SFM sprider våldsbejakande islamism för skattepengar

Kvinnan i islam ska täcka sig. Vad vill dom för att vi ska ge kvinnan rättigheter? (…) Det finns värre, ni vet, jag skäms. Ni ser vid hållplatsen, hela Sverige har sett hennes kropp. Jag ska bli stolt, det är min fru. Men vi muslimer är inte sådana (…) Inte vem som helst ska titta våra kvinnor, inte min fru, min mamma, min dotter, min syster i islam. Jag vill inte att någon ska titta på henne.

Föreläsningen ”Kvinnan i islam” hölls hos föreningen Sveriges Förenade Muslimer i november 2014. Muadh Zamzam, mannen bakom orden ovan, är en av föreningens mest frekvent anlitade. Han har även titulerats organisationens talesperson.

Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor (MUCF) beslutade i juni förra året att finansiera ett projekt i regi av Sveriges Förenade Muslimer (SFM), med pengar avsatta för arbetet mot rasism och annan form av intolerans. Beslutet mötte stark kritik från flera håll. SFM har en historia av att utgöra en plattform för föreläsningar som den om kvinnan i islam. Terrorexperten Magnus Ranstorp kommenterade MUCF:s beslut som ”helt vansinnigt” och ansåg att generaldirektören borde sätta ner foten.

På MUCF:s hemsida står följande att läsa:

Alla organisationer som får bidrag från oss måste ha en verksamhet som följer demokratins idéer. Vi ställer krav på att organisationen inte strider mot principen om alla människors lika värde.

Inledningsvis försvarade myndigheten sitt beslutet att finansiera SFM. Avdelningschef Lotta Persson svarade på kritik i Aftonbladet: ”Vi tittar på en förenings styrande dokument, stadgar och årsmötesprotokoll, och där ska det givetvis inte finnas något som strider mot demokratins idéer, och det gör det inte heller i den här föreningen”. Till sist ledde kritiken fram till att myndigheten initierade en utredning angående det beviljade bidraget till SFM. Den fastslog att bifallet var korrekt och skulle stå fast.

Beslutet välkomnades av SFM, som menade att kritiken grundades på falsk ryktesspridning och konstaterade att MUCF nu har gjort en noggrann utredning.

Den utredning MUCF påstod sig ha genomfört och som hade tagit nästan fem månader i anspråk, granskade dock aldrig föreningen på djupet. Den enda åtgärd MUCF vidtog var att arrangera ett möte mellan företrädare för SFM och myndigheten. Granskningen grundar sig således enbart på föreningens eget bemötande av de frågor som ställdes.

I stället borde MUCF ha lyssnat till föreläsningar av den sorten som citerades i inledningen. Förutom att förklara att kvinnan måste täcka sig, påstår Zamzam också att barn till yrkesarbetande kvinnor blir alkoholister då de kommer i andra hand, och att tolvåriga flickor som inte bär slöja hamnar i helvetet:

När en tjej är tolv eller tretton år gammal hör hon att om hon täcker sig kommer hon till paradiset. Om hon inte täcker sig kommer hon till helvetet. Det är ju så här det funkar. Ska vi ljuga för henne? Det är bevisat att så är det. (…) Dom skäms inte när de är nakna, eller halvnakna. Varför ska du skämmas när du har niqab. (…) Du ska vara stolt. Du är mycket bättre än dom, du är värd mer än dom. Alla tittar på dom och du vet att där det är billigt tittar alla, i en butik där det är dyrt går ingen in.

Ett av de områden MUCF föresatte sig att granska var just SFM:s kvinnosyn.

SFM:s nätverk från Göteborg till Syrien

2005 greps Mirsad Bektasevic från Kungälv i en lägenhet i Sarajevo. Med sig hade han bombbälten och 20 kilo sprängmedel. Han dömdes till ett långt fängelsestraff för förberedelse till terrordåd.

Två år senare släpptes den kritikerrosade dokumentären ”Det svider i hjärtat”. Regissören Oskar Hedin frågade sig vad som får en ung människa från Sverige att resa till ett annat land för att spränga sig själv och andra i luften. Filmen, som främst är inspelad i Göteborgs förorter, följer bland andra Bektasevics vän Anas Khalifa. Med inlevelse föreläser han om fördelarna med väpnad jihad som en väg till paradiset, inför en grupp åhörare som till stor del utgörs av ungdomar.

Samme Khalifa var en frekvent föreläsare hos föreningen TUFF, Troende Unga Framtida Förebilder. Ett tag satt han även i dess styrelse. TUFF hade återkommande uppmärksammats för kopplingar till extremister, och efter att det framkommit hur det i föreningens regi framförts antidemokratiska budskap, förlorade den sina bidrag och lades ner helt 2012. I samband med det annonserade TUFF via Facebook att stora delar av verksamheten skulle övertas av föreningen SFM. I dag huserar den i samma föreningslokal som tidigare inrymde TUFF, i ett nedgånget industriområde i Kortedala, Göteborg. 2012 var TUFF-föreläsaren Anas Khalifa affischnamn för Sveriges Förenade Muslimers konferens.

Kulmen i kritiken mot TUFF kom när den jamaicansk-kanadensiske föreläsaren och konvertiten Bilal Philips bjöds in för att tala om islamofobi 2011. Philips har gjort sig ökänd genom att försvara självmordsattentat riktade mot civila. Han menar att homosexuella bör straffas med döden, och har gjort hätska uttalanden om sufier och shiamuslimer, något som snarare borde kategorisera honom som islamofob än en auktoritet inom islamofobi. Philips har fått inreseförbud i en rad länder, exempelvis Tyskland, Storbritannien och Kenya – det senare på grund av misstänkta terrorkopplingar.

Inbjudan uppmärksammades i en omtalad radiodebatt mellan socialdemokraten Nalin Pekgul och föreningen TUFFs talesperson Amanj Aziz. Den senare ville inte i något avseende ta avstånd från Philips kontroversiella uttalanden, utan hävdade att Philips uttalanden om dödstraff för homosexuella helt saknar relevans. Till sist valde Nalin Pekgul att lämna studion i protest. Aziz påpekade då upprört att han inte kan ”förstå hur extrem man kan vara som människa”.

Aziz har även varit chefredaktör för den numera nedlagda antidemokratiska webbtidningen Ummah Observer. Där argumenterade han och andra skribenter för att muslimer inte bör rösta, och publicerade en artikel som relativiserande självmordsattentatet i Stockholm 2010.

Efter att TUFF lades ner har Amanj Aziz varit knuten till Göteborgs rättighetscenter mot diskriminering, där han 2013 ledde projektet ”Göteborg mot islamofobi” till en kostnad av 591 000 kronor. Återigen kom pengarna från MUCF. Dessutom var Aziz med och introducerade Dawah-rörelsen i Sverige.

Dawah är arabiska för ”kalla till” (förenklat ”mission”), och den svenska rörelsen är inspirerad av den brittiska Islamic Education and Research Academy, iERA. Namnen i sig låter inte radikala, men inom rörelsen finns flera personer som öppet har hyllat Islamiska Staten. iERA:s förgrundsgestalter, konvertiterna Abdurraheem Green och Hamza Tzortzis, har givit uttryck för antisemitiska och homofobiska värderingar och förakt för demokratin. De har också förespråkat dödstraff för hädelse och homosexualitet, precis som Bilal Philips som själv figurerar i iERAs rådgivande krets. Spåren leder tillbaka till Sveriges Förenade Muslimer – både Green och Tzortzis har vid flera tillfällen varit inbjudna till SFM och för att föreläsa.

2015 hamnade SFM under SVT:s Uppdrag Gransknings lupp. I reportaget ”Jihad i Göteborg” fick tittarna möta ”Poeten” som föreläst hos SFM. Samtidigt kunde man på hans Facebook-sida läsa en dikt han själv skrivit till IS ära när terrororganisationen intog staden Mosul:

…Det är endast en tidsfråga innan dem vinner kriget.
Det är enbart då muslimer kommer finna friden.
Ögonen gläds när blodet av tyranner rinner.
Eran era är förbi. Vi ska se till att ni för evigt försvinner.

Reportaget berättar också om ”Erik”, en av de göteborgare som åkt till Syrien för att ansluta sig till IS. Med sig tog han sin fru Amanda och deras fyra barn. Från Syrien uppmanade han sina ”bröder” att komma ner och ansluta sig, eller åtminstone genomföra attentat i Sverige. ”Börja göra bomber från simpla grejer från ica eller coop välj själv…” Han har också uppmanat till mord på konstnären Lars Vilks.

I dag är ”Erik” känd under sitt riktiga namn, Michael Skråmo. Innan han anslöt sig till IS föreläste han för Sveriges Förenade Muslimer. SFM har senare uttalat att en persons senare livsval inte kan ligga föreningen till last, vilket skulle kunna vara en rimlig inställning om det inte funnits ett tydligt mönster av SFM-engagerade personer som uttalar stöd för terrororganisationer.

Allt som behövdes var ett möte

2015 beviljade MUCF SFM 300 000 kronor för projektet ”Stå upp (mot islamofobi)”. En stor del av resurserna gick åt till att skapa en hemsida där de kunskaper projektet producerar ska presenteras för allmänheten. När slutredovisningen för projektet lämnades in i oktober 2016, visade det sig att arbetet med hemsidan hade stött på tekniska problem. Det skulle dock snart vara färdigt, hävdade SFM i sin slutredovisning för ”Stå upp”.

Den utlovade hemsidan lyser fortfarande med sin frånvaro. Ändå beviljades en fortsättning av projektet, ”Stå upp 2,0”, 535 200 kronor under 2016. Mer än fyra femtedelar, 462 750 kronor, är budgeterade för löner och arvoden. Bakom bägge projekten återfinns TUFF:s tidigare talesperson, Amanj Aziz, som projektledare.

När MUCF till slut tillsatte en granskning var det i syfte att titta på fyra påståenden:

att föreningen har kopplingar till extremister/extrema rörelser och har bjudit in föreläsare som utryckt extrema åsikter,

att Göteborgs stad beslut att avboka en lokal SFM hyrt är kopplat till organisationens påstådda extremism,

att SFM har nära kopplingar till föreningen TUFF, och

att SFM behandlar kvinnor och män olika och har verksamheter uppdelade efter kön.

MUCF:s enda åtgärd i granskningen var att bjuda in Sveriges Förenade Muslimer till ett möte. Baserat på det kom föreningen fram till att inga företrädare från TUFF i dag har förtroendeuppdrag i Sveriges Förenade Muslimer. Som om det inte vore svårt nog att missa Amanj Aziz centrala roll i de båda organisationerna, finns dessutom andra kopplingar. TUFF:s tidigare ordförande Wassim Eljomaa är samme Wassim Eljomaa som i dag är ordförande för SFM. Hans hustru återfinns på förtroendeposter i båda föreningarna, och själv är han firmatecknare för båda. Därutöver har ytterligare en person följt samma karriärbana.

Sammanlagt har alltså fyra personer med förtroendeuppdrag hos TUFF numera förtroendeuppdrag i SFM. En titt i MUCF:s egna handlingar gällande TUFF:s tidigare bidrag och SFMs senaste ansökan avslöjar dock att myndigheten hade denna information att tillgå.

Under det möte mellan MUCF och SFM som utgjorde hela grunden för myndighetens granskning företräddes SFM av Wassim Eljomaa, Amanj Aziz och Maimuna Abdullahi. Den senare är känd från Muslimska mänskliga rättighetskommittén (MMRK), en organisation som är känd för att aktivt motarbeta förslag till skärpning av den svenska terrorlagstiftningen.

Mötesprotokollet visar att SFM:s representanter ställer sig helt oförstående till att frågor om TUFF lyfts i samband med SFM. De menar att det är helt skilda föreningar. TUFF:s före detta ordförande respektive talesman förnekade alltså i egenskap av representanter för SFM att det fanns några kopplingar mellan organisationerna, och MUCF godtog påståendet.

Vad gäller den nedlagda tidningen Ummah Observer återfinns endast en kort anteckning i protokollet: ”Ummah Observer var en diskussionsplattform som publicerade röster från muslimska civilsamhället och nyheter som berörde muslimer och islam, Amanj höll på den under 1–2 år.”

En annan punkt handlade om SFM:s återkommande inbjudningar av föreläsare som gjort sig kända för nedlåtande uttalanden om judar och homosexuella, och idealisering av martyrskap och väpnad jihad. Det framgår att SFM avser att ta fram ett policydokument för framtida föreläsare att skriva under. Av dokumentet ska det framgå att i de fall föreläsare har utryckt sig kontroversiellt, så har det skett efter det att föreläsaren framträtt hos SFM.

Dokumentet förefaller vara tänkt som en åtgärd för att föreningen ska upphöra med dessa inbjudningar. I själva verket riskerar ett sådant policydokument att friskriva SFM från ansvar när kontroversiella föreläsare i fortsättningen bjuds in. I resonemanget kring föreläsare med kontroversiella åsikter eller värderingar relativiserar SFM problematiken: ”Vad som är kontroversiellt är olika i olika grupper.” Några följdfrågor finns inte noterade i protokollet.

MUCF har inga anmärkningar på SFM:s kvinnosyn

Granskningen av föreningens kvinnosyn är inte heller imponerande. Muadh Zamzam – han som höll föredraget om ”Kvinnan i islam” – är en flitigt anlitad föreläsare hos SFM. En annan återkommande föreläsare är Abu Muadh, som på sin blogg påstod att terrorattacken mot Charlie Hebdo var iscensatt, förmodligen i syfte att sprida hat mot islam och spilla muslimers blod.

Abu Muadh är leende och nära till skratt under sina föreläsningar. I kontrast till hans lättsamma framtoning är hans åsikter däremot ytterst radikala. Han ser allt från musik och tv-tittande till att vistas i samma rum som personer av motsatt kön som haram (otillåtet). Detsamma gäller att härma kuffars (otrogna, icke-muslimer) frisyrer och klädsel.

SFM:s Youtube-kanal är numera rensad på alla föreläsningar. Även Abu Muadh föreläste dock tidigare hos TUFF. I föreläsningen ”Goda råd till nygifta” sade han att ”en av kvinnans rättigheter är att vi måste visa henne rätt beteende och sådana saker”. I kvinnans rättigheter ingår däremot inte enligt Muadh att släppa in någon i hemmet, att själv lämna sin bostad utan sin makes medgivande, eller att använda smink eller parfym utomhus.

Muadh säger vidare:

En man går ut och strider för Allahs skull, han gör jihad. Han försörjer sin familj. Det är obligatoriskt för honom. (…) Din uppgift är, om du ber dina fem, fastar din månad, och bevarar ditt könsorgan och lyder din man. Det sägs till dig, kom in i paradiset från vilken port du vill. Nummer två. Det är väldigt viktigt att en syster ska veta att hennes mans rätt är den största rätten över henne.

MUCF kom fram till att det inte fanns något att anmärka på angående föreningens syn på kvinnor. Den skiljevägg som dras fram när både kvinnor och män vistats samtidigt i lokalen, liksom alla andra könsseparerade aktiviteter, uppfattades inte som ett problem. De sägs nämligen ha skett på medlemmarnas önskemål.

”Utredning visar att såvitt det framgår av de styrande dokumenten för organisationen förekommer ingen diskriminering av exempelvis kvinnor” skriver MUCF i sitt beslut.

Att nöja sig med att leta efter sådana budskap i styrdokument för en förening som ansöker om skattemedel är i bästa fall naivt. Varför skulle en förening som söker bidrag skriva in värderingar i sina stadgar som direkt bryter mot bidragsgivarens krav? Budskap som att kvinnan måste skyla sig och har sexuella skyldigheter gentemot sin make är oförenliga med MUCF:s riktlinjer om att organisationer måste följa principen om allas lika värde. En myndighet med sådana riktlinjer kan inte legitimera finansieringen av en organisation med en sådan kvinnosyn.

Det är inte styrdokumenten som bör bedömas utan hur verksamheten sköts i praktiken.

Ändå beviljade MUCF efter utredningen skattepengar till SFM, och i december 2016 genomförde föreningen en konferens inom ramen för ”Stå upp 2,0”-projektet. Gäst var Fatima Doubakil från Muslimska Mänskliga Rättighetskommittén, känd för att ha bjudit in den brittiska antisemiten och konvertiten Yvonne Ridley. Doubakil själv försvarade inbjudningen i en hetsig debatt mot Expo i SVT:s Debatt.

En annan inbjuden gäst var Hatem Bazian, lektor vid universitet Berkeley i Kalifornien. Under hösten 2016 drogs en av Bazians kurser, avsedd för palestinska studenter, in efter kritik om antisemitiska undertoner.

Journalisten och författaren Magnus Sandelin, en av dem som under längst tid har granskat både TUFF och SFM, kommenterade MUCFs beslut att bevilja skattepengar till projektet:

SFM har upprepade gånger anlitat personer med mycket extrema och våldsbejakande åsikter. Det är också kring SFM och dess aktiviteter som många av [Göteborgs] jihadistsympatisörer av naturliga skäl kretsar. Därför borde SFM aldrig fått några bidrag, vare sig av kommun eller stat. Det är ännu märkligare att MUCF efter att ha gjort en särskild granskning av SFM kommit fram till att de ska behålla sitt bidrag. På detta sätt understödjer myndigheten med skattepengar en intolerant ideologisk miljö som samhället istället borde motarbeta.

Rättfärdig kritik eller islamofobi?

I stället för att ge uttryck för någon form av självkritik, hävdar SFM att föreningen är utsatt för drev och islamofobi. När SFM försvarar sig genom likställa kritik mot föreningen med ett misstänkliggörande av muslimer, låter de påskina att de representerar muslimer i kollektiv form. Att kritisera SFM blir således, enligt föreningen själv, ett direkt påhopp på muslimer som grupp.

Att på det sättet kollektivisera muslimer gynnar SFM. Föreningen ska givetvis inte anses företräda några andra än sina dryga 500 medlemmar, men genom att låtsas som att den gör det kan SFM få sina kritiker att framstå som islamofoba. De är dock inte de enda som har drar nytta av den sortens kollektivisering. Det finns grupper som gärna låter SFM representera muslimer i allmänhet i syfte att framställa dem i dålig dager.

En kort tid efter att SFM beviljades bidrag nekades föreningen Sveriges Unga Muslimer (SUM) fortsatt bidrag. MUCF ansåg sig sakna konkreta exempel för att kunna neka SFM bidrag, men i beslutet att neka SUM pengar saknades också konkreta exempel. Myndighetens motsägelsefulla agerande skadar dess redan ifrågasatta rykte.

Ett decennium har passerat sedan Oskar Hedin i ”Det svider i hjärtat” ställde frågan hur unga svenskar kan komma att radikaliseras. Än i dag saknas självklara svar. Vi vet dock att människor inte radikaliseras ur ett vakuum – idéerna måste komma någonstans ifrån – och den sortens åsikter som SFM sprider bidrar till bekymren.

Det råder yttrandefrihet i Sverige, vilket innebär att även SFM har rätt att sprida sitt budskap. Att föreningen tillåts göra det med skattepengar är dock djupt problematiskt. Den som sprider antidemokratiska värderingar och glorifierar IS handlingar ska inte göra det med det offentligas goda minne – och för den som gör en allvarligt menad granskning av Sveriges Förenade Muslimer råder inga tvivel om att det är vad föreningen gör.

Ändå har Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor gång på gång landat i slutsatsen att SFM bör tilldelas bidrag. Trots alla homofoba, antisemitiska och kvinnoföraktande uttalanden var det enda föreningen behövde göra för att fortsätta ta emot skattepengar att dyka upp på ett möte.