbrända och fräkniga.
Lovskolan ska kompensera för elever som inte lärt sig det de ska, och den som tycker det är elakt att ge dem skola under lovet får fundera på hur schysst det är att be dem gå om.
Den som tycker det är elakt att ge dem skola under lovet får fundera på hur schysst det är att be dem gå om.
Sverige har två typer av lovskola. Dels den obligatoriska lovskolan, som under sista och näst sista året av grundskolan strävar till att snabbt putta upp de elever som fått underkänt i ett kärnämne över godkänt-gränsen så de blir behöriga till ett nationellt gymnasieprogram, eller ge dem tillräcklig behörighet i de ämnen som krävs för yrkesgymnasiet.
Sedan finns den frivilliga lovskolan som riktar sig mot att stärka svagare elever redan i ett tidigt skede, lågstadielovskola. Denna ska både ge extra tid till de barn som inte hängde med under det ordinarie läsåret, och försäkra att de kunskaper som inhämtats under vårterminen präntas in i stället för att blåsa bort med sommarvinden så att höstterminen slipper börjar med en backlog av glömska. Ett pilotprojekt i Göteborg har gett goda resultat.
Det senare har även blivit en kugge i integrationsmaskineriet. De kunskaper som står i fokus är det svenska språket i allmänhet och läsförståelsen i synnerhet – särskilt för barn som inte pratar svenska hemma. För detta har regeringen i år infört ett riktat statsbidrag.
Om elever glömmer för mycket under det nio veckor långa sommarlovet är det dags att göra upp med tvåterminssystemet.
Lovskolan är alltså aldrig en bestraffning, utan alltid en handräckning till de som har det svårast. Därtill är det aldrig hela sommarlovet som omfattas. Den obligatoriska lovskolan får omfatta som högst 50 timmar. En elev vars vårtermin slutade första veckan i juni hinner alltså gå i lovskola och ändå få sommarlov innan midsommar. Den långa lovskolan, som kompenserar för sommartapp i kunskap, är alltså den frivilliga.
Det ska inte stickas under stol med att lovskolan för att klara godkänt i kärnämnen efter grundskolan är en sista Hail Mary-passning, kvart i två-ragget, för de elever skolan misslyckats att lära under decenniet innan. Hellre sent än aldrig, absolut, men framgångsrika lovskolor får inte bli ett verktyg för att undvika genuina, genomgripande reformer av den svenska skolan som helhet.
Om det är ett problem att elever glömmer för mycket under det nio veckor långa sommarlovet är det snarare dags att göra upp med tvåterminssystemet. Runt om i världen tillämpas både tre- och fyrterminssystem, där flera halvlånga lov ger bättre kontinuitet över året. Sveriges system med två långa terminer, genomskjutna av enveckorslov, är väl anpassat för ett jordbrukssamhälle där barnen behövs hemma på gården i skördetid, men sämre matchat mot dagens arbetsmarknad.
Halkar elever efter på grund av för lite lärarledd undervisning behöver lärarnas administrativa uppgifter minska, och klassernas storlek likaså. Är läsningen i fara får bänkböckerna bli fler och läslistorna inkorporeras bättre. Det är inte lovskolorna som är problemet, men det är ett problem för den svenska skolan att de behövs.