När allt blir politik
De politiska kompasserna och enkäterna cementerar bilden av att allt i samhället är en fråga för politiken. Den som anser att politikens makt över människor bör minskas ställs inför omöjliga svarsalternativ. Samtidigt som allt fler aspekter av tillvaron politiseras trängs den frihetliga ståndpunkten bort från spelplanen.
En av de tröttsammaste tendenserna i samtiden är att precis allt skall bedömas utifrån politiska måttstockar. En persons karaktär avgörs helt och hållet utifrån vilket parti vederbörande röstar på eller vilken ideologisk etikett hon svänger sig med. I kulturlivet har estetiska och andra bedömningsgrunder trängts undan av de ideologiska hänsynstagandena. Tycker konstnären rätt? Ger verket uttryck för den senaste ideologiska trenden?
Alla aspekter av privatlivet bedöms utifrån detta politiska raster. Dina kläder, dina vänner, din musiksmak, dina fritidsintressen, ja till och med det transportmedel du använder för att ta sig till jobbet, används för att positionera dig politiskt. Är du en av de goda eller står du på den onda sidan (vad som är vad beror givetvis på bedömarens egen ideologiska hemvist)?
Så reduceras mångfacetterade, spännande och motsägelsefulla individer till något så torftigt som sina politiska åsikter. Kanske är det en känsla av maktlöshet inför tanken på hur lite vi som enskilda medborgare faktiskt kan påverka den verkliga politiken som slår över i en vilja att göra politik av de delar av vår tillvaro som vi upplever att vi har kontroll över.
Så reduceras mångfacetterade, spännande och motsägelsefulla individer till något så torftigt som sina politiska åsikter.
Eller så handlar det om en längtan efter ordning och tydliga konfliktlinjer i en tid när de gamla ideologierna är i upplösningstillstånd och klassröstningen sedan länge fått ge vika för ett flyktigt väljarbeteende. Fenomenen är inte något helt nytt. Det fanns en tid då borgerliga väljare inte kunde tänka sig att handla på Konsum och då socialdemokrater av princip vägrade att köpa Expressen. Men även i ljuset av dessa symbolhandlingar ter sig dagens politisering av vardagslivet betydligt mer långtgående.
Det finns inget skäl att tro att politiserandet och stigmatiserandet kommer att avta under valåret. Tvärtom kommer partikansliernas kommunikationsavdelningar att göra sitt yttersta för att öka känslan av konflikt i ett allt mer homogeniserat partilandskap. När de ideologiska skillnaderna tonats ned har symbolfrågorna blivit viktigare.
För den som känner sig bortkommen på den politiska spelplanen och inte har bestämt sig för vilket parti att rösta på i höstens val finns en rad hjälpmedel att tillgå på nätet. Partikompasser och ideologiska kompasser som genom en rad frågeställningar i sakfrågor hjälper den svarande att utröna var någonstans hon befinner sig ideologiskt, alternativt vilket parti hon ligger närmast.
Problemet med alla dessa kompasser och tester är att de utgår från föreställningen att allt är politik. För den som vill minska politikens makt över människor har således inte någon vidare hjälp av dessa kompasser.
Vanligtvis utgörs de av fyrfältare där den ena axeln utgår från den traditionella höger-vänsterskalan och syftar på ekonomiska och fördelningspolitiska frågor. Den andra axeln är mer diffus och skiftar med trenderna i samhällsdebatten.
När kompasserna likställer uppfattningar på områden bortom politiken med politiska åsikter, missar de någonting väsentligt.
Den mest ohederliga varianten utgjordes av den så kallade ”GAL-TAN”-skalan, en uppfinning ägnad åt att bekräfta miljöpartisters (i alla partier nota bene) självbild. GAL-TAN-skalan, skämtsamt beskriven som GOD-OND-skalan, försökte till exempel bunta ihop alla som värnar om traditioner med auktoritära åsikter och alla som påstår sig värna om miljön med frihetliga åsikter. En annan, nästan lika missvisande axel är den mellan auktoritär och frihetlig.
När kompasserna likställer uppfattningar på områden bortom politiken med politiska åsikter, missar de någonting väsentligt, nämligen ståndpunkten att vissa aspekter av samhället inte borde vara föremål för politiska beslut. Därför blir frihetligt sinnade personer alltid missbedömda vid denna typ av tester.
Jag kan till exempel vara emot droganvändning utan att anse att det bör vara en fråga för staten att hantera. Oavsett hur jag svarar i denna typ av enkäter kommer jag att placeras fel på den ideologiska fyrfältaren. Svarar jag att jag är emot droger kommer jag att bedömas som auktoritär, och svarar jag att jag är emot statliga regleringar av droger kommer jag att bedömas som en radikal drogförespråkare.
För den som bara lärt sig att analysera sin omvärld i politiska termer kommer politiska lösningar på problem som egentligen inte borde vara politiska att ligga nära till hands.
Anser jag att kärnfamiljen är viktig och ett fundament för samhället, samtidigt som jag inte anser att det är upp till politiker och tjänstemän att lägga sig i hur människor organiserar sina privatliv kommer jag att bli felbedömd oavsett hur jag svarar. Antingen som en auktoritär reaktionär som vill tvinga in människor i patriarkala strukturer, eller som en normupplösande kulturradikal som avskyr kärnfamiljer. Ståndpunkten att det bästa för kärnfamiljen vore att lämnas i fred från staten ryms helt enkelt inte i de politiska kompassernas verklighet.
Anser jag att religion är en positiv och viktig kraft i samhället, men att den vare sig bör vara föremål för särlagstiftning eller offentliga bidrag hamnar jag i motsvarande rävsax. Exemplen fortsätter i det oändliga. De politiska kompasserna klarar helt enkelt inte av åsikten att politikens makt över medborgarna bör minskas.
Det sägs att för den som bara har en hammare kommer allting att se ut som en spik. För den som bara lärt sig att analysera sin omvärld i politiska termer kommer politiska lösningar på problem som egentligen inte borde vara politiska att ligga nära till hands. De enda som vinner på detta är de som vill utsträcka sin egen makt över andra.
Nästa gång du gör ett politiskt test på internet, ta dig tiden att stanna upp vid varje sakfråga och fundera över om du anser att detta verkligen är något som politiker måste besluta om.