Samhälle Åsikt
Matteångest är ett samhällsproblem
En ny forskningsrapport visar på omfattande matematikängslan bland svenska elever. Det försvårar inte bara skolgången utan riskerar också att få långsiktiga konsekvenser för svenskt välstånd. Matematikundervisningens utformning måste få en mer framträdande roll i skoldebatten, skriver Ulla Hamilton.
För ingenjörslandet Sverige är matematiskt kunnande en viktig förklaring till varför många viktiga innovationer och företag har fötts här. Under ett antal år har det framförts oro över fallande matematikkunskaper i skolan. Kunskapsfallen har bland annat blivit tydliga tack vare att Sverige sedan slutet av 1990-talet deltar i internationella prov som till exempel PISA och TIMSS. Försämrade kunskaper i matematik riskerar att påverka vårt lands konkurrenskraft eftersom internationell forskning visar att det finns ett positivt samband mellan goda matematikkunskaper och tillväxten i samhället. Jag skulle tro att denna insikt är ett viktigt skäl till varför politiken har bestämt att det krävs ett godkänt betyg i matematik, tillsammans med godkänt i engelska och svenska, för att vara behörig till gymnasieskolan.
Samtidigt har många barn och elever ett komplicerat förhållande till matematikämnet. Nyligen presenterades forskningsrapporten ”Matematikängslan hos elever i grundskolan: mätning, mediatorer och kulturöverskridande jämförelser”. Jonatan Finell, Umeå universitet, har i sin doktorsavhandling undersökt inställningen till matematik bland elever i årskurs 4 genom att bland annat använda sig av den svenska versionen av MARS-E (Mathematics Anxiety Rating Scale – Elementary), ett självskattningsformulär anpassat för yngre elever, som visat sig fungera tillförlitligt både i Sverige och Finland.
Resultaten visar att det finns en ”matematikängslan” eller ”matematikångest”. En företeelse som riskerar att förvärras med åren. Finells resultat gör det möjligt för skolor att tidigt upptäcka och förstå tecken på matematikängslan genom att använda MARS-E. Utsatta elever identifieras tidigt och effektiva förebyggande åtgärder kan vidtas.
Matematikängslan mäts också i PISA-proven. I samband med att 15-åringarna gjorde PISA 2022 fick de också svara på ett antal frågor. Ett index konstruerades utifrån sex påståenden om oro och ängslan inför matematikämnet. De sex påståendena är:
- Jag oroar mig ofta för att det ska vara svårt för mig på matematiklektionerna,
- Jag blir väldigt spänd när jag måste göra min matematikläxa,
- Jag blir väldigt nervös av att lösa matematikproblem,
- Jag känner mig hjälplös när jag löser matematikproblem,
- Jag oroar mig för att jag ska få ett lågt betyg i matematik och
- Jag är orolig för att jag ska misslyckas med matematiken.
Resultatet i PISA visar att svenska elever (både pojkar och flickor) upplever lägre så kallad matematikängslan än OECD-länderna i genomsnitt. Men i såväl Sverige som i OECD-länderna upplever i genomsnitt flickorna högre ängslan än pojkarna. Det är också tydligt att matematikängslan har ökat i Sverige sedan PISA 2012, hos både flickor och pojkar. Intressant nog är också sambandet mellan matematikängslan och resultat på matematikprovet i PISA starkare i Sverige än för OECD-länderna i genomsnitt. Här kan Finells forskning kanske bidra till att vända på denna utveckling.
Sverige har en stor andel elever som är lågpresterande i matematikdelen av PISA 2022, mer än var fjärde elev.
Sverige har en stor andel elever som är lågpresterande i matematikdelen av PISA 2022, mer än var fjärde elev (27 procent) jämfört med 1 av 10 som är högpresterande. Intressant nog verkar självtilliten när det gäller matematikkunskaperna ha en positiv påverkan på provresultatet. PISA 2022 visar att 25 procent av svenska 15-åringar upplever medel till hög grad av matematikängslan, medan motsvarande siffra för finländska elever är 20 procent. Ängslan är förknippad med elevens oro och nervositet inför matematiska aktiviteter, och tar sig uttryck i både negativa tankar och fysiologiska reaktioner. Eleverna har en rädsla inför att ta sig an en matematikuppgift.
Jonatan Finells studier visar på ett tydligt samband mellan matematikängslan och prestation i ämnet. Men hans avhandling visar att sambandet är mer komplext än så. Det handlar inte bara om nervositet inför ett prov, utan om djupgående psykologiska mekanismer. Han har även studerat effekterna på arbetsminnet, som är avgörande för att hålla information aktivt vid problemlösning, i relation till elevens självuppfattning i matematik. Han konstaterar att dessa två faktorer fungerar som förmedlande länkar, vilket innebär att de bär vidare matematikängslans negativa effekter över tid.
Hans studie bekräftar även tidigare resultat gällande könsskillnader, där pojkar rapporterar lägre nivåer av matematikängslan jämfört med flickor. Samtidigt visar det sig att pojkars matematikprestationer påverkas mera av matematikängslan än vad flickors gör. Kort sagt
ju högre matematikängslan, desto sämre prestation i ämnet. Varför är detta intressanta resultat kan man undra, förutom att det kan vara värdefull kunskap för lärare, så att de kan hitta vägar för att förebygga matematikängslan redan i tidiga åldrar?
Om bättre skolresultat leder till högre tillväxt kan Sveriges tillväxt öka om eleverna kan prestera bättre på internationella prov.
Som jag nämnde ovan finns det ett samband mellan matematikkunskaper och tillväxten i samhällsekonomin. I en intressant rapport från 2022 har professor Henrik Jordahl och nationalekonomen Gabriel Heller Sahlgren studerat skattenyttan i skolan, det vill säga hur effektivt fungerar resursanvändningen i svensk skola och vilken nytta som skattebetalarna får för pengarna. Deras analyser visar att det finns en stark relation mellan länders provresultat i internationella kunskapsprov och ekonomisk tillväxt. En standardavvikelse högre provresultat – motsvarande ungefär 100 PISA-poäng – höjer den årliga tillväxten med 1,3 procentenheter. Det visar sig också att andelen högpresterande elever uppvisar ett betydligt starkare samband med ekonomisk tillväxt än andelen elever som når upp till baskunskaper. Därför är frågan om matematikångest intressant i detta betydligt större perspektiv. Om bättre skolresultat leder till högre tillväxt kan Sveriges tillväxt öka om eleverna kan prestera bättre på internationella prov. Med andra ord; om fler än 1 av 10 ligger i spannet högpresterande för provresultaten i PISA och TIMSS.
***
Hur ska detta åstadkommas? Ett viktigt steg är givetvis att skolorna blir bättre på att hantera matematikångest. Men det kommer inte att räcka. Vi behöver också få bättre kunskap om vilka skolor som är duktiga på att förmedla dessa kunskaper och lära av dem. Det svenska betygssystemet ger inte en säker information om detta. De internationella kunskapsproven ger information om kunskapsnivåerna hos eleverna som deltar, men de ger ingen information om hur bra respektive skola är på att bidra till elevernas kunskaper. Heller Sahlgren och Jordahl förespråkar här en modell som bygger på förädlingsvärde, ett mått som ger information om en skolas förmåga att höja elevers kunskapsnivå utifrån ingångsvärdena. I rapporten om skattenyttan i skolan gör de en intressant analys, baserat på förädlingsvärden på högstadienivå, för Stockholms stads kommunala grundskolor. De har tillgång till den exakta resursfördelningen per elev för skolorna. Det gör att de kan analysera relationen mellan förädlingsvärden och resurser – och studera variationen i skattenytta (förädlingsvärde/resurser per elev) bland dessa skolor. Förmodligen är detta första gången som det görs en sådan jämförelse av skolkvalitet och resurser på skolnivå i Sverige. Utifrån detta beräknar de sedan hur respektive skola påverkar skattenyttan indirekt via kunskapernas effekter på den ekonomiska tillväxten.
Stockholm stad fördelar resurserna till sina skolor baserat på elevsammansättning, det vill säga bland annat elevernas bakgrund och föräldrarnas utbildningsnivå. Heller Sahlgrens och Jordahls analys visar att det finns stora skillnader mellan stadens kommunala grundskolor vad gäller förädlingsvärden i matematik. Skillnader som intressant nog inte relaterar till skolornas resurser per elev. Det visar sig att skolor med olika resurser ofta presterar lika kvalitetsmässigt, och skolor som har samma resursfördelning presterar ofta olika kvalitetsmässigt. Kort sagt finns det betydande skillnader mellan vad Stockholm stads kommunala skolor åstadkommer för en viss given summa pengar. Skillnader när det gäller förädlingsvärdet påverkar i sin tur potentialen för den ekonomiska tillväxten.
I rapporten studerar också forskarna friskolornas indirekta effekter via högre kunskaper. De visar att fristående skolor i genomsnitt har högre förädlingsvärden i matematik än kommunala skolor. Det verkar således som att friskolorna höjer skattenyttan i grundskolan. En viktig del i detta är den indirekta effekten av friskolornas högre förädlingsvärden i termer av högre ekonomisk tillväxt. Detta är en aspekt som över huvud taget inte alls förekommer i dagens skoldebatt.
Därför är denna rekommendationen från forskarna intressant:
Med tanke på de långsiktiga tillväxteffekterna rekommenderar vi att friskolesystemet stärks på ett sätt som höjer elevernas kunskaper så mycket som möjligt givet de befintliga utbildningskostnaderna.
Lägg till detta följande citat från Jonatan Finells avhandling:
Att hantera matematikängslan handlar inte enbart om att minska oro, negativa känslor eller rädsla, utan också om att främja lärande, stärka akademisk utveckling på lång sikt och potentiellt påverka framtida utbildnings- och yrkesval.
Detta är mycket viktiga insikter för såväl samhällsekonomin som individers välmående. Och även en relevant fråga i friskoledebatten.