Utblick Åsikt
Ökad slagkraft eller polsk riksdag?
Polen blir en allt viktigare europeisk spelare både ekonomiskt och säkerhetsmässigt. Men landet hämmas av sitt politiska "inbördeskrig". Presidentvalet på söndag avgör därför om det är stabilitet eller fortsatta stridigheter som väntar, skriver Aaron Korewa, chef på Atlantic Council i Warszawa.

På söndag sker första omgången i det polska presidentvalet. Det blir kulmen på en valrörelse som har pågått i landet mer eller mindre sedan hösten 2023. I oktober det året vann visserligen nuvarande Premiärminister Donald Tusks parti Medborgarkoalitionen (KO) parlamentsvalet och lyckades forma en bred mitten-högerregering efter åtta år av högernationalistiska Lag och Rättvisas (PiS) styre. Men Tusk har inte tillräcklig majoritet för att överskrida presidentens veto. Följaktligen har president Andrzej Duda, med bakgrund i just PiS, kunnat blockera Tusks inrikespolitiska agenda.
Parlamentsvalet följdes sedan av en försommar med både lokalval och val till Europaparlamentet i juni 2024. Vem som står som segrare i presidentvalet kommer att avgöra om Polen går mot inrikespolitisk stabilitet eller om polackerna bara har ännu en omgång av valkampanjer att se fram emot.
För Sveriges del har Polens betydelse som grannland ökat rejält. När jag tidigare kallade Polen för ”Europas nya tungviktare” var det mot bakgrund av att landet i dag är EU:s sjätte största ekonomi och med en försvarsbudget som går mot 5 procent av BNP, en blivande militär stormakt. Utgången av presidentvalet kommer att ha stor betydelse för hur aktivt Polen kan bli i utrikesfrågorna.
Polen är EU:s sjätte största ekonomi med en försvarsbudget som går mot 5 procent av BNP, en blivande militär stormakt.
Den polska presidenten är statschef men bildar inte regering. Han väljs för fem år och kan väljas om en gång. Han kan lägga fram lagförslag och har vetorätt mot beslut i parlamentet som kan överskridas med 60 procent av rösterna. Utöver det är hans inrikespolitiska roll högst begränsad. Han ska företräda landet i utrikespolitiken vilket oftast fungerar väl om regeringen och presidenten är från samma parti. Om så inte är fallet kan den enorma polariseringen i landet ibland ställa till det rejält.
Trots att presidenten främst har en utrikespolitisk roll är dessa frågor tämligen osynliga i valkampanjen. Diskussionen om Rysslands krig mot Ukraina lyser med sin frånvaro. Polen är just nu ordförande i EU men debatten går sällan bortom slogans om Polens plats som ett land fast förankrat i unionen (KO:s linje) eller en stark röst för ett ”Nationernas Europa” (PiS linje). Väljarna listar i stället brister i sjukvården, stopp för flyktingar och avreglering av ekonomin som huvudfrågor, trots att dessa ligger utanför presidentens kompetensområden.
Vem ser då ut att gå mot seger? I opinionsmätningarna leder KO:s kandidat Rafał Trzaskowski, nuvarande borgmästare i Warszawa, med 32 procent av rösterna i första valomgången. Hans huvudrival, Karol Nawrocki (formellt oberoende men i praktiken PiS) kan räkna med mellan 23 och 26 procent. På plats nummer tre finns radikala högerpartiet Konfederacjas (Konfederationen) kandidat Sławomir Mentzen med 14 procent. Övriga kandidater (och de är ganska många) får ensiffriga resultat.
I likhet med Frankrike har Polen ett system som innebär att om ingen får över 50 procent av rösterna i första valomgången kommer de två som har flest att gå till en andra omgång, planerad till 1 juni. Utgången där är naturligtvis svårare att tyda i nuläget, men så gott som alla mätningar ger Trzaskowski en ganska hyfsad ledning mot Nawrocki på mellan 5 och 10 procent.
Skälet till Trzaskowskis framgång så här långt – trots att stödet för Tusks parti har fallit rejält – är att Warszawas borgmästare uppfattas som karismatisk och kompetent. Han har generellt förknippats med KO:s vänsterflygel med sitt tydliga stöd för exempelvis HBTQ-rättigheter, men har också hittills skickligt lyckats presentera sig som en man av (den polska) mitten genom att kombinera det med en hård linje i flykting- och säkerhetsfrågorna. Han har även goda utrikespolitiska meriter som tidigare Europaparlamentariker och vice EU-minister. Trzaskowski har också bott och arbetat i USA och talar god engelska.
Nawrocki kan räkna med ett tryggt stöd från PiS-väljarbas men har hittills haft svårt att nå utanför den gruppen. Han är historieprofessor, tidigare chef för Nationella Minnesinstitutet IPN och Museet för andra världskriget i Gdańsk, men också gammal boxare. Han har försökt kombinera dessa två framtoningar i valkampanjen vilket av förståeliga skäl inte är alldeles enkelt. Hans främsta budskap vad gäller utrikespolitiken är att han skulle ha en långt bättre relation med Donald Trump än Trzaskowski. Nawrocki reste nyligen till Washington och träffade USA:s president i Vita huset. Enligt rapporteringen ska Trump ha uttryckt stöd för och förutspått Nawrockis seger. Det skedde dock i omkring Polens nationaldag den 3 maj som är en långhelg i landet där många polacker reser bort och ignorerar nyhetssändningar.
Tänk dig farmor som går i kyrkan varje söndag och en sportsbilsfantast vars idol är huvudkaraktären i Wolf of Wall Street.
Högerradikala Mentzen har en trogen skara väljare främst bland unga män, men gjorde ett ganska lamt intryck i de många tv-sända debatterna, och hans chanser att gå om Nawrocki som högerns kandidat i andra valomgången är begränsade.
Något som tydligt talar till Trzaskowskis fördel är att liberaler och vänsterväljare som stödjer andra kandidater i första omgången troligen kommer att stödja honom i en andra. Trzaskowski är också rutinerad då han ställde upp och förlorade knappt mot Duda valet 2020.
För Nawrocki är det knepigare då mätningar visar att medan 65 procent av PiS väljare har en positiv syn på Konfederacja, har endast 20 procent av Konfederacjas väljare samma syn på PiS. Väljargrupperna för dessa två partier är diametralt olika. PiS är statsbärande och vänder sig till äldre och religiösa som ogillar landets snabba kulturella omvandling sedan 1989 och anser att kommunismens avskaffande inte kom alla till del. Konfederacja är partiet för libertarianer som förvisso avskyr ”woke” men som samtidigt vill omkullkasta alla institutioner. Tänk dig farmor som går i kyrkan varje söndag och en sportsbilsfantast vars idol är huvudkaraktären i Wolf of Wall Street.
Skulle Trzaskowski vinna väntar en viss stabilitet där Polen också får en tung utrikespolitisk trio i landets främsta ledning. Premiärminister Tusk är en stark röst i EU-frågorna och utrikesminister Radosław Sikorski har ett omfattande kontaktnät och är en skicklig kommunikatör. Nawrocki kan möjligen ge Polen en bättre kanal till Trump men samtidigt skulle hans presidentskap leda till konflikter med Tusks regering. Om man ser till stödet för enbart partierna är PiS just nu större än KO i opinionsmätningarna och skulle Trzaskowski förlora finns risk att Bondepartiet PSL (mer en intresseorganisation för rika bönder än ett politiskt parti) lämnar regeringskoalitionen. Då stundar nya parlamentsval och ett Polen med fokus på sitt eget ”inbördeskrig” snarare än på var man kan bygga nya utrikespolitiska allianser, inte minst med Sverige.