Mjuk makt är ingen garanti för fred. Det har vi lärt oss efter kommunismens sammanbrott. Europeiska unionen har sedan Berlinmurens fall och Sovjetunionens upplösning använt sig av sin mjuka makt. Politiskt, ekonomiskt och institutionellt stöd efter befrielsen har varit grundpelarna i EU:s relationsbygge österut. 

Till stor del har detta varit en framgångsrik strategi. Tyskland återförenades fredligt och de tre baltiska republikerna, Moldavien samt länderna i södra Kaukasus återfick sin självständighet, när den sovjetiska ockupationen upphörde. Warszawapaktens satellitstater avvecklade sina Quisling-regimer och sökte ny trygghet i hägnet av EU. Så ser plussidan ut.

På minussidan återfinns dock krigen på Balkan efter Jugoslaviens upplösning och Rysslands två blodiga krig i Norra Kaukasus, angreppet på Georgien 2008, och de frusna konflikterna i Transnistrien och nordvästra Georgien, Belarus totalitära utveckling och Rysslands åttaåriga krig mot Ukraina med syfte att utplåna landet som självständig nation. Och naturligtvis Storbritanniens utträde ur unionen.  

Den ryska aggressionen har fört samman Europa.

Trots bakslagen har strategin lett till goda resultat för EU:s del. Unionen har utvidgats och den ryska aggressionen har fört samman Europa till en starkare gemenskap än någonsin tidigare i kontinentens historia. Den transatlantiska länken har stärkts genom Natos utvidgning och gemensamma insatser för att bekämpa terrorism efter attacken mot World Trade Center 11 september 2001.

***

Ryssland har försvagats genom inhemsk repression och yttre aggression parat med en snabbt växande korruption. Repressionen har lett till den anständiga elitens exodus, och korruptionen har spridit sig som en cancer genom hela samhället. Landet är raskt på väg att bli en isolerad bakgård under en korrumperad och fascistiskt inspirerad maktstruktur, bestående av personer med bakgrund i landets spionorganisationer och en krets regimtrogna oligarker, som har stulit ihop till sina förmögenheter.

Frigörelsen från beroendet av rysk energi och råvaror har inte varit problemfri, men går ändå förvånansvärt snabbt. Det är framför allt gasberoendet, genom den fasta infrastrukturen, som är problemet. Alla andra råvaror, inklusive olja, handlas på globala råvarumarknader där Europas länder inte löper samma risk att utsättas för politisk utpressning. Det gäller för övrigt också en växande andel av den globala gasmarknaden, där distributionen sker med fartyg som fraktar flytande naturgas runt jorden.

Sanktionerna medför ett visst bortfall av exportintäkter som hårdast drabbar tysk och finsk industri. Men ännu hårdare drabbas Ryssland som är beroende av västerländsk teknologi. Det kommer att ta decennier för Ryssland att kompensera bortfallet och överbrygga teknologigapet till väst. Om det över huvud taget är möjligt utan genomgripande strukturreformer som sätter stopp för korruptionen.

Rysslands försök att förgöra Ukraina uppfyller alla kriterier på ett folkmord och kommer att definiera de ryska relationerna med omvärlden intill dess att landet etablerar sig som en stabil och fredlig demokratisk rättsstat. För EU:s del innebär detta att Natos hårda makt måste förstärkas, medan västs mjuka makt tillåts verka som en global förebild för alla samhällen som strävar efter öppenhet och frihet. 

*** 

EU måste vända sig västerut för att stärka banden med Storbritannien, USA och Kanada. Detsamma gäller också för relationerna med Latinamerika. I söder gäller att bidra till utveckling och fattigdomsbekämpning i Afrika och i Asien att prioritera samarbetet med Japan, Sydkorea, Taiwan, Indien, Indonesien och Australien.

Utvidgningen måste fortsätta och först i kön står Ukraina och Moldavien.

Utvidgningen måste fortsätta och först i kön står Ukraina och Moldavien. Här finns nu en utfästelse som EU måste leva upp till. Ukraina ska därtill byggas upp igen efter kriget. En stor uppgift som om den sköts väl kommer att underlätta integrationen med EU och bidra till att realisera medlemskapet.   

Kina är mer problematiskt som utvecklingen under Xi Jinping visar. Detsamma gäller andra rester av efterkrigstidens kommunistiska expansion och de senaste decenniernas extrema islamistiska regimer med totalitära anspråk. Kinas uttalade avsikter att överta kontrollen över Taiwan ska ses i ljuset av kommunistregimens massaker på demokratin i Hongkong samt övergreppen i Xinjiang. Tillsammans med Irans mål att utplåna staten Israel utgör Asien en annan krutdurk som, om den exploderar, när som helst kan leda till att den ryska aggressionen följs av nya krig och krigshandlingar.  

Väst måste planera för att den fredliga globaliseringens epok kanske är till ända. Även om allt inte raseras med en gång kommer det institutionella ramverket att utsättas för större påfrestningar. Därför måste vi sprida de geopolitiska riskerna och undvika att hamna i ett nytt beroende av den art som EU-länderna nu bryter sig loss från. Samtidigt får slutsatsen inte bli att riskspridningen ska uppnås genom ökad protektionism. Det är genom samarbete under konkurrens som EU ska utnyttja den mjuka maktens krafter. EU ska vara globaliseringens ”bästa kamrat”. En partner som alltid framhåller de ömsesidiga fördelarna av fri handel och ekonomiskt utbyte och inte sluter sig inom sitt skal.

***

EU är genom sin storlek – demografiskt och ekonomiskt – en kritisk del av det demokratiska väst med sina rättsstater och fria samhällen, och att upprätthålla den nära relationen med likasinnade länder måste vara unionens främsta prioritet. Det handlar om solidaritet med länder och folk som vill leva i frihet och fred men också, vilket det ryska angreppet på Ukraina visar, om att försvara ett existentiellt egenintresse. Det är därtill en skyldighet gentemot en världsordning, som Europa har varit med om att bygga upp, och den har varit en fundamental förutsättning för Europas frihet och välstånd under efterkrigstiden. Inte minst för möjligheten att med fredliga medel befria halva kontinenten från det kommunistiska förtrycket.

Mjuk makt handlar om diplomati och vilja till samarbete bilateralt och multilateralt med andra stater och institutioner. I mellanfolkliga relationer med företag, enskilda personer och hela samhällen utövas den mjuka makten genom attraktion. Att vara en attraktor betyder att vara en förebild för andra. Bägge dimensionerna i den mjuka maktutövningen har sina risker. Samarbete med regimer som är illasinnade snarare än likasinnade kan inte ske till vilket pris som helst. Då får man avstå och avvakta i väntan på bättre ledare. Att vara det goda exemplets makt i en värld, där många lever under fattigdom och förtryck och drömmer om ett bättre liv för sig själva och sina barn innebär en risk för okontrollerade flyktingströmmar och en samhällspåverkan som urholkar den egna mödosamt upprättade samhällsordningen.

Ett demokratiskt Ukraina hotade genom sitt exempel Putins korrupta regim.

För ledarna i Kina, Ryssland och Iran är den mjuka makten i väst – moroten – ett större existentiellt hot än den hårda – käppen. Det var Ukrainas val av Europavägen som motiverade den ryska aggressionen. Ett demokratiskt Ukraina hotade genom sitt exempel Putins korrupta regim. För Xi är exemplet Taiwan, som en fri och framgångsrik demokrati, på samma sätt ett hot mot kommunistpartiets totalitära maktställning på fastlandet. Det är också betecknande att det är kvinnornas önskan efter frigörelse som hotar regimen i Teheran, inte någon invasion från väst.

EU har till sitt förfogande en överstatlig handelspolitik och en gemensam utrikespolitik och migrationspolitik. Tre instrument som, om de används effektivt, kan göra stor nytta för att möta de globala utmaningarna. Handelspolitiken för att trygga försörjningslinjerna och skapa ömsesidigt välstånd. En utrikestjänst som främjar unionens geopolitiska intresse av demokrati och mänskliga rättigheter i omvärlden samt en migrationspolitik som med hjälp av fungerande gränskontroller säkrar ett inflöde som är anpassat till mottagningskapaciteten.

Unionen och dess sammanhållning är verktygslådan och de gemensamma institutionerna är verktygen. Men dessa måste användas professionellt och väljas med hänsyn till omständigheterna och uppgiften. En viktig aspekt är att EU måste lära sig att hantera gråzonshändelser. Sådana konflikter blir allt vanligare som en följd av den teknologiska utvecklingen och digitaliseringen. 

EU:s medlemmar måste också acceptera att unionen har en viktig geopolitisk roll att spela globalt, som går utöver de nära grannskapsrelationerna och enstaka frågor som klimatfrågan. Efter USA är EU den starkaste aktören för västvärldens gemensamma intressen av en demokratiskt förankrad utveckling i Afrika, Asien och Latinamerika mot ökad frihet och växande välstånd. Det är en ställning som förpliktigar och som det ytterst är medlemsstaternas ansvar att slå vakt om.

För detta krävs att EU vårdar sin egen inre utveckling. Det gäller den ekonomiska tillväxten, energiförsörjningen, de teknologiska framstegen, digitaliseringen och utvecklingen inom AI-området. Reformer för ett bättre företagsklimat och ökad kvalitet inom utbildning och forskning nationellt och gemensamt på unionsnivå kommer att behövas för att möta den globala konkurrensen. Strategiska satsningar och samarbeten måste ske inom försvarsindustri, läkemedelsutveckling och rymdteknologi. Institutionerna i Bryssel måste trimmas för att prestera mer utflöde och mindre egenadministration. Hemläxan är omfattande, men inte oöverkomlig. Bara ofrånkomlig för den som har högre ambitioner för Europa än läktarplatsen.

Omslagsfoto föreställande demonstranter med EU-flaggor och georgiska flaggor i Tbilisi sommaren 2022: AP Photo/Shakh Aivazov