När turism blir ett samhällsproblem

Sommaren 2018 kunde den som vandrade genom Skeppar Olofs gränd i Gamla stan i Stockholm möta skyltar som uppmanade till tystnad: silent area, tyst område. En av de främsta orsakerna till att Magnus Dalhamn, boende i området, satte upp skyltarna var de stora turistgrupper som strömmade genom den smala gränden, ofta med en guide ropande genom högtalare i spetsen.

– Det blev lite bättre, men vissa guider blev arga och slängde skyltarna. Då satte jag bara upp nya, berättar han.

De senaste tre-fyra åren har Magnus Dalhamn upplevt att turismen i Gamla stan har exploderat. Nu är det ofta svårt att över huvud taget ta sig fram då turistgrupper blockerar gatorna under en allt större del av året. Soporna som samma turister genererar är inte heller särskilt trevliga, menar Magnus Dalhamn.

För att göra något åt saken har han tillsammans med några andra boende i stadsdelen påbörjat bildandet av en ideell grupp som ska driva frågan om problemen som orsakas av massturism i Gamla stan. Gruppen, som fokuserar på turism, hör i sin tur till föreningen Hållbart och lustfyllt Gamla stan. Än så länge har initiativet inte mött något motstånd från boende i Gamla stan, enligt Magnus Dalhamn. Många delar uppfattningen att det inte finns något konsekvenstänkande i kommunens strävan efter fler turister.

– Visit Stockholm har fått i uppgift att dra hit så många turister de bara kan. Men de städar inte gatorna här inne.

De välkomna turisterna…

2018 uppmättes drygt 65 miljoner gästnätter i hela Sverige, enligt Tillväxtverket, och siffran ökar stadigt för varje år. Stockholms län drar den största mängden med nästan 15 miljoner övernattningar, varav nästan 6 miljoner var utländska besökare. Andelen stockholmare som är positivt inställda till stadens besökare är 80 procent, och endast tre procent är negativa, enligt en undersökning från Visit Stockholm 2018. Magnus Dalhamns uppfattning är alltså inte representativ för kommunen som helhet, men frågan är vad siffran hade blivit i en mätning i enbart Gamla stan.

Officiella siffror pekar dock fortsatt mot att turismen i Sveriges huvudstad är genomgående positiv – för såväl företag som invånare. Och den politiska viljan i kommunen är att fortsätta locka turister. I verksamhetsplanen för det kommunala bolaget Stockholm Business Region, där dotterbolaget Visit Stockholm ansvarar för att marknadsföra staden för turister, står att målet för 2019 är 6 miljoner internationella gästnätter och 680 000 kryssningspassagerare. Mängden besökare spelar roll, åtminstone i de officiella målen.

…och de mindre välkomna

I flera andra europeiska turistmål spelar mängden besökare också roll, men inte som ett eftersträvansvärt mål utan som en besvärande verklighet. Den kanske mest uppmärksammade staden är Barcelona, där invånarna på senare tid inte har varit rädda för att visa sitt missnöje med den växande turismen. Det handlar inte bara om fredliga protester och aggressivt klotter, utan också om direkt sabotage och verbala angrepp mot turismföretag och turisterna själva.

Roten till ilskan hos denna högljudda del av Barcelonas invånare är bland annat att turismen delvis tagit över centrala stadsdelar genom att driva upp fastighetspriserna. Effekten blir att lokalbefolkningen trängs ut till mindre populära delar av staden, samtidigt som vissa bostadsområden enbart befolkas av tillfälliga besökare. Det kan närmast ge intrycket av ett stort hotellområde, snarare än en del av en levande stad.

Detta tillsammans med ren trängsel och överbefolkning vid de populära turistattraktionerna ger känslan hos många att staden inte längre är deras egen. Att turismen 2016 stod för 5,3 procent av stadens BNP, jämfört med Stockholms 2,7 procent samma år, tycks inte spela någon roll för de invånare i Barcelona som har fått nog.

Hyrorna har trissats upp, vilket bland annat gjort det svårt att locka lärare och andra nödvändiga yrkesgrupper till ön.

Jämfört med flera andra turistmål kan dock katalanernas missnöje verka ordentligt överdrivet – enligt European Cities Marketing gick det 2017 knappt 12 turistnätter per invånare i Barcelona, vilket bleknar i skuggan av Venedigs 29,5. I det på många sätt ömtåliga världsarvet innebär den stora mängden turister inte bara att lokalbefolkningen trängs undan från sina egna gator, utan också att staden rent fysiskt nöts ned. Unesco bedömer att trycket från turismen är ett av de största hoten mot bevarandet av Venedig.

I mindre städer som Venedig, där antalet existerande rum utgör en naturlig begränsning av antalet gästnätter, blir besökare som kommer med kryssningsfartygen en särskilt stor belastning. Turisterna behöver i teorin inte spendera några pengar i staden, utan kan vandra omkring och ta bilder för att sedan återvända till fartyget. Samma problematik finns på den grekiska ön Santorini. Sommaren 2017 uppskattades att 12 000 kryssningspassagerare besökte ön varje dag, varav många ville hinna med de mindre byarna Oia och Fira under sitt korta besök.

För Santorinis yta på 76 kvadratkilometer och befolkning på dryga 15 000 (2011) innebär det ett extremt högt tryck under turistsäsongen – inte minst för infrastrukturen och sophanteringen, som bekostas av invånarna. Precis som för liknande turistmål har det också inneburit att hyrorna trissats upp, vilket bland annat gjort det svårt att locka lärare och andra nödvändiga yrkesgrupper till ön. För Santorinis invånare är situationen kaosartad, men på tryggt avstånd från ön uppskattar Greklands regering att pengar från turismen kommer in.

På vissa platser är turismen till och med en förutsättning för att en viss mängd människor ska kunna bo och arbeta där.

Även de boende i Gamla stan i Stockholm upplever stora problem med besökande kryssningspassagerare. Den snart uppstartade gruppen om turism, under föreningen Hållbart och lustfyllt Gamla stan, klassificerar dem som lågkvalitativa turister. Magnus Dalhamn förklarar varför:

– Båtarna välter av tusentals turister. Alla ska till Slottsbacken, gå genom den här gränden och gå på Köpmangatan. Ingen kommer fram, och turisterna flyttar inte på sig.

Den lågkvalitativa kryssningsturismen bidrar dessutom till att de besökare som övernattar och konsumerar i Stockholm undviker de högintensiva perioderna, enligt Dalhamn.

– Om massturismen tar över kommer inga andra. Då blir det bara parasoller och köttbullar. Och det kommer inte att bo någon här i Gamla stan.

Möjligheter och hot med uthyrningar

Oavsett om besökarna i stora turistmål på många sätt är ett problem kvarstår faktumet att de välbesökta orterna vinner ekonomiskt på det. På vissa platser är turismen till och med en förutsättning för att en viss mängd människor ska kunna bo och arbeta där. På senare tid har även privatpersoner tagit möjligheten att tjäna pengar på turismen genom att hyra ut rum eller lägenheter via tjänster som Airbnb.

På många sätt, och på många platser, har lägenhetsuthyrning enligt delningsekonomins principer gjort att fler kan tjäna på turismen, samtidigt som fler kan vara turister. Den som hyr ut sin lägenhet kan tjäna en slant. Den som inte har råd att bo på hotell, eller inte vill, kan tack vare lägre flygpriser och privatuthyrningar ändå turista.

Även det som i grunden är något positivt kan dock gå överstyr. I vissa populära stadsdelar har korttidsuthyrning via exempelvis Airbnb lett till så kallad hotellifiering. Eftersom det handlar om vanliga bostäder som hyrs ut, i stället för hotell som enbart är till för tillfälliga vistelser, tränger uthyrningen ut lokalbefolkningen från vissa stadsdelar. Detta eftersom lediga lägenheter köps upp av professionella uthyrare, det vill säga personer som hyr ut fler lägenheter än den de själva bor i. Den lokalbefolkning som blir kvar i populära stadsdelar får i mångt och mycket besökande turister som grannar, i stället för fast boende.

För att kontrollera flödena av turister har det även installerats fysiska grindar för att det inte ska bli för mycket folk på samma ställe.

I Stockholm är lägenheterna som hyrs ut via Airbnb mest koncentrerade till Gamla stan. Fem procent av stadsdelens bostäder ligger ute för uthyrning via Airbnb, jämfört med knappt tre procent av hela kommunens bestånd. Intressant är att siffran är ungefär densamma för Barcelona, knappt tre procent av det totala beståndet, men då handlar det också om ett större antal bostäder och objekten som hyrs ut är mer koncentrerade till de centrala delarna än i Stockholm. I Barcelona är dessutom andelen så kallade professionella uthyrare 62 procent jämfört med 16 procent i Stockholm, visar Hyresgästföreningen i rapporten ”Från bostad till hotell”.

Mest extremt blir det dock även i denna fråga på mindre platser som Venedig och Santorini. Även om antalet bostäder som hyrs ut via Airbnb inte slår Barcelonas dryga 20 000 sätter populariteten sin prägel på genomsnittspriset i stället – 125 euro per dygn i Venedig i skrivande stund och 172 på Santorini. Det kan jämföras med motsvarande 95 euro i Stockholm.

Turismen som marknadsmisslyckande?

Är det möjligt att betrakta den överdrivna massturismen som ett sorts marknadsmisslyckande? Det borde ju rimligen vara så att trängsel och arga blickar från lokalbefolkningen har en avskräckande effekt på många som funderar på att åka dit. Eller att den som köper en resa föredrar lågsäsongen med lite tommare gator och glesare folkmassor. Så är det delvis, men det finns många andra faktorer som betyder mer för människor när de bestämmer sig för att åka någonstans. Det säger också Per J Andersson, redaktör för resemagasinet Vagabond.

– Den nuvarande överbefolkningen på vissa platser handlar om att turismen har ökat väldigt mycket i världen, ännu snabbare de senaste 20 åren. Det handlar kanske framför allt om att det tillkommer nya grupper, fler människor som fått råd att åka på semester. Nu senast kineser, koreaner och andra östasiater. När något blir populärt blir det också självgenererande. Turister kommer hem och berättar, det skrivs reportage om det och då vill andra också åka dit.

Om det finns negativa reaktioner på resor till orter som Barcelona, Venedig och Santorini når inte särskilt många av dem redaktionen på Vagabond.

– De som åker till populära platser är nog medvetna om att det är mycket folk där. Många tycker också att det känns tryggt att det är andra turister där.

Däremot finns en grupp turister som aktivt undviker populära platser med mycket folk, och i stället söker sig till mindre exploaterade resmål.

När det gäller de överbefolkade platserna lutar Andersson åt att regleringar av exempelvis Airbnb och kryssningsfartyg nog vore på sin plats för att dämpa turistflödet. Detta så att turismen kan fortsätta vara den positiva näring för lokalbefolkningen som den i grunden är, utan att vara överdrivet besvärande.

– Det vore ju konstigt om turismen skulle vara ett undantag från regleringar när det blir för mycket och skadar. Det får lokalpolitiker ta hänsyn till.

Vad politikerna faktiskt gör

För lokalpolitikerna i Venedig, Barcelona och Santorini har överväganden om åtgärder mot turismen redan tippat över i handling. I Venedig finns en uppsättning regler för turister, och den som bryter mot dem kan räkna med böter. Det gäller förbud mot att på vissa platser sitta ned, ha med egen picknick och för att kontrollera flödena av turister har det även installerats fysiska grindar för att det inte ska bli för mycket folk på samma ställe.

Nytt för 2019 är att Venedig fått tillstånd att ta ut en avgift från de turister som bara besöker staden över dagen, med särskild inriktning mot kryssningspassagerare. Detta för att staden ska ha ekonomiska förutsättningar för det underhåll som krävs på grund av de stora folkmassorna. Avgiften kan dessutom avhålla vissa från att vilja göra ett snabbt besök, men säkerligen i mindre utsträckning när det gäller kryssningspassagerare som redan betalat en ansenlig summa pengar för att åka på kryssningen över huvud taget.

Även i Barcelona finns tankar på att ta ut en avgift från de turister som inte stannar i staden längre än en dag. Samtidigt förhindrar staden sedan 2017 att för många turister bor kvar över natten genom en lag som begränsar antalet tillgängliga sängar på hotell och andra boenden.

Ofta är det omfattande marknadsföring som bidragit till att turistmålet blivit så populärt från början.

Santorini har i sin tur tagit i med hårdhandskarna och satt en gräns för hur många kryssningspassagerare som får besöka ön varje dag – 8 000. Det är knappast en liten grupp människor, men det är samtidigt flera tusen färre än vad som annars varit fallet under högsäsong. Greklands jordbruksdepartement har även tagit fram en lag för att skydda Santorinis åsnor, som får jobba långa dagar med att bära turister uppför de många trappstegen till byn Fira. Lagen innebär att en åsna inte får bära mer än 100 kilo, vilket vissa tolkar som direkt riktat mot att hindra överviktiga turister från att välja det transportmedlet.

För den lokalpolitiker som vill begränsa antalet turister är det i många fall också nödvändigt att reglera Airbnb-uthyrningar. I Stockholm, och resten av Sverige, råder samma regler för Airbnb som för all annan andrahandsuthyrning. Det potentiellt största hindret är att få tillstånd från hyresvärden eller bostadsrättsföreningen för uthyrning av hela lägenheter, men sedan är det fritt fram. För uthyrning till inneboende krävs inget tillstånd alls. Den som hyr ut mer än 112 dygn om året sammanlagt måste dock betala moms för hotellverksamhet.

I Barcelona är det hårdare regler för Airbnb-uthyrare. Där krävs en särskild licens för varje lägenhet, utfärdad enligt de lokala myndigheternas egen policy. Liknande regleringar riktade mot tillfällig andrahandsuthyrning finns i flera andra europeiska storstäder. I London har en maxgräns för uthyrning satts vid 90 dagar om året för en lägenhet, och flera andra städer har en liknande begränsning.

Marknadsföring i stället för regler

Tydliga regler är ett handfast sätt att kontrollera överdrivna turistflöden, men för den kreativt lagde finns även marknadsföring som en metod för att styra turisters beteenden. För många av orterna där befolkningen nu klagar över turisterna är det omfattande marknadsföring som bidragit till att turistmålet blivit så populärt från början. På samma sätt skulle marknadsföring kunna styra dem till andra platser.

Erik Lundberg, forskare vid Centrum för turism vid Göteborgs universitet, säger att visst kan marknadsföring användas för att styra turismen. Han påpekar dock att påträngande massturism inte är något nytt, men där det förekommit tidigare, till exempel i Sydostasien och Karibien, har invånare och myndigheter inte velat eller kunnat göra något åt det, eftersom de varit så ekonomiskt beroende av turismen.

– Men nu när det händer i Europa och städer som vi är mer bekanta med får det större uppmärksamhet.

Marknadsföring för att styra om den befintliga turismen används redan på flera orter. Det städerna då främst vill åstadkomma är att locka en viss typ av turister i stället för en annan.

– Det finns platser som gjort om sin marknadsföring mot andra målgrupper, till exempel bort från weekendturism och i stället mot turister som stannar lite längre och spenderar mer pengar. Mallorca har gjort ett sådant försök att styra om mot till exempel matturism och löparturism. Man kan också försöka sprida turismen i regionen genom att uppmärksamma vissa platser. Om det sedan fungerar är svårt att veta.

Samtidigt är det svårt att helt och hållet styra undan en viss typ av turism från en populär plats. När den självgenererande populariteten, som Per J Andersson beskrev, väl kommit igång krävs flera komponenter för att den ska avta.

Men uppenbart missnöje och aggressioner från lokalbefolkningen måste väl ändå ha en viss avskräckande effekt?

– På lång sikt sprider det sig på forum, till exempel att man blir spottad på i Barcelona. I hållbar turismutveckling är en viktig del att involvera lokalbefolkningen och utgå från deras behov. Får man inte med sig dem kan det bemötande turister får på platsen kanske inte vara bra. Mötet är en del av turistupplevelsen, säger Erik Lundberg.

När det gäller särskilt ömtåliga turistattraktioner bidrar massturismen dessutom till att nöta ned och på sikt skada byggnader och föremål.

När det gäller särskilt ömtåliga turistattraktioner, till exempel Venedig, bidrar massturismen dessutom till att nöta ned och på sikt skada byggnader och föremål. Även detta borde rimligen förmå vissa turister att åtminstone tänka en gång till innan de besöker en sådan plats. Det är dock bara en liten aspekt av det hela, påpekar Lundberg.

– Med skadorna är det dubbelt, visst nöts vissa saker ned. Men om turister åker till en plats såsom ett kulturarv och spenderar pengar där finns incitament för destinationen att bevara det som kanske inte hade funnits annars.

Lundberg menar att metoderna för att uppnå vissa positiva effekter genom turism måste övervägas innan situationen går för långt. Just turismens kvaliteter, vad den faktiskt bidrar med, är en viktig aspekt i hållbar turismutveckling som ibland begravs i siffror om antalet gästnätter eller hur mycket pengar besökarna spenderar. Till exempel finns i delar av östra Afrika privatägda viltvårdsområden där vinsten från turistbesöken används för att bevara annars hotade naturvärden.

Turism för vems skull?

För turisternas del kommer det alltid finnas olika intressen. Somliga reser hellre under lågsäsong, då andra turister är så få som möjligt. Den gruppen blir säkerligen större i takt med att belastningen på populära turistmål under just högsäsong blir allt tyngre. Utöver det kommer dock personer som uppskattar andra turisters närvaro för gemenskapens skull alltid att finnas. För dem är mängden människor i sig en bonus.

Permanent stationerad på populära turistmål finns dock alltid lokalbefolkningen, och även den har varierande intressen. Vissa tar chansen att tjäna pengar via restauranger, affärer eller uthyrda lägenheter, och säkert finns även en viss stolthet hos många över att människor vill besöka just deras stad. Andra trängs på olika sätt undan från utrymmet i sin egen hemort.

Vissa besvär, såsom trängsel i kollektivtrafik och folkmassor kring landmärken, kan innebära ekonomisk vinst för staden och den lokala marknaden som är betydligt större än besväret. När det tippar över och besväret för tillräckligt många blir så stort att det överskuggar vinsten skulle nog de flesta säga, precis som Per J Andersson, att politiska åtgärder är motiverade – inte minst eftersom politiska mål och marknadsföring till viss del ligger bakom ökad turism.

Alternativet är att helt enkelt vänta på att lokalbefolkningen ska skrämma bort turister, men då med risken att alltför många besökare lämnar platsen.

Kommuners och städers strävan efter fler turister torde rimligen ha det grundläggande syftet att det ska gynna invånarna.

Magnus Dalhamns grupp under föreningen Hållbart och lustfyllt Gamla stan menar att politikerna måste göra betydligt mer än i dag, innan situationen blir ohållbar. Målet måste vara att även turisterna får en god upplevelse, och inte bara en överstökad sådan. De tycker att en god början är att marknadsföra uppföranderegler mot turister som till exempel säger att man inte får fimpa på husväggar, inte blockera hela gator och inte dra rullväskor på kullersten mitt i natten. Även om många skulle strunta i reglerna sänder det åtminstone signalen att någon bryr sig om hur de beter sig i andra personers bostadsområde.

Turister reser för den egna upplevelsens skull, och få klandrar den enskilde för det så länge de lokala reglerna respekteras. Men kommuners och städers strävan efter fler turister, till exempel i form av besöksmålet för Stockholm, torde rimligen ha det grundläggande syftet att det ska gynna invånarna. Det är ju invånarnas intressen som styrande politiker företräder.

Än så länge håller sig turismen i Stockholm som helhet och resten av Sverige på den hållbara sidan, om man ska tro statistiken från Visit Stockholm och Tillväxtverket. Värt att tänka på för styrande politiker och tjänstemän, som strävar efter att öka turismen, är dock att befolkningens åsikter kan skifta snabbare än verksamhetsmål och marknadsföring. I Gamla stan har det av allt att döma redan börjat ske.