Samhälle Krönika
S har blivit beroende av Hamasanhängare
Att Socialdemokraterna har svårt att entydigt ta avstånd från dem som försvarar Hamas terror handlar ytterst om att pro-palestinska väljare, ofta med rötterna i Mellanöstern, har blivit en allt viktigare väljargrupp för partiet. Det konstaterar Alice Teodorescu Måwe.
Socialdemokraterna befinner sig i en rävsax. Att stöta sig med sina pro-palestinska väljare, inte sällan med rötterna i Mellanöstern och Afrika, kan kosta partiet en betydande del av väljarunderlaget och resultera i framgångar för det etnoseparatistiska partiet Nyans. Den sortens tendenser syntes redan i förra valet, även om det den gången inte räckte för någon riksdagsplats för Nyans. En sådan utveckling skulle skaka om den politiska kartan i grunden och skapa en ny konfliktlinje i svensk politik.
Att å andra sidan avstå från att stöta sig med dessa väljare är inte bara moraliskt oförsvarbart utan också skadligt för den decennielånga, relativt framgångsrika, strategin att varna för 1930-talets återkomst i allmänhet och Sverigedemokraternas rötter i synnerhet. Ty vad spelar det för roll om 30-talets judar dödades av nazister när dagens, livs levande judar, hotas av personer som hyllar nazisternas samtida motsvarighet – inkarnerad i Hamas?
I det korta perspektivet är det uppenbart att Socialdemokraterna valt det första alternativet, men har partiet verkligen kalkylerat med de långsiktiga konsekvenserna?
Den demonstration för Gaza som hölls i Malmö under den gångna helgen illustrerar problematiken: När S-politikern Zinaida Kajevic i sitt anförande sade att ”Civila palestinier ska inte straffas för Hamas terrorhandlingar. Och det är just det som händer nu.” blev hon utbuad av mötesdeltagarna, som skrek så högt att det inte gick att höra vad Kajevic försökte säga vidare, varpå hon tvingades avbryta sitt tal.
Efter att hon klivit av scenen möttes hon av självaste Jamal El-Haj, ni vet den socialdemokratiske riksdagsledamoten som enligt partiordförande Magdalena Andersson har vigt hela sitt politiska liv för att bekämpa terrororganisationen. Att El-Haj inte tog tillfället i akt att gå upp på scenen och försvara sin riksdagskollega, uttrycka sitt fördömande av Hamas terrorhandlingar den 7 oktober och samtidigt passa på att kräva av Hamas lägger ner sina vapen och släppa den kvarvarande gisslan, borde väcka en rad frågor också bland aktiva socialdemokrater. Men av någon anledning är det väldigt tyst.
Tystnaden beror på att Socialdemokraterna är beroende av förortsrösterna. I takt med att partiet tappat de traditionella arbetarrösterna, som i många fall gått till Sverigedemokraterna, samtidigt som äldre, lojala socialdemokrater utgör en utdöende generation, borde det rent matematiskt gått betydligt sämre för Socialdemokraterna än vad de senaste valen gjort gällande. Skälet till att partiet fortsatt är Sveriges största beror på att den utrikes födda delen av befolkningen, som i högre grad tenderar att rösta på Socialdemokraterna, kraftigt ökat under det senaste decenniet. En väljargrupp har bytts ut mot en annan varför det på totalen inte skett några större skiften i antalet väljare.
Demografi spelar med andra ord en viktig roll för Socialdemokraternas vägval.
Socialdemokraterna är inte längre ett parti för arbetare eller ens för de som arbetar. Tvärtom har partiet blivit allt viktigare för alla de som inte arbetar. I denna grupp återfinns en stor andel personer med utrikes bakgrund i första och andra generationen. Detta förhållande bakbinder Socialdemokraterna som helt enkelt inte har råd att stöta sig med en så viktig väljargrupp. Här uppstår ett dilemma: väljare som befinner sig i ekonomiskt, socialt eller mentalt utanförskap tror sig gynnas av socialdemokratisk politik med höga bidrag och låga krav varför deras val av parti skapar incitament för Socialdemokraterna att fortsätta med en politik som snarare vidmakthåller än bryter utanförskapet.
Demografi spelar med andra ord en viktig roll för de politiska vägvalen. Den svenska befolkningsökningen är inte resultatet av att fler par får barn eller ens av att de som har barn får fler barn, snarare sjunker nativiteten i Sverige. Befolkningsökningen är tvärtom primärt effekten av att antalet personer som är födda utomlands eller som har föräldrar med utrikes bakgrund kraftigt ökat under de senaste decennierna.
Att utrikes födda i högre grad tenderar att rösta på Socialdemokraterna är problematiskt av flera anledningar.
För Socialdemokraterna är det besvärligt eftersom det i praktiken kan försvåra möjligheterna att driva en annan slags politik än den som går hem hos den nya väljargruppen, det vill säga för väljare som annars kan rösta på partier som Nyans, vilket i sin tur kan fungera avskräckande på andra potentiella grupper.
Att det blivit såhär infekterat beror inte minst på att partierna, från höger till vänster i varierande grad, försökt appellera till väljare som attraheras av identitetspolitik. Det har satt partierna i ett beroendeförhållande som gjort dem sårbara, inte minst för infiltration som i fallet med Socialdemokraterna i Botkyrka. Men det har också resulterat i att ideologin och framtidsvisionerna blivit sekundära, i stället har olika gruppers särintressen tillåtits ta allt mer plats.
Socialdemokraternas hantering av företrädare som El-Haj och väljargrupper som inte kan fördöma terror, blir ett lackmustest – inte bara för partiet utan för hela det demokratiska samhället. Kortsiktigt kommer ett tydligt avståndstagande sannolikt att kosta i väljarstöd för Socialdemokraterna, men frågan är om partiet i längden har något att vinna på att attrahera väljare som hyser alltför radikala uppfattningar? Risken är uppenbar att det kortsiktigt lönsamma blir det långsiktigt kostsamma och därmed det som äventyrar Socialdemokraternas ställning som ett seriöst parti, helt enkelt.