Rätten att inte rösta
Rätten att avstå från att rösta är lika viktig som rätten att göra det. Det kan inte vara ett självändamål att så många som möjligt deltar i ett val; däremot bör det vara ett självändamål att de som röstar faktiskt vet vad de röstar på.
När min fotbollsförening nyligen hade årsmöte och under tämligen dramatiska former röstade bort den gamla styrelsen och valde en ny, valde jag att lägga ned min röst. Jag delade visserligen en del av kritiken som riktats mot den föregående styrelsen, men kände mig inte tillräckligt insatt vad det alternativa förslaget anbelangade för att kunna göra ett informerat val. Vet man inte vad man röstar på är det lika bra att inte rösta alls.
När min bostadsrättsförening ville genomföra en stadgeändring som jag var helt likgiltig inför, valde jag likaledes att lägga ned min röst. Varför skulle jag ta ställning för det ena eller andra alternativet när jag inte hade någon uppfattning i frågan. Då var det bättre att lämna avgörandet till de som faktiskt tyckte något om saken.
Poängen med demokrati, oavsett om vi talar om föreningsdemokrati eller nationell, representativ sådan, är att varje medborgare företräder sig själv. Den som inte gör ett informerat val, som inte vet vad han eller hon röstar på, har inte företrätt sig själv eller sina åsikter.
Den som inte gör ett informerat val, som inte vet vad han eller hon röstar på, har inte företrätt sig själv eller sina åsikter.
I Sverige är det tydligen viktigt att så många som möjligt skall rösta. Därför skall själva proceduren göras så enkel som möjligt. Det förekommer förslag om att man ska kunna rösta över internet för att göra trösklarna så låga som möjligt. Det finns till och med de som vill sänka rösträttsåldern till 16 år.
Staten betalar rentav organisationer för att de ska förmå folk att gå och rösta. I år betalar Myndigheten för Ungdoms och Civilsamhällesfrågor, MUCF, vars track record vad gäller bidrag till suspekta organisationer förfärar, ut 8,5 miljoner kronor i bidrag till 20 organisationer för att öka valdeltagandet. Bland organisationerna som fått bidrag för att öka valdeltagandet kan nämnas ABF Stockholm (500 000 kronor), Romska dansföreningen (361 000 kronor), föreningen Umif i Borlänge (498 995 kronor).
Men om folk inte ens vet vad de röstar på? Inför valet 2006 visade valforskarna Sören Holmberg och Henrik Oscarsson vid Göteborgs universitet att endast 48 procent av de svenska väljarna visste vem som styrde landet. Nära hälften av de svenska väljarna visste alltså inte vem som var statsminister.
En väljare som inte är insatt i det politiska systemet blir ett lätt byte för politisk påverkan. Det har Socialdemokraterna tagit fasta på och inför valet 2014 höll partiet valutbildningar i invandrartäta områden om hur man skulle rösta, på Socialdemokraterna förstås. I Vivalla i Örebro följde en socialdemokratisk politiker även med väljarna in i själva vallokalen. Det skamlösa förfarandet ledde till att valet underkändes och fick göras om.
Det kan inte vara ett självändamål att så många som möjligt ska rösta i allmänna val. Däremot borde det vara ett självändamål att de som röstar vet vad de gör. Bildningstanken och demokratitanken har alltid gått hand i hand. Den allmänna rösträttens förkämpar för hundra år sedan visste att det demokratiska styrelseskicket förutsatte informerade medborgare. Därför var de ofta engagerade i folkbildningsprojekt som studieförbund och folkhögskolor.
Den som röstar utan att veta vad han eller hon röstar på blir valboskap i någon annans ledband. I stället för att förenkla procedurerna kring valdeltagandet bör energin läggas på att öka kunskaperna, inte genom partipolitiska utbildningar utan i skolan.
Den som röstar utan att veta vad han eller hon röstar på blir valboskap i någon annans ledband.
Det är också viktigt att försvara rätten att inte rösta. I länder som Australien och Belgien där valdeltagandet är obligatoriskt tvingas medborgarna att sanktionera ett politiskt system som de inte nödvändigtvis ställer sig bakom. I Sverige kan vi fortfarande, genom att lägga ned vår röst, visa att vi inte vill ge politiker vårt mandat.
Det allra märkligaste är dock de som påstår att den som inte röstar inte heller skulle ha rätt att ha synpunkter på tillståndet i samhället. Det kan ju helt enkelt vara så att den som lägger ned sin röst gör det för att den inte tilltror något av alternativen förmågan att göra något åt problemen.