Du använder en utdaterad webbläsare som inte längre stöds. Vänligen uppgradera din webbläsare för en bättre upplevelse av timbro.se

Samhälle Krönika

Albin Zettervall: Regelkrånglet kostar miljarder i onödiga skatter

Regelkrångel och onödig administration kostar myndigheter tid och pengar. Med bättre och enklare regelverk skulle vi få mer offentlig service för varje satsad skattekrona, skriver Albin Zettervall.

Regelkrångel drabbar även offentliga verksamheter och gör att vi får mindre offentlig service för varje satsad skattekrona. Foto: Pawel Flato/SCANPIX

De senaste åren har vi sett en rad olika typer av skatteslöseri inom offentlig sektor. Det finns många färgglada exempel, allt från kamelfarmar till tomma cykelgarage. Det finns dock fler, men mindre uppenbara, exempel på onödiga kostnader. Regelbördan för det privata näringslivet har ofta uppmärksammats, men även kommunal och statlig verksamhet lider av onödiga regler och ineffektiva krav som gör att pengar spenderas på fel saker. Det är förstås mindre spektakulärt än när Emmaboda kommun köper ett nytt konferensbord för 600 000 kronor. Men kostnaderna för administrativt krångel är vanligtvis långt större. 

Kommissionen för skattenytta – som uppstod efter att tidigare Scania-chefen Leif Östling ställt frågan om vad f*n vi får för skattepengarna – har nyligen släppt en rapport med titeln “Minskat regelkrångel och ökad skattenytta” som lyfter olika exempel i både privat och offentlig sektor. Rapporten visar att problemet är både spritt och omfattande. 

Inte minst har det blivit allt vanligare med politiska kortsiktiga satsningar som är administrativt dyra. Riktade statsbidrag till kommuner och regioner gör det svårt att planera verksamheterna, och inte sällan kostar tiden för att ansöka om bidragen mer än bidragets storlek. Ett talande exempel som SKR tidigare har lyft handlar om “nattis-stöd”, alltså förskola på natten för föräldrar som jobbar natt. Orsa fick 10 000 kronor i stöd för detta, och även om kommunen är liten är det tveksamt om bidraget räcker till en enda nattis-natt. 

Ett exempel på när myndigheter ställer till det för varandra går att hitta på Ekerö. Arbetsmiljöverkets regler har tvingat kommunen att bygga två helt nya vård- och äldreboenden på grund av avståndet mellan toalett och handtag som de äldre tar stöd mot måste vidgas med några centimeter. På grund av att stammarna var i vägen blev det billigare att bygga nytt än att renovera. Det är oklart hur många fler kommuner som kan tvingas till kostsamma investeringar.

Att företag är utsatta för myndigheters statistikinsamlings-sjuka är ingen nyhet, där ständigt nya undersökningar för att få statistik skickas ut med svarskrav. Samma sak drabbar kommuner och regioner, som dels får svara till myndigheter med statistikansvar, men också ett stort antal ad hoc-enkäter som andra myndigheter genomför. Det är sällan det faktiskt sker överväganden om balansen mellan nyttan av statistiken och kostnaden som insamlandet innebär.

Till exempel sker utbytet av patientdata i hög grad genom fax.

Regelverket om sekretess mellan myndigheter har lyfts upp högt på agendan för regeringen, men den är inte enbart problematisk mellan polisen och socialtjänsten. Kommunikationen mellan regionala vårdgivare och kommunernas vård- och omsorgsavdelningar är på grund av sekretessreglerna väldigt ineffektiv. Till exempel sker utbytet av patientdata i hög grad genom fax. Besparingarna av en mer effektiv kommunikation skulle vara i miljardklassen.

Prenumerera på Smedjan!

Varje lördag får du som prenumerant (gratis) ett nyhetsbrev med exklusiv text av Svend Dahl och lästips från veckan som gått. Dessutom unika erbjudanden på Timbro förlags utgivning.

Goda intentioner leder ibland till synnerligen dåliga resultat. Inom tandvården är bristen på tider sedan länge enorm. Samtidigt lyckades Vänsterpartiet inför höstbudgeten 2015 få igenom att åldersgränsen för fri tandvård höjdes från 19 till 23 år. Konsekvensen har blivit att de som behöver tandvård allra mest trängs undan. I stället ylls undersökningstiderna upp av gruppen med bäst tandhälsa. Regeringen har aviserat att gränsen återigen ska sänkas till 19 år igen från och med 2025. Förutom att det kommer leda till en bättre prioritering minskar det statens kostnader med 450 miljoner om året.

Totalt hade 1 900 årsarbetskrafter kunnat frigöras.

Ett annat exempel på slöseri är administrationen hos polisen. Polisförbundet genomförde en undersökning 2021 som visade att drygt 30 procent av poliser lägger minst sju timmar i veckan på sådana uppgifter som civilt anställda skulle kunna göra istället. Totalt hade 1 900 årsarbetskrafter kunnat frigöras. Situationen verkar vara ännu värre för lärare, upp till 40 procent av arbetstiden läggs på uppgifter som inte hör till undervisningen.

***

Omfattande regleringar leder till att handlingsutrymmet för enskilda tjänstemän eller verksamheter minskar, och är på så sätt tänkt att motverka misstag och stora skillnader mellan exempelvis olika kommuner. Det är vanligen på det sättet som detaljreglering motiveras, men det leder samtidigt till ineffektivitet och passivitet. En passiv myndighetsperson riskminimerar om den inte vill göra fel, och genom att följa fyrkantiga mallar till punkt och pricka tar man bort den risken. När verksamhetstillsynen kommer är det främst dokumentationen som granskas. En myndighetskultur som på så sätt främst fokuserar på att undvika fel i stället för att förbättra för medborgarna är skadlig.

Varje lösning är inte en hammare, och att vara emot tydlig symbolpolitik som statsstöd till “nattis” är enkelt. Många andra administrativa bördor för den offentliga sektorn är, precis som regelkrånglet för företag, ett komplext myller av policydokument, arbetsplatsträffar och föreskrifter. Varje enskild statistikundersökning kan vara rimlig, men den totala mängden leder till att vi får en offentlig verksamhet som är mer inriktad på att byråkratisk regelefterlevnad än på att lösa faktiska problem för medborgarna. I slutändan blir det färre poliser på gatorna och en sämre skola.