Utblick Essä
Putins digitala järnridå krackelerar
Vladimir Putin har sedan invasionen av Ukraina gjort allt för att upprätta en digital järnridå runt Ryssland. Men alternativa kanaler och kritik från kultur- och idrottspersonligheter gör att den krackelerar, skriver Henrik Dalgard.
Ända sedan Rysslands invasion av Ukraina har Vladimir Putin trappat upp landets repressiva mediepolitik för att försöka bygga en digital järnridå runt det egna landet. Syftet är enkelt – att hindra västerländska nyheter från att nå den ryska befolkningen och på så sätt skapa en nyhetssfär där enbart Kremls propaganda existerar.
Den digitala järnridån bygger främst på förbud och restriktioner av sociala medier och traditionella nyhetskanaler. Roskomnadzor, Rysslands myndighet för övervakning och massmedia, utfärdade i slutet på förra månaden ett förbud av Twitter, Facebook och Instagram. Den nya ”fake news-lagen” hindrar också traditionella medier från att sprida vad Kreml anser vara “farlig” information, till exempel att beskriva Rysslands invasion av Ukraina som just en invasion.
Perspektiv sipprar ut från väst in till Ryssland genom nya alternativa vägar och kanaler.
Upptrappningen har fått flera stora internationella tidningar, däribland New York Times och Bloomberg News, att dra tillbaka sina reportrar från landet för att garantera deras säkerhet. Men trots den ryska regimens ansträngningar sipprar nyheter och perspektiv ut från väst in till Ryssland genom nya alternativa vägar och kanaler.
***
En av de organisationer som har störst erfarenhet av att arbeta med att komma runt totalitära staters försök att hindra spridningen av information är Radio Free Europe/Radio Liberty. Organisationen grundades under kalla kriget och sände då nyheter från väst på östeuropeiska språk in till människorna bakom järnridån. Idag rapporterar Radio Free Europe/Radio Liberty nyheter i 27 olika länder där den fria pressen är inskränkt.
Radio Free Europe/Radio Libertys ordförande Jamie Fly, berättar i en intervju med The Atlantic hur organisationen idag arbetar med få nyheter genom Putins digitala järnridå. Närflera traditionella medier blivit nedstängda har fokus legat på att arbeta med alternativa sociala medier och olika typer av VPN:s – nätverk som gör det möjligt att maskera IP-adresser och kryptera viktig information. Men framförallt lyfter han fram kommunikations-appen Telegram som kan beskrivas som en blandning av Messenger och Twitter. Appen fungerar primärt som ett kommunikationsverktyg, men användarna kan också följa olika trådar där information och nyheter läggs upp.
Läs också:
Telegram har även av andra experter pekats ut som en av de viktigaste kanalerna för att nå den ryska befolkningen. I en artikel i Time Magazine beskriver Clint Watts, före detta FBI-agent och numera fellow på den amerikanska tankesmedjan Foreign Policy Research Institute, Telegram som: ”The last social media bridge from the Western world into the Russian world…”
Det som gör Telegram attraktivt för att förmedla information är att tjänsten inte har några algoritmer som styr vilka nyheter som premieras, till skillnad från exempelvis Facebook eller Twitter. Appens trådar fungerar som Facebook gjorde i sin tidigaste form där inlägg rangordnas från nyast till äldst, precis som i en vanlig SMS-konversation. Telegram har även introducerat en översättningsfunktion som gör att meddelanden enkelt kan översättas till det språk som önskas. Appen har länge varit populär i Ryssland och blivit en central plattform för landets Putin-kritiker, och även i Belarus blev Telegram en nyckel i att organisera protesterna mot diktatorn Alexander Lukashenko. Putin och Kreml sprider dock också sin propaganda genom appen vilket gör den till ett slagfält i informationskriget.
Det är inte bara nya mediekanaler som exporterar nyheter genom den digitala järnridån. Efter invasionen av Ukraina har en rad alternativa avsändare spelat en viktig roll. Ett exempel är idrottspersonligheter.
De ukrainska boxarna Wladimir och Vitali Klitschko hade under sina karriärer, där de båda höll tungmästartittlarna under större delen av 2000-talet, stora följarskaror i Ryssland. Sedan krigets början har de båda deltagit i försvaret av landet, och samtidigt blivit nyhetsförmedlare och opinionsbildare. På Telegram har Wladimir Klitschkos kanal mer än 500 000 aktiva följare och flera av de videoklipp som laddats upp har flera miljoner visningar.
Bland dessa finns ett klipp, som även blivit viralt på Twitter och Instagram, som visar hur Klitschko går genom ett sönderbombat bostadsområde. När en journalist frågar: “Putin says he is only targeting military targets…?” svarar Klitschko snabbt: “Where is the military target? ”This building is a military target?” och pekar på resterna av ett bostadshus. I en annan video filmar Klitschko när han går genom staden Bucha och berättar hur civila skjutits på nära håll med händerna bundna bakom ryggen.
Även i Ryssland har sporten blivit en arena för kritik mot Putin. Ett exempel går att finna i landets nationalsport – schack. I början av mars publicerades en rad ledande ryska schackspelare, däribland Ian Nepomniachtchi som förra året spelade Världsmästerskapen i schack mot Magnus Carlsen, ett öppet brev till Putin där de uppmanade honom att stoppa kriget. Inlägget retweetades av den ryska schackfederationen, och har efter nedstängningen av Twitter dykt upp i en rad kanaler på Telegram.
Bröderna Klitschko och Nepomniachtchi är bara några exempel på idrottspersonligheter som uttalat kritik mot Putins regim. Vid en första anblick kan fenomenet framstå som oviktigt. Men boxare som bröderna Klitschko och schackspelare som Ian Nepomniachtchi har stora skaror av fans i Ryssland. Ryssar har följt Klitschkos prestationer i boxningsringen, känt glädje vid vinsterna och sorg vid förlusterna. De har följt Nepomniachtchi när han slog sig fram till världsmästerskapen och känt besvikelsen när han förlorade mot Magnus Carlsen.
Kultur har historiskt ofta spelat en central roll i kampen mot totalitära regimer.
Att vanliga ryska medborgare nu får höra kritik mot Putin och får ta del av bilder och perspektiv på kriget som annars inte kommer igenom den digitala järnridån ska inte underskattas. Speciellt när informationen kommer från deras idoler. Det kan så fröet till kritiska tankar som annars inte uppstått.
Information och kritik som kommer från kultur- och idrottspersonligheter når med andra ord fram till den ryska befolkningen på ett sätt som nyheter från traditionella medier inte gör. Kultur har historiskt ofta spelat en central roll i kampen mot totalitära regimer. Jag har tidigare här i Smedjan skrivit om hur rockmusiken en gång hjälpte till att slå sprickor i den järnridå som under kalla kriget löpte genom Europa, och i längden var en bidragande faktor till att rasera Sovjetunionen. Kanske kan idrottare som bröderna Klitschko och Nepomniachtchi på ett liknande sätt bidra till att Putin förlorar informationskriget, och på längre sikt till diktaturens fall.