Samhälle Krönika
Magdalena Andersson vill ta oss tillbaka till DDR-Sverige
Under Magdalena Anderssons ledarskap har Socialdemokraterna gjort en skarp vänstersväng. Trots att Andersson ofta framställs som en mittenorienterad pragmatiker visar hennes politiska förslag och retorik att hon vill sätta Sverige på en helt ny socialistisk kurs, skriver Carl Albinsson.
Med en civilekonomexamen från Handelshögskolan, studier på Harvard och Göran Persson som mentor är det inte konstigt att många betraktar Magdalena Andersson som en traditionell högersosse. En sådan socialdemokrat som föredrar konkreta resultat framför ideologiska utläggningar, och som anser att ordet pragmatism är det vackraste som går att slå upp i Svenska Akademiens ordbok.
Men för Andersson verkligen Socialdemokraterna mot mitten, genom att agera som den ansvarsfulla landsmoder partiet vill framställa henne som? Mycket tyder på att det är precis tvärtom.
Vid en närmare granskning av Anderssons uttalanden och partiets reformförslag framträder en annan bild: En bild av en mer radikal och konfrontativ politiker som leder ett återigen kraftigt vänsterlutande parti.
Andersson tycks vara en ideologiskt övertygad socialist.
Andersson tycks vara en ideologiskt övertygad socialist som gärna höjer skatterna och dirigerar samhällsutvecklingen. Därtill tolererar hon inte alltid att bli kritiserad eller granskad av fria opinionsbildare, och hennes inställning till vinst och marknadskrafter är mer lik 1970-talets socialdemokrater än det parti som vi har lärt känna under 2000-talet.
I dag släpper Timbro en granskning av Anderssons partiledarskap. Av den framgår det att Socialdemokraterna under hennes styre har blivit mer vänsterorienterade. Andersson har visserligen lyckats attrahera så kallade “Magda-moderater” i storstäderna, men hon skulle sätta Sverige på en helt ny kurs om Socialdemokraterna kommer till makten efter valet 2026.
Nedan listas tre exempel på varför en ny Andersson-regering skulle vara skadlig för Sverige.
För det första är hennes syn på skatterna och marknaden problematisk. En ny S-regering kommer sannolikt försöka höja skattetrycket markant. Partiet har exempelvis föreslagit att en beredskapsskatt och en ”tillfällig” bankskatt ska införas. Andersson har dessutom rasat mot att regeringen nu sänker marginalskatterna, trots att det sannolikt är en självfinansierande reform.
Därtill kommer en Andersson-regering att vilja åtgärda vad man menar är ”marknadsmisslyckanden”. Exempelvis kommer möjligheterna att göra vinst inom veterinärbranschen och välfärden att undergrävas, vilket ofrånkomligen leder till sämre vård och minskad valfrihet. Det som nu händer i Socialdemokraternas skyltfönster Region Stockholm kommer sannolikt att hända i hela Sverige om Andersson får makten igen.
För det andra kommer utrikes- och säkerhetspolitiken att påverkas negativt med en ny Andersson-regering. Hennes hantering av Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina under vårvintern 2022 var allt annat än genomtänkt. Andersson skadade Sveriges säkerhetspolitiska handlingsfrihet genom att offentligt uttala att en svensk Nato-ansökan skulle vara destabiliserande. Därefter tvingades regeringen tvärvända, men agerandet visar på uppenbara brister i den dåvarande regeringens förmåga att bedöma säkerhetsläget i vår nära omvärld.
En perfekt blandad cocktail för statsfinansiella problem och usel tillväxt.
För det tredje finns det en överhängande risk att en socialdemokratisk regering skulle försämra förutsättningarna för Sveriges ekonomiska utveckling ordentligt. Det räcker med att läsa igenom partiets reformförslag inför partikongressen nästa år för att känna oro inför en eventuell Andersson-regering. Infrastrukturbudgeten ska höjas med 100 procent, arbetstiden ska kortas, karensavdraget avskaffas, bemanningsbolagen inom välfärden stoppas och all kollektivtrafik ska bli gratis för unga. En perfekt blandad cocktail för statsfinansiella problem och usel tillväxt.
Att Andersson har de personliga egenskaper och meriter som krävs för att vara statsminister eller oppositionsledare går inte att ifrågasätta. Däremot är hon knappast en pragmatiker som söker samsyn före splittring. Reformarbetet som partiet har inlett under hennes ledning har mynnat ut i en politik som mer liknar DDR-Sverige på 1970-talet än dagens samhälle.
Och till alla er som invänder att Centerpartiets Muharrem Demirok aldrig kommer att acceptera Anderssons reformagenda kan jag tipsa er om att granska den så kallade “Mittenkoalitionen” som nu styr Region Stockholm. Där har Centerpartiet agerat både dörrmatta och butler åt den socialdemokratiska ångvälten.