När Norrland försvinner från kartan
Statliga myndigheter och bolag liksom privata medieföretag vänder ryggen åt norra Sverige, trots att fler lever där än någonsin. När mediebevakningen försvinner lär bilden av Norrland som en avkrok befästas ytterligare, med politiska konsekvenser som följd.
Kommun- och regionpolitikers högsta önskan brukar vara att sätta kommunen/regionen ”på kartan”. Därför var det inte så konstigt att många norrländska politiker blev upprörda när SJ presenterade sina planer för framtida satsningar under Tågforum i Åre i början av april. Sverige norr om Mälardalen hade nämligen uteslutits från kartan.
I en tid när Stockholmsbaserade cykelaktivister gör sitt yttersta för att göra det omöjligt att leva och verka utanför tullarna, med straffskatter på de färdmedel som landsortens befolkning är beroende av – bil och flyg – är det inte så konstigt att oron sprider sig när också det färdmedel som fått den nya tidens översteprästers välsignelse ser ut att nedprioriteras bortom storstadsregionerna.
Det är inte bara från det statliga tågbolagets kartor som Norrland raderas. Även på mediekartan riskerar norra Sverige framöver att bli allt mer av en vit fläck. Som ett tecken i tiden meddelade Tidningarnas Telegrambyrå (TT) härom veckan att de stänger sina lokalredaktioner i Luleå, Umeå och Sundsvall. Fyra tjänster berörs av nedläggningarna.
Som om det inte vore nog med att landets viktigaste nyhetsbyrå drar in sin permanenta närvaro i landets nordliga två tredjedelar, blev det under förra månaden klart att Bonniers köper Mittmediakoncernen. Mittmedia äger 28 dagstidningar i Mellansverige, från Östersund till Södertälje, och har en avgörande betydelse för den lokala och regionala bevakningen av politik, kultur, sport och nyheter. Uppgifter inifrån de berörda tidningarna pekar på att de nya Stockholmsbaserade ägarna förbereder omfattande neddragningar på så gott som alla områden.
Landsortens utarmning är en process som drivs på från centrum, av myndigheter, statliga företag och av medierna.
Bonnierägda TV4 visade redan 2012 hur de betraktar den lokala och regionala journalistiken, när de lade ned TV4 Sverige, med hela 25 redaktioner runt om i Sverige. Samtidigt som det talas om att efterfrågan på lokalproducerat material ökar, valde Bonniers att helt skrota de lokala redaktionerna.
SVT hade redan några år tidigare gått före och koncentrerat sin programverksamhet, som tidigare varit utspridd på 28 orter, till endast fyra: Stockholm, Göteborg, Malmö och Umeå. Program som Trafikmagasinet och Packat och klart, som producerades i Norrköping och Falun, utgick ur tablåerna.
Urbaniseringen, i form av de större städernas tillväxt, är en konsekvens av förändrade produktionsförhållanden. Landsortens utarmning däremot är en process som drivs på från centrum, av myndigheter, statliga företag och av medierna. När Norrland försvinner från kartan beror det inte på att där bor färre människor än för några årtionden sedan, tvärtom ökar befolkningen i norra Sverige stadigt. Dock minskar den proportionellt gentemot södra Sverige där befolkningen ökar snabbare.
Vad som däremot minskar i absoluta tal är myndigheternas närvaro. Såväl statliga, som regionala och kommunala funktioner har de senaste decennierna försvunnit från landsorten. Minskad polisnärvaro liksom försvinnande samhällsservice skapar otrygghet och försämrade förutsättningar för landsbygdens befolkning. Offentlig sektor agerar ofta pådrivare för utvecklingen.
Till följd av centraliseringar inom framför allt offentlig sektor har dock möjligheterna att leva och verka i de glesbefolkade inlandskommunerna försämrats, och många norrländska kommuner ser utflyttning och minskande födelsetal som följd. När Norrland försvinner från kartan lät utsikterna inte bli ljusare.