Makten över media
Att staten via sitt ägarskap i Telia planerar att lägga under sig den enda verkliga konkurrenten till SVT borde få alla varningsklockor att ringa. Upplösandet av radio- och tv-monopolet var en av de viktigaste frihetsreformerna under efterkrigstiden. Nu håller monopolet på att komma tillbaka genom bakdörren.
När statliga Telia förvärvar Bonniers TV-verksamhet, inklusive TV4 blir den statliga dominansen inom etermedia kompakt. Nu vet vi dock inte ännu om affären blir av. Det hela kräver att konkurrensmyndigheter godkänner affären som enligt planerna ska slutföras under andra halvåret 2019. Skulle den gå igenom är det dock djupt problematiskt för de svenska mediekonsumenterna, men också för det öppna demokratiska samhället.
En liberal, demokratisk rättsstat förutsätter fria och oberoende medier. Detta med oberoende är intressant, eftersom årtionden av opinionsbildning från de statliga mediebolagen har lyckats ladda själva begreppet oberoende med motsatsen till dess egentliga innebörd. Fria och oberoende medier syftar på medier som står fria från och är oberoende av den politiska makten. Med hjälp av nyspråk som inte står George Orwell efter har dock de statliga mediebolagen tagit ordet och gjort det till sitt slagord.
Ibland brukar det hävdas att de svenska public serviceföretagen, det vill säga Sveriges Television, Sveriges Radio och Utbildningsradion, inte alls är statliga, eftersom de ägs av en stiftelse. Som helt och hållet ägs av staten. Och vars styrelse tillsätts av staten. Och där inte bara storleken på anslagen utan också fördelningen bestäms av staten, och drivs in av en statlig myndighet, snart till och med av Skatteverket. Allt prat om att public serviceföretagen inte skulle vara statliga medier är med andra ord dimridåer som kan avfärdas.
Det är endast fri konkurrens mellan oberoende medier som kan motarbeta likriktning, journalistisk slapphet och så kallade falska nyheter.
Avskaffande av radio- och tv-monopolet var en av de viktigaste frihetsreformerna under efterkrigstiden, som bidrog till att lyfta Sverige ur den kvävande monokultur som inte helt missvisande kallats för DDR-Sverige. Det kan vara lärorikt att då och då gå in på SVT:s öppna arkiv och ta del av det programinnehåll som skapades under 70- och 80-talen för att påminna sig om hur instängt och likriktat medieklimatet var. Som tur var fanns fortfarande den fria pressen som i viss mån vägde upp de statliga mediekanalernas dominans på eterområdet.
Den fria pressen växte fram under 1800-talet i spåren av de tryckfrihetsreformer som gjorde det möjligt för privata aktörer att agera motvikt till den politiska maktens megafoner. Tack vare en mångfald aktörer, fria och oberoende av varandra, fick allmänheten en uppsjö av röster och perspektiv att välja mellan. Vad ännu bättre var: de olika, oberoende aktörerna, kunde granska varandras påståendet, för att på så sätt upprätthålla kvaliteten i journalistiken. Det är nämligen endast fri konkurrens mellan oberoende medier som kan motarbeta likriktning, journalistisk slapphet och så kallade falska nyheter. Det är därför faktagranskningssamarbeten som det i år lanserade faktiskt.se är så feltänkt.
Men är några medier verkligen helt oberoende? Nej, alla är beroende av finansiering från ett eller annat håll. Public serviceanhängarna har naturligtvis rätt när de varnar för faran med privata mediemonopol. Riskerna för tendentiös journalistik och likriktning i beskrivningarna av verkligheten är överhängande om en eller ett fåtal privata aktörer får makten över hela medieutbudet. Märkligt nog tycks inte public serviceanhängarna se att faran är lika stor, eller större, om staten kontrollerar medierna. Att det sker genom en statlig stiftelse förändrar ingenting i sak.
Bonnierägda TV4 spelade en avgörande roll i upplösandet av det statliga etermediemonopolet när det begav sig. Äntligen fanns en seriös motvikt i tv-landskapet som kunde konkurrera med de statliga nyhetsorganen. Att staten nu via Telia, där den är största ägare, planerar att lägga under sig Bonnier Broadcasting där TV4 ingår borde därför få alla varningsklockor att ringa.
Visserligen ser medielandskapet annorlunda ut nu än när TV4 startades, men den statliga dominansen är fortfarande stor. Sociala medier kan fortfarande inte väga upp de stora mediehusens dominans vad gäller nyhetsförmedling, tvärtom är behovet av seriös, professionell granskande journalistik större än någonsin.
Det vore bra för det svenska medielandskapet om affären inte går igenom. Ännu bättre vore om staten avyttrade sitt ägarskap i Telia. Allra bäst vore förstås om den även avyttrade sitt ägarskap i SVT, SR och UR, så att dessa medieföretag gavs möjligheten att bedriva fri och oberoende journalistik på riktigt.