Samhälle Krönika
Politiker måste sluta avsäga sig ansvaret i klimatfrågan
Svenska beslutsfattare skjuter gärna klimatfrågan till Bryssel, Paris och New York, men glömmer alltför ofta det nationella perspektivet. Det finns mycket att göra även hemma. Regelverken måste bli tydligare och tillståndsprocesserna enklare, skriver Julia Eriksson.
För en vecka sedan släppte FN:s klimatpanel IPCC sin senaste rapport, som ger en bred vetenskaplig sammanställning om klimatförändringarna. I rapporten konstaterar att den pågående klimatförändringen går snabbt, kommer påverka hela världen och saknar historisk motsvarighet, något som även med rätta påpekats av flertalet politiker och beslutsfattare både internationellt och i Sverige Vad som också uppmärksammats extra, och som betonas i rapportens sammanfattning för beslutsfattare, är slutsatsen om att det är otvetydigt att människan orsakat dagens klimatförändringar.
Klimatet är högst upp på dagordningen och det här är en global angelägenhet, hördes återkommande från svenska politiker. Det låter bra, och hade varit ännu bättre om det faktiskt var så att klimatomställning stod i toppen också på den nationella dagordningen.
Många av de politiska diskussionerna förs nu framför allt inom EU, vilket är en viktig prioritering givet att det är Sveriges bästa plattform för politisk påverkan inom den globala omställningen. Hållbara investeringar, skogsbrukets betydelse för miljön och klimatet och prissättning på utsläpp är inga nya områden för politiska diskussioner på EU-nivå. Även på ett internationellt plan ökar ambitionerna för en mer effektiv miljö- och klimatpolitik.
Sedan 2015, då Parisavtalet undertecknades av en majoritet av världens länder, och året därpå, då avtalet trädde i kraft efter att 55 parter som gemensamt då stod för minst 55 procent av de globala utsläppen hade ratificerat avtalet, har ambitionerna ökat på den globala arenan. Avtalet blev ett viktigt riktmärke för vad som skulle behöva göras för att hålla nere den globala temperaturökningen. Det blev också en gemensam utgångspunkt och målsättning för länder, städer och företag att förhålla sig till.
Parallellt med detta är det dock viktigare än någonsin att också se till det nationella perspektivet.
I Sverige är det i dag en så gott som okontroversiell ståndpunkt att det stora arbetet för att få ner utsläppen och ställa om behöver göras på ett internationellt plan. Sett till att Sverige är relativt litet land som i ett internationellt perspektiv har jämförelsevis låga koldioxidutsläpp per capita är det en viktig insikt. Parallellt med detta är det dock viktigare än någonsin att också se till det nationella perspektivet och inte ta för givet att Sverige har alla förutsättningar för en klimatomställning.
Även om de stora reformerna, såsom en global prissättningsmekanism för utsläpp, kräver politisk ambition från svenska politiker inom såväl EU som internationellt måste både orsaker och konsekvenser av klimatförändringarna även bemötas nationellt.
Centralt för ambitionshöjningen internationellt är att allt fler länder förväntas göra mer. Det är viktiga förväntningar som manifesteras stater emellan, inte minst utifrån den process för nationella klimatplaner som man enats om i Parisavtalet. Det gäller också Sverige. En prioriterad fråga är hur politiker kan ge utrymme och rätt förutsättningar för sektorer inom forskning, innovation och näringsliv när det kommer till att ställa om till fossilfritt. Med en allt större global agenda för omställningen kommer den gå snabbare än någonsin.
Med allt fler pådrivande aktörer, både inom den politiska och privata sfären, kan ny teknik för minskade utsläpp kunna växa fram och skapa helt nya möjligheter, men det påkallar också nationella reformer.
Därtill är teknikneutrala och förutsägbara regelverk avgörande för att ge förutsättningar för de långsiktiga investeringar som omställningen kommer behöva.
Teknikneutrala och förutsägbara regelverk är avgörande för att ge förutsättningar för de långsiktiga investeringar som omställningen kommer behöva. En annan överhängande utmaning är vår tillgång till el, där larm om både kommande kapacitetsbrist och effektbrist är utmaningar som står för dörren: en naturlig följd av en omfattande omställning av hur vi driver våra samhällen. Stora klimatsatsningar inom industrin kommer leda till en ökad elanvändning, och det finns prognoser om att elanvändningen kommer dubbleras fram till 2045. För att begränsa den globala uppvärmningen måste det primära målet vara ett fossilfritt energisystem med leveranssäkerhet, där kärnkraften kommer ha fortsatt betydelse för en fungerande elförsörjning och det ökade behovet som ny teknik och nya former av produktion efterfrågar. På samma gång är tillgången av el en större utmaning än så och såväl elnätets överföringskapacitet som anpassning för inmatning av en växande småskalig elproduktion behöver förbättras.
Läs också:
Vidare är dagens tillståndsprocesser ytterligare ett område som riskerar försvåra och i värsta fall slå undan benen för morgondagens klimatsatsningar. Miljötillståndsprocessen, en nödvändighet för den som ska starta ny, göra större förändringar i eller bygga ut befintlig verksamhet, kännetecknas i dag av långa beslutstider, en omfattande utredningsbörda och rättsosäkra tolkningar. I för många fall hamnar fokus på detaljer snarare än en prövning av de relevanta miljöfrågorna. Här behöver parternas olika roller i processen förtydligas och processen som helhet effektiviseras.
Miljötillståndsprocessen kännetecknas i dag av långa beslutstider, en omfattande utredningsbörda och rättsosäkra tolkningar.
Nu krävs både insikt av allvar och optimism hos politiker. Aldrig förr har mänsklig aktivitet påverkat miljö och klimat på de vis som sker i dag, samtidigt som vi aldrig tidigare haft samma goda förutsättningar för att kombinera frihet, tillväxt och välstånd med lösningar för mindre påverkan på miljö och klimat.
Också svenska beslutsfattare måste skapa tydliga och långsiktiga spelregler för människor, företag och institutioner. Det är ett arbete som kräver ambition och närvaro på såväl nationell som på EU- och internationell nivå. Det är avgörande för att vetenskaplig och teknisk utveckling ska kunna bidra med de lösningar som klimatförändringarna påkallar.