LUF: Ullenhag – det modiga valet

Liberaler, nu står vi inför ett val. Det här valet kommer inte vara lätt. Det äger rum i en tid och i ett sammanhang där vi är inklämda mellan en växande radikal vänster och en nationalistisk höger. I opposition till både folkhemsvurm och en allt mer sluten stat där politiker lovar trygghet i utbyte mot öppenhet och frihet. Den liberala inställningen till andras livsstil attackeras av vänsterns förmynderi. Längtan efter den stora staten har återkommit, på bekostnad av allas vår frihet.

Vi lever i en tid där våra tidigare allierade partier blir allt mer konservativa och inte verkar tveka en sekund inför att byta ut solidaritet, öppenhet och medmänsklighet mot slutenhet, skepticism och flörtande med unkna populister. Det påminner oss om att vi inte har vunnit bara för att partier i Sverige inte längre pratar om rashygien. Den höger vi ser i dag är inte vår allierade. Liberaler ska inte köpa populistretoriken eller skrämselpropagandan om hur invandringen är en börda för Sverige och om hur öppenheten gör Sverige otryggare.

Liberaler ska inte köpa populistretoriken eller skrämselpropagandan om hur invandringen är en börda för Sverige.

Det är inte lätt att vara liberal i dag, och därför är det viktigt att liberalismen är modigare än någonsin. Vårt parti ska stå upp för våra principer trots att vi just nu är ganska ensamma om att göra det. Vi kan inte anpassa oss till den breda massans åsikter varje gång vi blir nervösa över våra opinionssiffror.

Gör vi det, tappar vårt parti sitt existensberättigande och vi sviker vår stolta historia av att vara det modiga alternativet som undanröjer statens hinder, krossar maktordningar och räddar människoliv. När det från andra partier och hos gemene man är tystare än någonsin i frågor om solidaritet, ska vi vara partiet som för fram budskapet högre än någonsin. Vi ska vara alternativet som står upp för friheten när ingen annan gör det. Vi ska vara rösten för frihet när kapporna vänder efter vinden.

Det är viktigare än någonsin att komma ihåg, att val ibland är större än partiet. Politiken vi driver handlar om människoliv. Om mamman som får återförenas med sitt barn i ett land fritt från bomber. Om pojken som efter många år kan pusta ut för han vet att han äntligen kommer få stanna i det land som blivit hans hem. Om den nysvenska flickan som hör att hon är välkommen. Politik fungerar som en klockvisare. När retoriken flyttas ett litet steg längst inne vid navet, där vår framtida partiledare sitter, ger det betydligt större utslag längst ut, hos andra människor.

För oss politiker är retorik det mest kraftfulla vapnet vi har för att göra världen till en bättre plats. Pratar man om invandrare som en tillgång eller en belastning? Vill man ha  kravliberalism eller en progressiv socialliberalism? Ska vi stå för slutenhet eller öppenhet? Är asyl ett privilegium eller en rättighet? För den där mamman, den där pojken och den där flickan så spelar dessa frågor roll. Retorik är vårt gemensamma vapen för kampen för en bättre värld. Därför ska vi välja en partiledare som kommer förvalta det med ödmjukhet och försiktighet för att undvika snabba och ogenomtänkta utspel som behöver förklaras och justeras, för att sedan dras tillbaka redan morgonen efter.

Vi kan inte anpassa oss till den breda massans åsikter varje gång vi blir nervösa över våra opinionssiffror.

Vår partiledare ska vara en person som med hjälp av kunnighet och långsiktigt tänkande lyckas hitta tillbaka till och kommunicera ut den radikala liberalismen som står upp för den svagaste. Vid någon tidpunkt blev Liberalerna nöjda med status quo. I stället behöver vi en liberal politik i passionerad opposition mot den växande radikala vänstern och den nationalistiska högern. Vi liberaler ska inte böja oss för folkhemsvurmarnas förväntningar eller retorikpopulismens förenklingar från höger. Det är våra strider att utkämpa. Om inte vi gör det – vem kommer att göra det då?

Det känns som att allt hänger på en enda person. Att valet av den personen kan förverkliga det vi tar strid för och få oss att känna stolthet när vi bär partiets nål. Modigt, uthålligt och ödmjukt kan han vara den som står längst fram för att leda den radikala kampen som behövs för frihet, solidaritet och medmänsklighet, men samtidigt vara den uppsamlande, som går längst bak för att se till att rörelsen har de krafter som krävs för att tillsammans ta kampen både åt vänster och höger. Erik Ullenhag.