Rätten att bära skottsäker väst

Malmös problem med våld och gängkriminalitet har knappast undgått någon. Nyligen mördades fyra personer och ytterligare fyra skottskadades under loppet av en vecka. I början av året föreslog Socialdemokraterna i Malmö en åtgärd som väckte viss uppmärksamhet: att förbjuda civila att bära skottsäkra västar. I likhet med många andra initiativ angriper förslaget dock inte det faktiska problemet, bara symptomen.

Idén är, enligt kommunalrådet Andreas Schönström, att ”när kriminella använder västar så har de lättare att ta till vapen”. I själva verket är det förstås vapenvåldet som ger upphov till bruket av skyddsvästar snarare än skyddsvästarna som leder till ökat vapenvåld. Men även om man gör en välvillig tolkning av S-utspelet, att ökad skyddsförmåga hos kriminella trappar upp våldet från rivaliserande gäng, är det fortfarande våldet som är grundproblemet. Inte folks försök att skydda sig.

I Sverige har vi en lagstadgad nödvärnsrätt, som ger den som blir attackerad rätten att försvara sig med våld. Att bära skottsäker väst är en form av självförsvar, och dessutom en ytterst mild form, eftersom den som bär västen inte riskerar att skada någon annan.

Till saken hör också att det inte bara är kriminella som bär skyddsväst. I en debattartikel i Kvällsposten förra veckan nämnde Bahareh Mohammadi Andersson (L), kandidat till kommunfullmäktige i Malmös grannkommun Burlöv, att barn går till skolan i skottsäkra västar. Ju våldsammare Malmö och andra städer blir, desto mer lockande kommer skyddsvästar att bli för dem som har oturen att bo i ett utsatt område. Det är nämligen inte bara yrkeskriminella som drabbas av våldet. I vintras blev en utbytesstudent i Uppsala skjuten utanför en pizzeria och överlevde enligt en läkare bara genom ren tur.

Malmö kommer inte att bli tryggare för att dess invånare inte får bära skottsäkra västar.

Syftet med att förbjuda skyddsvästar kanske är att göra vardagen mer otrygg för kriminella, men förbjuder man skyddsvästar förbjuder man dem för alla. Och egentligen är det som sagt inte de skottsäkra västarna som är problemet, utan skotten. Vi har en stor mängd illegala vapen i Sverige som används av kriminella – samtidigt som den politiska energin läggs på att göra vardagen svårare för de lagliga vapenägarna.

Det finns en tendens hos politiker att inte bekämpa de verkliga problemen, utan symptomen. Ringer en varningsklocka verkar instinkten vara att få tyst på den, inte att lyssna på den. Kanske hyser de en naiv förhoppning att ingen annan ska ha hört att det finns ett problem. Kanske är det viktigaste för den som vill bli omvald inte att göra bra saker, utan att ge ett bra intryck. Kanske handlar det om att problem är svårare att åtgärda än symptom. 

Det gäller för övrigt inte bara politiker. Flera månader innan Socialdemokraterna i Malmö föreslog förbud mot skyddsvästar argumenterade representanter för Polisregion Syd för samma sak, även om de i sin tur hämtat inspiration från ett danskt politiskt förslag. Allan Widman (L) ville också förbjuda skyddsvästar, eftersom bärandet av dem innebär ”ett bejakande av våldet i vårt samhälle”. Som om våldet inte redan vore ett faktum.

När man föreslår förbud mot skyddsvästar eller inte vill låta medborgare försvara sig mot våld, utformar man politiken utifrån ett önskescenario, nämligen att det inte finns något allvarligt våld. Sedan hoppas man att verkligheten snällt ska följa efter.

Tyvärr blir det sällan så. Malmö kommer inte att bli tryggare för att dess invånare inte får bära skottsäkra västar. Det finns till och med en påtaglig risk att kriminella gängmedlemmar inte bryr sig om att de inte får bära en skottsäker väst. Ungefär som de fortfarande inte bryr sig om att de inte får bära vapen.