S-korruptionen måste få ett slut

Någonting håller på att hända på svenska myndigheter. Från att ha haft en av världens mest transparenta och professionella statliga förvaltningar har flera skandaler gett upphov till frågor om hur det egentligen står till med den offentliga maktutövningen.

Coronakommissionens svårigheter att granska regeringens pandemistrategi, Statskontorets svågeranställningar och försöken att kringgå EU:s statsstödsregler för att stödja godsjätten Green Cargo vittnar alla om hur bristande respekt för maktens begränsningar frodas på högsta nivå i den statliga förvaltningen. 

I denna försvagning av svenska institutioner går regeringen nu än en gång i första ledet. Nyligen utsåg den Elisabeth Backteman till generaldirektör och högsta chef för myndigheten Tillväxtverket. Backteman är socialdemokratisk veteran och har tjänstgjort som politisk tjänsteman under tre socialdemokratiska ministärer, senast som statssekreterare på justitiedepartementet.

Mörkandet av pandemihanteringen är en av de största förvaltningspolitiska skandalerna på många år

Som högsta ansvarig för krishanteringen i regeringskansliet spelade Backteman en central roll i att mörka regeringens hantering av pandemin från granskning. Hon ledde arbetet, inklusive de möten där mycket av pandemihanteringen diskuterades, men där inga handlingar eller protokoll upprättades på över ett år. Det är fortfarande oklart om kommissionen fick del av allt material som skulle behövas för att kunna genomföra uppdraget att förutsättningslöst genomlysa hanteringen av pandemin. Detta är utan tvivel en av de största och mest skamlösa förvaltningspolitiska skandalerna på många år. 

När de flesta söker arbete måste de genomgå en ansökningsprocess. Detta krävs också för alla statliga tjänster, då de ska tillsättas meritokratiskt. Svensk grundlag stadgar att vid beslut om statliga anställningar ska avseende fästas endast vid sakliga grunder, såsom förtjänst och skicklighet. Detta gällde dock inte den trogna socialdemokraten Backteman, som fick jobbet som myndighetschef utan att ha sökt det och utan att tjänsten någonsin annonserades ut. 

Regeringen har helt enkelt utsett en person som blivit en politisk belastning till en mycket eftertraktad chefspost i den opolitiska förvaltningen. Detta sker dessutom kort tid före valet, utan motivering och utan möjlighet att granska hennes eller eventuella konkurrenters meriter. Den organisation som Backteman nu belönats med att få leda, Tillväxtverket, är inte oviktig. Myndigheten fördelar miljarder varje i år i olika typer av näringslivsstöd och utgör en central spelare i den allt mer omdiskuterade landsbygdspolitiken. 

Definitionen av korruption är att använda makten för egna syften. Med den definitionen utgör inte bara utnämningen av Backteman, utan en mängd andra personer under de två senaste mandatperioderna misstänkta fall, när S-regeringen har sett till att gynna den egna rörelsen genom sin makt över förvaltningen. En genomgång som Timbro gjort av hur regeringen Löfven använde sig av utnämningsmakten visar att 22 lojala socialdemokrater blev myndighetschefer mellan 2014 och 2020, i stort sett helt utan transparens och möjlighet för envar att söka. Att Sverige genom detta mygel inte uppfyller grundläggande rättstatlighetskrav har konstaterats också av ESO, och ordningen strider uppenbart mot FN:s korruptionskonvention.

Borgerligheten har blivit blind för regeringens missbruk av makten

Historiskt har den låga nivån av korruption varit en av Sveriges styrkor. Det har stärkt förtroendet för offentliga institutioner, skapat en kompetent förvaltning och gett medborgare rättvisa förutsättningar. Samtidigt har det skapat en viss naivitet, där den borgerliga oppositionen blivit blind inför regeringens uppenbara missbruk av makten trots att den skadar svensk förvaltning, och i förlängningen tilltron till samhället. 

Socialdemokraterna har satt i system att använda makten för att gynna sina egna. Denna korruption måste få ett slut.