Samhälle Krönika
På ständig galopp mot marknaden
Socialdemokraterna bygger en valkampanj på att rada upp exempel på marknadsmisslyckanden. Att bevisen är svaga i varje enskilt fall spelar ingen som helst roll, skriver Joakim Broman.
Redan förra våren skisserade mångårige S-tjänstemannen och tidigare statssekreteraren Stefan Stern Socialdemokraternas troliga strategi inför 2026 – att genom de arbetsgrupper som tillsattes efter valförlusten 2022 noggrant måla upp en bild av ett samhälle som förfaller, antingen på grund av marknadsmisslyckanden (ofta på områden där partiet inte anser att marknaden hör hemma) eller, som inom integrationen, på grund av att politiken inte förmått ta tillräckligt stora grepp.
Listan på elände som S menar att missriktade marknadskrafter orsakat är redan lång. “Marknadsskolan” har lett till sjunkande elevkunskaper och drivit betygsinflation. Giriga banker och bilprovningsföretag har höjt priserna på bolån och besiktning. Inom vården har privata aktörer drivit upp kostnaderna och skapat gräddfiler. Apoteksavregleringen ledde mest till fler småapotek i storstäderna som säljer hudkräm. Fria energimarknader har förstört elförsörjningen och drivit upp elpriserna. Till och med de ständiga tågförseningarna är marknadens fel, eftersom Alliansregeringen privatiserade underhållet av järnvägarna.
Problemet är bara att Socialdemokraterna i stor utsträckning måste tampas med verkligheten.
Det är en sammanhållen berättelse som ska ge Socialdemokraterna en anfallsvinkel mot regeringen som inte handlar om migration eller brottslighet. Problemet är bara att partiet i stor utsträckning måste tampas med verkligheten. Skolforskaren Gabriel Heller Sahlgren har exempelvis pekat på att svensk skola tillhör en av världens bästa så länge man justerar för den stora invandringen. Lovisa Lanryd har här i Smedjan visat på att det avprivatiseringsexperiment som den S-ledda koalitionen genomför i Region Stockholm redan börjat få negativa konsekvenser. Nyligen cirkulerade nya siffror som visade att vårdgarantiuppfylllelsen för barn- och ungdomspsykiatrin fallit från 60 procent till under 40 på två år.
Vad gäller elmarknaden är det nog rätt få väljare som luras av tanken att avregleringen orsakat problemen. Snarare får Socialdemokraterna ständigt ducka påminnelser om att de två kärnkraftsreaktorerna i Barsebäck stängdes med politiska beslut, och att ytterligare fyra reaktorer fick stängningsbeslut efter en chockhöjd effektskatt 2015.
Nostalgin kring apoteks- och bilprovningsmonopolen är ännu svårare att passa in i en berättelse om marknadsmisslyckanden, eftersom det mesta blivit bättre efter avregleringarna. Apoteken har blivit fler, även på landsbygden, med längre öppettider, och priserna för receptfri medicin har blivit lägre. Bilprovning har blivit dyrare med tiden, men det beror som Johanna Trapp skrev i förra sommaren förmodligen på att tillgängligheten ökat dramatiskt samtidigt som bilarna blivit mer tekniskt avancerade.
De positiva effekterna av avmonopolisering gäller för övrigt såväl tågresande som järnvägsunderhåll.
De positiva effekterna av avmonopolisering gäller för övrigt såväl tågresande som järnvägsunderhåll. Tre offentliga utredningar, två rapporter från Trafikverket och en vetenskaplig studie – en doktorsavhandling från 2016, genomförd i samarbete med Statens väg- och transportforskningsinstitut – har alla konstaterat att konkurrensutsättningen av såväl tågtrafiken som underhållet varit lyckad. Avhandlingen, skriven av Kristofer Odolinski och Andrew S.J. Smith, är den enda vetenskapliga studien som utvärderat effekterna av konkurrensutsättningen av järnvägsunderhållet. Odolinski och Smith studerade underhållet före och efter avregleringen utifrån pris, kvalitet och variabler som mängden trafik, och konstaterade att kostnaden för underhåll minskat med 11 procent med bibehållen kvalitet.
Och i veckan presenterade Johan Nyström, nationalekonom och forskare vid Statens väg- och transportforskningsinstitut, en forskningsöversikt som bekräftar bilden. Nyström pekar på att underhållet visserligen varit underfinansierat under decennier vilket byggt upp en underhållsskuld – ett politiskt misslyckande på båda sidor om blockgränsen – men att den verksamhet som bedrivits varit mer effektiv än om den skett i statlig regi. Dessutom konstateras att biljettpriserna sjunkit – i vissa fall med så mycket som 12 procent – när SJ fått konkurrens på en viss sträcka, utöver att avgångarna blivit fler.
Rapportseminariet var både ganska underhållande och en bra illustration av Socialdemokraternas strategi. Vid direkt konfrontation med fakta och verklighet tonar partiet ner sin radikalism. Aylin Nouri, riksdagsledamot för S, vill bara att Trafikverket ska få sköta en liten, liten del av underhållet eftersom de då kommer att göra bättre upphandlingar. Till och med den svenska antikapitalismens fäktande Don Quijote, Katalys-chefen Daniel Suhonen, skrev under på att järnvägsunderhållet till största del bör vara privat drivet.
Men det hindrar samtidigt varken Suhonen eller det övriga partiet från att dundra på rejält om marknadsmisslyckanden i retoriken. I retorik och kommunikation behöver partiet sätta bilden av att samhällsproblemen beror på kapitalism och brist på politisk inblandning, och då skräder man inte orden. ”Det tar tid att bygga upp infrastruktur, men att rasera den tar mindre än ett år”, sade exempelvis Gunilla Svanstorp, Socialdemokraternas gruppledare i riksdagens trafikutskott, i september 2023. Tillsammans med Lena Hallengren, gruppledare i riksdagen, menade hon att Sverige måste “återta den demokratiska kontrollen av järnvägen” genom att återföra järnvägsunderhållet till statlig regi. På Socialdemokraternas hemsida finns samma hårda ord om marknadsmisslyckanden och ambitionen att ”ta tillbaka kontrollen”.
Suhonen vevade på rapportseminariet om nyliberalismens död och att 1990-talets marknadsfundamentalismen är passé. Så kan man galoppera vidare med höjt svärd och skinande hjälm, ta strid mot den rika eliten och skylla problemen på något annat än de egna misstagen.