Samhälle Åsikt
M:s urbana huvudvärk löses inte med nya kläder
Mycket av Moderaternas strategidebatt har handlat om storstadsväljarna. Men perspektivet är dels för snävt, dels för fokuserat på förändrad kommunikation. Partiet behöver arbeta med relationen till SD och utanförskapsfrågan, skriver Douglas Thor i ett kapitelutkast från en kommande bok.
Moderaterna har sedan ett antal år tillbaka haft stora problem med väljarstödet bland kvinnor och storstadsväljare. I partiets eftervalsanalys 2022 beskrivs den ”urbana huvudvärken” som ett av de mest allvarliga problemen att ta itu med för att partiet ska bryta den nedåtgående trenden i valen. Fokuset på storstäderna har sedan dess märkts av i partiet. Storstäderna, fast egentligen mest Stockholm, har varit av högsta prioritet för partiledningen. Som det beskrivs i partiets egna strategidokument ska det i den nationella kommunikationen tillämpas ett raster som är anpassat för storstäderna. Vad det är som skrämmer de mer progressiva kvinnorna och storstadsväljarna från att rösta på oss har det egentligen aldrig varit någon tvekan om. Från och med år 2017, då Anna Kinberg Batra öppnade för samtal och därigenom samarbete med Sverigedemokraterna, har det varit uppenbart att detta varit pudelns kärna. I så väl valet 2018 som 2022 har varje moderat kampanjarbetare fått erfara det. Samtalet där en väljare, oftast kvinna, säger ”Jag gillar er politik… men jag gillar verkligen inte att ni samarbetar med Sverigedemokraterna”.
Det stora projektet för Moderaterna från 2015 och framåt var att förflytta sin position i migrationspolitiken. Efter 2022, när denna förflyttning fullbordades, blev målet i stället att tydliggöra skillnaderna mellan partiet och Sverigedemokraterna. För att visa på den skillnaden har allt möjligt försökts. Det ska vi komma in på snart, men först ska vi ta en titt på om det ens är legitimt med detta väldiga storstadsfokus.
Motiveringen till varför just storstäderna är så värdefulla är att det bor många väljare där. I eftervalsanalysen konstaterar man att det bor fler väljare på Östermalm än i hela Blekinge. Jag har dock aldrig förstått denna logik. Väljare räknas i antal och andelar, inte i area. Väljare per kvadratmeter är egentligen helt irrelevant för ett parti som vill vinna val. Genom att säga att storstadsväljarna är viktiga och bör få större fokus implicerar man att det finns något gemensamt för dessa väljare som skiljer sig från väljare på andra geografiska platser. Det betyder att exempelvis landsbygdsväljare eller småorter också har något gemensamt som urskiljer dem från väljare på andra platser. Är storstadsväljarna då fler? Enligt SCB har Stockholm, Göteborg och Malmö en befolkning som motsvarar 25,4 procent av landets invånare. Tar man i och lägger till de sju nästkommande största tätorterna så har de tio största tätorterna ihop motsvarande 34,2 procent av landets befolkning. Det är en väsentlig andel. Men ser man till gruppen invånare som bor i tätorter med färre än 10 000 invånare är de alltså motsvarande 36 procent av landets befolkning. Att då värdera vikten av att vinna väljare på Östermalm högre än väljare i Blekinge är därför en märklig strategi, särskilt eftersom vi redan är större på Östermalm än på andra ställen. Ändå återupprepas mantrat att man inte vinner val utan Stockholm eller storstäderna.
Tvärtom såg vi i EP-valet 2024 att Moderaterna backade i samtliga storstäder men ökade i stöd på totalen. Mest ökade Moderaterna i de småländska länen – hela 2,4 procentenheter i Kalmar, 2,2 procentenheter i Kronoberg och 2,1 procentenheter i Jönköping. Därefter kommer Värmland och Dalarna.
Det gör inte storstadsväljarna mindre relevanta, det sätter bara lite ljus på det irrationella i att lägga så stort fokus på dem. En väljare på Östermalm är inte värd mer än en väljare i Blekinge. Så känns det nog däremot i ett parti som länge varit väldigt Stockholmstungt. Det är så klart jobbigt för vissa att inse att partiet nu behöver anpassa sig till att man hämtar mycket av sin styrka från andra delar av landet.
Moderaternas strategi bör vara att samla väljare så brett som möjligt, så väl i storstäder som utanför. Därför menar jag att fokuset bör skifta bort från geografi. Anledningarna som storstadsväljare anger för att de valt bort Moderaterna är ofta densamma som unga tjejer från Vetlanda anger. Politiken som vi driver och strategin vi antar bör se till de stora väljartyperna som finns överallt i landet. Särskilt intressant är då de väljare som sympatiserar med Moderaternas politik, men inte vill rösta på oss för vi samarbetar med Sverigedemokraterna. Det är just här partiets storstadsstrategi blir intressant. I grunden handlar den just om hur vi ska framstå som ett parti fräscht nog att rösta på trots vårt samarbete med Sverigedemokraterna. Ett sätt att visa att vi skiljer oss från det elaka partiet “alla” hatar. De olika försöken att göra det åtskiljandet ska vi nu ta en titt på.
Skälen som storstadsväljare anger för att de valt bort Moderaterna är ofta densamma som unga tjejer från Vetlanda anger.
Ett tag skulle skillnaden klargöras för väljarna genom klimatpolitiken. Man skulle visa att Moderaterna allt var att lita på i miljö- och klimatfrågor, till skillnad från de där klimatförnekarna hos Sverigedemokraterna. Inför 2023 lanserades en arbetsgrupp för miljö- och klimatfrågor som skulle vara spjutspetsen i Moderaternas förnyelse, ledd av Christofer Fjellner, då nyvalt oppositionsborgarråd för Moderaterna i Stockholms stad. På hans initiativ underkändes den tidigare politiken som för ensidigt fokuserat på kärnkraft. Den räckte inte, utan nu skulle fler och mer fräscha förslag för klimatpolitiken presenteras. Som mest uppmärksammat blev förslagen om att bygga mer vindkraft runtom i landet, ofta rakt emot de löften Moderaterna gett lokalt.
Frågan engagerar inte bara partiet, utan hela högern. Tankesmedjan Timbro tillsatte den kända cyklisten och naturälskaren PM Nilsson, tidigare chef för DI:s ledarsida och statssekreterare åt Kristersson, som vd. Hans stora projekt hos Timbro har varit att just vända bort högern från synen på bilen som en naturlig del i staden. Att detta skulle vara ett grepp för regeringspartiet Moderaterna att vinna tillbaka gröna och progressiva storstadsväljare blev tydligt när Kristersson själv gick ut i en intervju i Expressen och började tala om problemet med bilen.
– Elektrifiering kommer att lösa en del problem. Men det löser inte det faktum att staden är för mycket gjord för bilar.
Både förslaget om mer bilfria innerstäder och politik för mer vindkraft mötte stort motstånd i partiet. Efter partistämman i slutet av 2023 gick luften ur stora delar av den gröna given och förslagen som då lyftes upprepas inte längre av regeringen eller partiet.
***
Nästa grepp som togs för att få slut på huvudvärken och skilja Moderaterna från den onda migrationstvillingen Sverigedemokraterna var en mer frihetlig politik. I början av 2024 pratade partiledningen på mötena i stället om hur vi kan visa upp vår frihetliga sida genom att framhålla vår politik för mer levande uteliv och friare alkoholpolitik. Som ett brev på posten stod Kristersson själv där på presskonferensen och presenterade tillåtandet av gårdsförsäljning, vilket kanske är den minsta fråga en statsminister valt att vara med och presentera på en presskonferens.
Fjellner då? Han åkte samma vecka ut till en containerby i Frihamnen i nordöstra Stockholm för att prata om att han ville införa Sveriges första kulturella frizon ”där festen kan pågå dygnet runt”. Förslaget var en geografisk yta med särlagstiftning där färre regleringar, förenklad tillståndsprocess och enklare lagstiftning för alkoholservering skulle gälla. I Expressen skriver han senare om en agenda där samma lättnader ska gälla i hela Stockholm.
Stockholmarna skulle helt enkelt förstå att Moderaterna var partiet för den som vill ha ett roligare Stockholm. I den valvinnarrapport som sedan togs fram med fokus på storstadsväljarna, kallad Storstadskoden, beskrevs strategin som att ”ta tillvara på storstadsglädjen”. Frihetlig politik på alkoholområdet är så klart något vi i Muf tycker är bra, men frågorna har mycket begränsad dragningskraft när det gäller att vinna val. Ska man vinna val behöver man appellera till de breda massorna, och de bryr sig om sådant som är viktigt för deras vardag och samhället som sådant – skola, vård, ekonomi, trygghet och migration. Att vilja ha en rolig stad är en bra bonus, ett körsbär på grädden. Men som en avgörande del av en strategi är det en svag grund att stå på. Man vinner inte val med öl, glass och popcorn.
Hur fungerade då strategin för att skilja oss från Sverigedemokraterna? I sak höll de absolut inte med förslaget om en kulturell frizon. Men i väljarnas ögon är synen på alkohollagstiftning för liten för att i någon avgörande mening skilja oss från “pariapartiet”.
I Storstadskoden slår man fast att Moderaternas ton uppfattas som oskön.
Ett ytterligare grepp har varit att ändra hur vi moderater uppfattas som personer. I Storstadskoden slår man fast att Moderaternas ton uppfattas som oskön. Alla i partiet uppmanas därför tänka på sin framtoning, att vara schyssta – inte osköna. Kommunicera att vi bryr oss mer om människor än miljarder. Allt detta är klokt men inte särskilt nytt. Detta är problem som Moderaterna dragits med i alla tider. Därtill konstaterar man att Moderaterna uppfattas sakna integritet. Vi uppfattas inte vara att lita på. För att motverka detta ska vi börja prata om Moderaternas ryggrad och agera i enlighet. Parollen lyder: ”Vinn förtroende med hjärta, hjärna och ryggrad”.
Återigen menar jag att pudelns kärna inte är kommunikationen utan relationen till Sverigedemokraterna. När våra tre senaste partiledare alla stått och lovat väljare att vi inte alls ska samarbeta med Sverigedemokraterna, men där de senare två gjort tvärtom och vi nu sitter i regering på Sverigedemokraternas mandat, är det inte konstigt att väljarna uppfattar att vi helt enkelt varit ryggradslösa och beredda att göra allt för makten. I slutet av 2022, som nyvald förbundsordförande, gjorde jag min första intervju om Moderaternas relation till Sverigedemokraterna i Dagens Nyheter. Jag kritiserade då partiet för att aldrig ha förklarat vad som gjorde att vi ändrade oss kring samarbetet med Sverigedemokraterna. Det går bortom mitt förstånd varför vi inte tydligt anger någon anledning till denna ändrade hållning när det är en av de vanligaste kritikpunkterna mot oss som parti. Hur svårt är det?
Vi samarbetar med Sverigedemokraterna för att vi måste, inte för att vi vill. Energipolitiken, kriminaliteten, arbetslösheten, bostadsmarknaden, bränslepriserna. På en rad olika områden skulle människors vardag vara sämre om inte Moderaterna med stöd av Sverigedemokraterna tog makten och lade om politiken. Farföräldrar som får flytta på grund av höga elpriser, barn som dör i gängskjutningar, utanförskap som ärvs i generationer, drömmar som går i kras när det inte finns några bostäder att flytta till och föräldrar som inte har råd att köra sina barn till fotbollsträningen för att bränslepriserna är för höga. Det är för människors möjligheter att förverkliga sina drömmar som vår politik är viktig, och den kan vi genomföra genom samarbetet med Sverigedemokraterna.
Om man inte förklarar detta finns det ingen tonalitet i världen som kommer kunna vinna över väljare som har problem med samarbetet.
***
Hittills har det inte gått att skåda några särskilda lyft i opinionen bland de progressiva väljarna. Om strategin fungerat får vi veta först på valdagen 2026. En indikation kan dock vara valresultatet i EP-valet 2024 som visade att Moderaterna backade i Stockholm, Göteborg och Malmö men ökade i riket som helhet. Läget ser utifrån den datapunkten dystert ut om man menar att Moderaternas enda väg till framgång är genom stockholmsväljarna. Jag har dock aldrig haft någon tro att dessa grepp som hittills tagits skulle göra någon betydande skillnad hos de väljarna.
Kärnan till att SD är ett radioaktivt parti i dessa personers ögon är partiets syn på människor från andra länder än Sverige.
Det är ju nämligen varken Sverigedemokraternas klimatpolitik, humor eller ton som gör att de väljarna uppfattar dem som radioaktiva – det är rasismen. Föraktet mot Sverigedemokraterna kommer så klart från faktumet att de är födda ur nynazismen och fortfarande har återkommande har företrädare som gör rasistiska uttalanden. De flesta kvinnliga storstadsväljare uppfattar att vi låter som och samarbetar med ett parti som de menar är rasister. Därmed blir vi som parti möjliggörare av rasism när vi samarbetar med dem och ger dem inflytande. Vad gör det då för skillnad om man är gröna möjliggörare av rasism, sköna möjliggörare av rasism eller något mer berusade möjliggörare av rasism?
Kärnan till att Sverigedemokraterna är ett radioaktivt parti i dessa personers ögon är deras syn på människor från andra länder än Sverige. Det är för de flesta inte någon naiv miljöpartistisk hållning där man vill ha öppna gränser och hatar Sverigedemokraterna, tvärtom tycker väldigt många väljare att migrationen ska minska samtidigt som de tycker att Sverigedemokraterna är ett rasistiskt parti. Det stämmer säkert att man därtill inte gillar Sverigedemokraternas klimatpolitik, men det är inte kärnan till kritiken mot dem.
Ska Moderaterna uppfattas som något annat än Sverigedemokraterna måste vi skilja oss i just de frågor som är kärnan, de som rör synen på invandrare. Vad ska Sverige göra med de hundratusentals människor som kommit till Sverige? Kan de ens bli en del av Sverige? Ska de anpassa sig helt till oss? Ska vi anpassa oss också efter dem? Ska de alla utvisas?
Frågorna som rör invandring är de som väljarna i dag i högst grad definierar sig efter. Som forskarna vid valforskningsprogrammet vid Göteborgs universitet skriver i sin analys av riksdagsvalet 2022 har det ”varit tydligt att genomsnittsväljarna placerar Miljöpartiet till vänster om Socialdemokraterna och Sverigedemokraterna till höger om Moderaterna”. Detta trots att i princip alla väljare förstår att Centerpartiet, Liberalerna, Kristdemokraterna och Moderaterna alla vill sänka skatterna mer än Sverigedemokraterna.
Det väljarna föraktar Sverigedemokraterna för är alltså deras inställning till invandrare. Ska Moderaterna i någon betydande mening urskilja sig från Sverigedemokraterna är det alltså i de frågor som rör framtiden för landets invandrare som det behöver ske. Det ska inte göras med syfte att urskilja sig från Sverigedemokraterna, utan i en process där vi går till oss själva och tänker på vilket samhälle vi faktiskt vill ha och vägen dit. Både Moderaterna och Sverigedemokraterna menar att invandringen måste vara låg och att integrationen måste bygga på hårda krav och ett intensivt värderingsarbete. Men i frågan om segregationen skiljer vi oss. Sverigedemokraterna vill inte börja prata om att bryta utanförskapet och lyfta utsatta områden, deras vision är att Sverige ska bli av med människorna som bor där. De vill fokusera på att utvisa och återvandra. Medan de riktar sin energi åt den typen politik borde vi göra allt vi kan för att bygga ett Sverige där vi inte har utanförskapsområden respektive vanliga områden. Ett Sverige där vi inte har vissa områden där unga killar drömmer om att bli gängledare och andra områden där unga killar drömmer om att studera på handels – utan där vi är ett land. Vägen dit är lång. Men vi vet att det är möjligt att skapa det trygga och fria Sverige i framtiden. Ingen är mer lämpad att leda vägen dit än Moderaterna. Det finns i vårt DNA. Det trygga och frihetliga tillitssamhället som byggs med kultur och värderingar. Ett Sverige där du oavsett adress kan lämna hemmet, låsa och hänga nyckeln utanför dörren.