Idéer Åsikt
Ministern applåderar när meritokratin ifrågasätts
DEI-ideologin, idéerna om att samhället genomsyras av strukturellt förtryck och att hudfärg avgör vem du är, har nått vägs ände. I alla fall i den amerikanska staten. Här i Sverige lovordar jämställdhetsministern däremot ett nytt initiativ i denna anda, skriver Anna-Karin Wyndhamn.
I sitt installationstal den 20 januari sade president Donald Trump att det amerikanska samhället inte ska bedöma människor utifrån hudfärg, utan på basis av karaktär och prestation. Formuleringen var en explicit referens till Martin Luther Kings berömda tal och till kärnan i de antidiskrimineringslagar som medborgarrättsrörelsen framgångsrikt drev. Det är lagar som utgör antitesen till den separatistiska identitetspolitik som vunnit mycket starkt genomslag i både staten, akademin, näringslivet,i underhållningsbranschen och kulturen.
DEI-ideologin, som Trump gör upp med, ska utläsas ”Diversity, Equity, Inclusion”(mångfald, rättvisa och inkludering), och är knappast något randfenomen i det amerikanska samhället. Den som någon gång under det senaste decenniet varit i kontakt med en HR-avdelning hos valfri arbetsgivare, har konfronterats med de dogmer som DEI bygger på. Kanske till och med ålagts att gå en obligatorisk utbildning om vit skörhet, vita privilegier och vit skuld för övergrepp mot minoriteter i det förflutna.
Grundtesen är enkel: samhället genomsyras av strukturell rasism och förtryck. Människor är antingen förövare eller offer, över- eller underordnade i maktpyramiden. Hudfärgen berättar vem du är. Pigment trumfar kvalifikation och individuella karaktärsdrag. Det är (vita) människors fördomar och maktbegär som skapat och skapar en systematisk diskriminering. Orättvisor kan endast brytas genom kvotering, retroaktiv kompensation och utbildning. Läran har påverkat de amerikanska samhällsinstitutionerna i grunden och därtill skapat en lukrativ konsultindustri som säljer skuld och odlar ressentiment. Det folkliga stödet för denna revolution har varit mycket svagt.
Gammal diskriminering har genom DEI ersatts med ett nytt system av särbehandlingar.
Biden-administrationen drev på för att DEI arbetades in som procentmål för utbildningar, sektorer och tjänstekategorier. Företag som gjort affärer med staten har behövt redovisa att de breddat sin rekrytering och skapat rätt komposition av människor på arbetsplatsen. Det har lett till fusk och mygel med både anställningar och redovisad statistik. Gammal diskriminering har genom DEI ersatts med ett nytt system av särbehandlingar.
Det var inte så det var tänkt. Avsikten med medborgarrättslagarna var att såväl individen som samhället tjänar på att det är den bästa, oavsett hudfärg, kön, religion eller ursprung som får en tjänst. Meriterna ska alltid avgöra. Allt annat är olagligt och orättvist. Trump återställer denna ordning i och med presidentorder 14171; den sätter stopp för kvotering och för obligatoriska kurser om strukturell rasism i statens regi. Ny norm är strikt meritbaserade rekryteringsprocesser. Samtliga statsanställda som jobbat inom de program och sektioner som sysselsatts med mångfaldsmål i myndigheter, arbetsbefriades i samma stund som presidenten skrev sitt namn på pappret.
Det är en saftig markering som syftar till att sätta punkt för den DEI-ideologi som levt på att sortera människor i kvotgrupper och så split mellan dem. Presidentordern är en federal dödsstöt mot de teser och teoribildningar som de statliga mångfaldsprogrammen marinerats i. Deras makt är bruten.
Men det är på andra sidan Atlanten. I Sverige har fixeringen främst gällt könsbalans och genusperspektiv på allt. Inom akademin har därför jämställdhetsintegrering, köns- och lärosätesspecifika procentmål för nyanställda professorer och krav på genusperspektiv i forskning rullats igenom institutionerna. Det har skett med stöd av samma teoretiska tankemodeller som den amerikanska administrationen nu städar ut. Här kommer det att fortsätta prägla myndigheter och akademi. Den borgerliga regeringens jämställdhetsminister tror på DEI och på genusdoktrinen. Det stod klart när Chalmers Tekniska högskola nyligen växlande upp sitt mångfaldsarbete genom att öppna ett DEI Office med en egen DEI Officer. Det skedde samtidigt som motsvarande webbsidor släcktes ner i USA.
Chalmers är inte direkt nya i gamet. Den tekniska högskolan har redan ett 300 miljoners-projekt, GENIE, som syftar till att medvetandegöra lärare och forskare om bias. De anställda ska få rätt teoretiska glasögon för att förstå ojämställdheten i samhället och på lärosätet. Projektet lanserades 2019 och ska pågå under tio år. Syftet är att möjliggöra för Chalmers att anställa fler kvinnliga forskare. Målsättningen är att bli den mest jämställda tekniska högskolan, sett till både numerär och arbetsvillkor. Under projektets första fas diskuterades möjligheten att köpa ut ”mediokra män” för att effektivt frigöra tjänster och medel för nya kvinnliga forskare. ”Männen har haft sin tid” som dåvarande projektledaren professor Pernilla Wittung-Stafshede motiverade förslaget. Rekryteringsansvariga ålades även att identifiera könsbalanserade sökgrupper, innan utlysningar annonserades. Säkerställ kön först, ämnesområde och andra kompetenser sen. Enkönade sökfält fick genusbakläxa.
”Framtidens ingenjörer ska bli fenor på intersektionell analys”.
Den nya DEI-satsningen motiveras med att GENIE-projektet helt enkelt inte är tillräckligt för Chalmers. Det finns ju fler diskrimineringsgrunder än kön, och högskolans medarbetare måste bli medvetna om hur andra grupper drabbas av de anställdas omedvetna fördomar. Vid Chalmers är det redan obligatoriskt för lärare och forskare att delta i DEI-kurser. I den nya satsningen kommer fokus bland annat att ligga på att utbilda chefer och ledare om diskriminering. I grundutbildning ska jämställdhet, likabehandling och mångfald tydligt integreras i kursinnehållet. Som den nytillträdde DEI Officier Malin Albrektsson själv formulerar i en post med anledning av invigningen: ”framtidens ingenjörer ska bli fenor på intersektionell analys”.
Initiativet fick under invigningen beröm av jämställdhetsminister Paulina Brandberg (L) som rest till Göteborg för att närvara vid ceremonin. Av talet att döma har DEI och genusdoktrinen fortsatt starkt stöd i den borgerliga regeringen. Inga tecken på paradigmskifte där.
Brandberg berättade i sitt tal att jämställdhetsintegreringen ligger fast som strategi vid myndigheter och i akademin. Jämställdhetsmyndigheten, som regeringen inte lagt ner, får förnyat uppdrag att stödja integreringsprocesserna vid högskolor och universitet. Det har hittills skett genom att rekommendera maktanalys, intersektionell teori och normkritiska perspektiv. Allt i överenstämmelse med Nationella sekretariatet för genusforskning som var den instans som drog upp de ideologiska linjerna för den totala omorganisering som integreringen ska ge. Inte heller Sekretariatet har för övrigt avvecklats under innevarande mandatperiod.
Paulina Brandberg sade dessutom i sitt tal att fler instanser ska vara med i det breda integreringsarbetet. Vetenskapsrådet och Universitetskanslersämbetet får ett nytt uppdrag att kontrollera rekryteringsmålen vid universitet och högskolor. Jämställdheten behöver analyseras ännu mer i syfte att bevara en jämn fördelning av statliga forskningsmedel. Ministern understryker att ”jämställdhet är både en rättvisefråga och en kvalitetsfråga”. Det betyder att kön tillmäts ett värde i sig. Rätt könsmix ger excellens, en tanke som också återkommer i Chalmers nya giv.
För drygt hundra år sedan kämpade kvinnor för att få tillträde till akademin och tjänster i staten. Pionjärerna i den feministiska rörelsen var inte sällan liberaler, liksom jämställdhetsministern. Men de stred för att slippa fixering vid kön som en essens. De som banade väg för andra gjorde det genom att kräva rätten att få sina meriter och prestationer bedömda enligt samma måttstockar som män prövades. De ville inte ha särbehandling.
Meritokrati är inte ett perfekt och färdigt system, varken här eller i USA; det behöver kontinuerlig granskning och funna brister ska rättas till. Men medborgarrättsrörelsen och kvinnorörelsen visste att okulärbesiktningar i kombination med idéer om essens är långt värre. De förvrider, försämrar och fördunklar spelreglerna. Klassiskt liberalt jämställdhets- och jämlikhetsarbete har individen i fokus och meritokratin som medel, inte grupp och kvotering. Drivkraften ska vara lika möjligheter, inte lika utfall. Det senare hör hemma i en annan politisk ideologi. Det klassiskt liberala jämställdhets- och jämlikhetsarbetet kännetecknades av tilltro till universalism, förnuft och vetenskap. Det är något att återvända till.
De teorier som DEI bygger på har av tidigare regeringar fått sanningsstatus och legitimitet i svenska myndigheters verksamhet. Tankegodset har därför satt sig som cement i värdegrunder, styrdokument, rekryteringspolicys, handlingsplaner, handläggningsordningar och utredningsmanualer. Det underminerar tilltron till systemet. Att städa ut sådant destruktivt tankegods är en reform för nuvarande regering att ta stort intryck av. Den bör skynda till försvar för meritokratiska grundprinciper, inte applådera när DEI vinner terräng.