Överdriv inte politikens roll
Carin Jämtin ville ha butlers i tunnelbanan. I dag får vi mer ”tid att älska och skratta”, tack vare företag som levererar matkassar till dörren. Samtidigt tappar ”den svenska modellen” i relevans för varje dag som antalet egenanställningar blir fler.
Frank Zappa var tidigt ute och kommenterade det svenska valet:
It isn’t necessary to imagine the world ending in fire or ice — there are two other possibilities: one is paperwork, and the other is nostalgia.
Valkampanjer lockar fram skräckscenarierna. Om ni inte röstar på oss hotar kaos eller systemkollaps. Ja, kanske till och med skogsbränder och smältande polarisar.
Och så vaknar man upp på måndag morgon efter valet. Miljöpartiet har fått en hårsmån över fyraprocentsspärren. Socialdemokraterna gör ett historiskt dåligt valresultat. Igen. Sverigedemokraterna blev inte näst största eller största parti som både öppna sympatisörer och smygsympatisörer hade hoppats på, och Alternativ för Sverige syns inte ens som en flugsmuts i valräkningen. Det mesta är ungefär som vanligt.
Regeringsbildningen kan bli rörig, men Spanien var utan regering i tio månader, Belgien i mer än ett år. Båda länderna står kvar.
I tunnelbanan har affischtavlorna fått nya budskap. Olika digitala plattformar gör reklam för sina tjänster.
En hjälper till att lösa livspusslet. (Tar dina saker till tippen)
En ger snabbare tillgång till vård. (Webbläkartjänst)
En bidrar till förbättrade skolresultat. (Läxhjälp)
En hjälper folk in på arbetsmarknaden. (Egenanställningsföretag)
Det känns hoppfullt i en tid när ”death by nostalgia” är ett mer överhängande hot än de storvulna farorna. Teknik slår politik. Entreprenörer klurar ut affärsidéer som gör människors liv lite enklare.
Carin Jämtin ville ha butlers i tunnelbanan. I dag känner jag många barnfamiljer som får matkassarna hemkörda till dörren med recept och allt. Mer ”tid att älska och skratta”, tack vare företag, inte politiker. Nästa grej, som jag ser oerhört mycket fram emot att följa, är hur innovativa coliving-företag kan bidra till att lösa den bostadsbrist som politiker inte lyckats hantera.
”Death by nostalgia” är ett mer överhängande hot än de storvulna farorna.
Det mesta verkar vara som vanligt. Men i det lilla sker förändringar som på sikt kan visa sig få stora konsekvenser. I den nästan femtio år gamla boken Framtidschocken (1970) skriver framtidsforskaren Alvin Toffler om ”hyresrevolutionen”. Bland de saker som finns tillgängliga för uthyrning i dåtidens Amerika nämner Toffler aftonklänningar, kryckor, smycken, TV-apparater och campingutrustning. Delningsekonomi kallas det i dag och anses nytt och spännande, men fröet fanns redan då.
Också på arbetsmarknaden har vi sett ett slags långsam hyresrevolution under de senaste decennierna med allt fler som arbetar självständigt. Oavsett om de sedan väljer att kalla sig konsulter, frilansare eller gig-arbetare.
Egenanställningsbolag ökar kraftigt, rapporterade Sveriges radio förra veckan. En praktisk lösning för den som vill slippa just pappersarbetet, men ändå ha den flexibilitet och frihet som det ger att vara sin egen. I en eller annan form kommer det arbetssättet att bli vanligare. Den svenska modellen där arbetsmarknadens parter är två, eller möjligen tre, men aldrig du själv, tappar i relevans för varje dag den utvecklingen pågår.
Visst kan politik och byråkrati sätta käppar i hjulet. Jag kliver av T-banans blå linje för att besöka Skatteverkets innovationsteam – jo, det finns ett sådant – som vill höra om mina erfarenheter från gig-ekonomin. Skatteverket vill att det ska vara ”lätt att göra rätt”. En allierad i kampen mot pappersarbetet? Eller bara ett sätt att fålla in också denna gryende sektor under de skattenivåer som beslutats högre upp?
Trots allt finns det något hoppfullt i detta: Pappersarbetet och nostalgin förhåller sig till en utveckling som redan skett. Förändringen har försprånget.