Samhälle Åsikt
Så har S förlorat vårdfrågan inför valet 2026
Systemtänkandet sattes före människan när vänsterpartiernas önskemodell för framtidens sjukvård snabbt och slarvigt drevs igenom i Region Stockholm. Resultatet blev dyrare och sämre vård för alla, skriver Stefan Stern.
Ibland krävs flera samverkande ideologiska låsningar för att något på kort tid ska kunna gå riktigt fel.
Ta Socialdemokraternas, Vänsterpartiets och Miljöpartiets uppdämda revanschlystnad efter årtionden av utbyggd egenmakt i välfärden. Addera sedan Centerpartiets beröringsskräck inför Sverigedemokraterna. Då finns plötsligt en sådan politisk förutsättning på plats.
De fyra rödgröna partier som fullt tänkbart gör anspråk på att tillsammans regera hela Sverige efter valet 2026 tog i denna konstellation över makten i Sveriges näst största parlament efter regionvalet 2022.
Region Stockholm omfattar en budget på nära 140 miljarder kronor. Inom regionens gränser bor hela 25 procent av svenska folket, alltså en avsevärd andel av den nationella väljarkåren. Lokalmedia utgörs här i realiteten av riksmedia.
För den som tar rodret i denna Sveriges näst viktigaste politiska församling så medföljer därför en realitet – ett faktum som inte har sin motsvarighet någon annanstans. Den politiska praktik som i denna församling visas upp blir ett skyltfönster, en ”Role Model” för det utfall som kan förväntas om samma konstellation skulle styra hela Sverige.
När S-ledaren Magdalena Andersson har hållit sina så kallade linjetal om den önskade nationella politiken för nästa mandatperiod finns följaktligen flera referenser till det som här pågår.
Det rödgröna regionstyrets sjukvårdspolitik sägs allmänt inom S vara ett eko av hur ”återtagen demokratisk kontroll” ska se ut.
Det rödgröna regionstyrets sjukvårdspolitik sägs allmänt inom Socialdemokraterna vara ett eko av hur ”återtagen demokratisk kontroll” ska se ut. Retoriken lovar att avskaffad ”marknadisering” och ”välfärdsvinster” ska ge en bättre sjukvård.
I det nya S-partiprogrammet slås också ett helt nytt krav fast. Det ska nu bli ett ökat statligt ansvar och hårdare styrning över hälso- och sjukvården. Syftet är att rulla ut mattan för att överföra erfarenheterna från detta regionala parlament till rikspolitiken.
Även S-gruppledaren och tidigare sjukvårdsministern Lena Hallengren – som åter aspirerar på det nationella sjukvårdsansvaret – säger ”att ta tillbaka kontrollen är nödvändigt” och sparar inte på lovorden: ”Vi på nationell nivå vill se en annan ordning och jag tycker att Stockholm gör ett riktigt bra jobb”.
***
Hur dominerande sjukvårdsfrågorna är i en nationell valrörelse varierar förstås.
När Sverige går till val i september 2026 kommer nutidens bräcklighet till följd av omvärldens många kriser och chocker ha stark inverkan på väljarkårens sentiment. Världen skakas av Trumps och Putins nya världsordning. Den yttre militära säkerheten kommer att vara central.
I denna politiska miljö har de fyra rödgröna partierna på riksplanet flera stora belastningar jämfört med partierna i Tidösamarbetet. En regering kan inte sakna trovärdig säkerhetspolitisk linje. Vänstermotståndet mot Nato är därför ingen liten sak. Samma rödgröna konstellation har också en brant uppförsbacke i väljarnas viktigaste fråga, den inre säkerheten.
Även finanspolitikens ramverk och den ekonomiska politiken splittrar vänsterblocket. När inflationen är nedkämpad och gör finanspolitiken friare, så växer utrymmet för en tillväxtpolitisk offensiv för ett framgångsrikt näringsliv. Tillväxt som inte minst behövs för att finansiera den nödvändiga militära upprustningen och statens resterande kärnuppdrag.
Den påtagliga osäkerheten i omvärlden kokar ner till en grundfråga: Har Sverige råd med en svag splittrad regering utan gemensam dagordning i en tid när det blåser upp till storm?
Priset för åtta år av svaga passiva regeringar 2014–2022 kan bli högt i allvarstider jämfört med vad motsvarande kostnad blir i soliga dagar. När allt i omvärlden är uppe i luften tänker en majoritet att det är läge att planera för det värsta.
Men mitt i detta politiska landskap med idel svåra rödgröna bortaplansfrågor finns potentiellt ett mycket starkt eget trumfkort.
Trots omvärldsläget är sjukvårdsfrågan fortfarande väljarkårens näst viktigaste i de flesta mätningar.
Trots omvärldsläget är sjukvårdsfrågan fortfarande väljarkårens näst viktigaste i de flesta mätningar. Det är dessutom ett område där de borgerliga partierna och Sverigedemokraterna hittills haft svårt med egna politiska svar på klassiska socialdemokratiska attacker och påståenden om nedmonterad vård.
I den rödgröna Region Stockholm har det inträffat som därför inte fick hända.
När mindre än halva mandatperioden återstår har vården blivit både mycket dyrare och mycket sämre i det som ska visas upp och planeras att genomföras i hela landet.
Ivrig att ”ta tillbaka den ideologiska kontrollen” har den S-ledda regionen snabbt stängt ner först fem och därefter hastigt försämrat totalt tretton vårdval. Vi talar här om avbrutna finmaskiga komplexa vårdkedjor som utvecklats kring patienterna under decennier.
Den rödgröna ”omställningsplanen” från 2023 gick till storms mot ”överkonsumtion av vård”. Forskare varnade förgäves att planen helt saknade konsekvensanalys.
Inte mindre än 140 privata utförare inom mängder av vårdområden drabbades av nedmonteringen. Hundratusentals patienters egna val negligerades. Därtill togs 1177 hastigt tillbaka i egen regi. En närakut bommades igen. Fyra akutsjukhus fick abrupt en helt ny styrmodell. Ambulansen, akutläkarbilen, ätstörningsvården och den akuta beroendevården monopoliserades. Psoriasisförbundet – som funnits i femtio år och driver fyra mottagningar med 5 000 patienter – tvingades snabbt i konkurs. Beroendeakuten ”Maria” på Södermalm – som funnits sedan 60-talet – stängdes ner.
Resultaten så här långt?
- Regionen har höjt både skatterna och vårdavgifterna för att finansiera ”omställningsplanen”. Enbart skatten blir över 7 000 kronor dyrare per år för en vanlig genomsnittsfamilj.
En viss andel väljare kan trots allt tänka sig att betala mer om sjukvårdens tillgänglighet ökar. Men enligt Sveriges Kommuner och Regioners (SKR:s) officiella databas www.vantetider.se går det åt fel håll sedan 2022.
- Patienter som väntar på en operation eller annan åtgärd har ökat över 36 procent om vi jämför december efter maktskiftet år 2022 med samma månad år 2024. Vi talar om en ökning med 5 000 patienter bara i de växande operationsköerna.
- Antalet väntande på en första kontakt med en specialist ökar samma period från 58 800 år 2022 till 68 200 år 2024. Det är alltså 10 000 fler som står i köerna till en specialist, en ökning med 16 procent.
- Granskar vi perioden januari 2023 till och med januari 2025 så har vårdköerna till åtgärd och operation ökat hela 35 procent. Tittar vi på de patienter som därför tvingats vänta längre än vårdgarantin så är dessa numera 16 procent fler i det rödgröna skyltfönstret.
Detta är ett alarmerande resultat för alla patienter oavsett vårdtyngd.
- Nog så plågsamma köer för exempelvis stressade småbarnsföräldrar följer samma mönster. Den i regionen prioriterade egenproducerade offentliga vården har inom öron- näsa- hals (ÖNH) sett en ökning med 121 individer som fått ställa sig i kön mellan december 2022 och december 2024.
- Hos de sex offentligägda sjukhusen har de som fått vänta mer än 90 dagar på operation blivit många fler samma period. Bara på Södersjukhuset (SÖS) rör det sig om 500 personer fler som nu väntat längre än lagstadgad vårdgaranti.
På just de stora sjukhusen finns flera sätt att studera misslyckandet med tillgängligheten i Region Stockholm. För efter att närakuten vid Hötorget stängdes ner i augusti 2024 så flyttade patienterna i stället in på sjukhusens akutmottagningar. Där de alltså inte ska vara.
- På Södersjukhuset kan man se en ökning med hela 50 procent fyra månader efter stängningen av enheten på Hötorget, på Sankt Görans sjukhus är samma ökning alarmerande 74 procent. Det var exakt detta som läkare varnade för skulle hända. Utöver onödigt mänskligt lidande så är behandlingskostnaden regelmässigt dubbelt så dyr på akutmottagningarna jämfört med på en närakut.
Den hastigt genomdrivna politiska planen som är inriktad på att skifta bort sjukvården från privata vårdgivare fortsätter framåt i oförminskad styrka.
Inom kort stängs den privatdrivna geriatriska vården i Vårberg. 66 vårdplatser i ett socioekonomiskt utsatt område får klappa igen. I fortsättningen ska enbart stiftelser få drifta denna vård. Stiftelser tolereras av den rödgröna majoriteten. Resultatet blir att det inte längre kommer finnas någon sjukvård av detta slag för äldre patienter i den delen av södra Stockholm. De patienterna får ta sig till innerstan.
För en tid sedan stängdes också regionens enda specialiserade klinik inom sexuella övergrepp och våldtäkter.
För en tid sedan stängdes också regionens enda specialiserade klinik inom sexuella övergrepp och våldtäkter. Det handlar om en extremt utsatt patientgrupp som fram tills nu kunnat få specialistbehandling hos den privata stiftelsen WONSA (world of no sexual abuse). Det rödgröna systemtänkandet verkar känna få gränser.
Detta görs samtidigt som väntetiderna i Barn- och Ungdomspsykiatrin (BUP) ökar lavinartat i Region Stockholm. Innan de rödgröna tog över fick 60 procent av barnen hjälp inom 90 dagar, numera är det enbart 39 procent.
I BUP-köerna står numera också många hundratals sjuka barn som tidigare fick högeffektiv hjälp av landets största och äldsta privata specialistklinik inom ätstörningar, sprungen ur forskning på Karolinska Institutet. Pågående behandling avbröts utan chans till undantag för den som snart skulle bli friskskriven. Kliniken har haft avtal med Region Stockholm sedan 1990-talet. Många drabbade och anhöriga vittnar om vad som efter stängningarna av specialistvården inom ätstörningar händer med deras sjuka döttrars liv.
Att förändringen för denna sköra patientkategori verkligen handlar om liv och död visar de många anmälda internrapporterade dödsfallen i offentlig ätstörningsvård. Denna psykiatri i egen regi har nu fått monopol i regionen. I Mandometerbehandlingen har ingen patient dött under 30 års tid.
***
Men det politiska utfallet av den uppvisade rödgröna vårdmodellen stannar inte här.
I denna S-modell har flera patientkategorier sett sig tvingade att börja betala sjukvård ur egen ficka. Alla har förstås inte råd. Många blir därför hänvisade till välgörenhet när Sveriges näst största politiska parlament skiftar system bort från det svenska där alla kan välja utan att betala extra.
Inom ätstörning, som jag kan mer i detalj eftersom jag är styrelseordförande i Mandometerklinikerna, rör det sig ofta om hundratusentals kronor ur egen plånbok efter de rödgröna stängningarna.
Antalet vårdanställda som varslats i Region Stockholm är långt fler än 1 000 sjuksköterskor, läkare och andra behandlare. Bara inom ätstörningsvården är det över 200 som tvingats lämna sina jobb på grund av politiska beslut.
Men trots detta förnekar de högst ansvariga i intervjuer att någon endaste person har varslats inom regionens sjukvård sedan valdagen 2022. Vad ska professionen tänka när de i verkligheten ser kollegor som fått gå? Detta visar hur mycket politisk prestige som investerats. Även här spökar vänsterpartiernas ideologiska fokus på driftsform. I en sådan tankefigur ingår enbart den egenägda vårdens personal i varselstatistiken.
Styret förnekar nu även de ökande sjukvårdsköerna. Dementierna ges en plattform hos Aftonbladets ledarredaktion. De inblandade drar sig inte ens från att anklaga statsministern för lögn efter att S-skyltfönstret börjat uppmärksammas i partiledardebatterna.
Statistiken är offentlig och kan läsas av alla. Att tillgängligheten minskar går att se i facit. Svart på vitt. ”Överkonsumtion av vård” som ska bekämpas betyder dessutom per definition att köerna är för korta och behöver politiskt ransoneras och planeras. Mission accomplished i den delen.
Plånboken och välgörenhet börjar avgöra kvaliteten på sjukvård. Ett resultat i den rödgröna vårdprototypen som inte alls stämmer med retoriken.
Dyrare men sämre vård för alla. De allra sköraste patienterna i kläm. Plånboken och välgörenhet börjar avgöra kvaliteten på sjukvård. Ett resultat i den rödgröna vårdprototypen som inte alls stämmer med retoriken – ta bort ”marknadiseringen” och ”välfärdsvinsterna” så ska alla problem lösa sig.
Nyligen har styret ovanpå allt annat lyckats dra på sig en air av korruptionsanklagelser när flera medier ifrågasatt hanteringen av sekretess i stora dyra upphandlingar. Därtill pågående brottsmisstankar mot en av de ledande politikerna som ingick besluten om den rödgröna koalitionen. Allt detta i en konstellation där två ledande företrädare redan tidigare av olika skäl hamnat i klammeri med rättvisan.
Men en region har ju inte bara en, utan två, kärnuppgifter. Kollektivtrafiken tillkommer utöver vården.
Också här har regionstyret lyckats göra verksamheten klart dyrare, men samtidigt avsevärt sämre. Med 178 000 färre bussavgångar och rekordhöga biljettpriser försöker styret på detta område inte ens längre förneka fiaskot eller hitta på egen statistik.
I valrörelsen 2026 kommer detta ”showroom” över S-ledd sjukvårdspolitik inte vara vackert att visa upp. När vänsterpartiernas nationella företrädare går till storms mot valfriheten i hela Sverige så har fartblindheten i Region Stockholm gjort svaret från övriga partier enkelt:
”Din modell för att ta tillbaka den politiska kontrollen inom hälso- och vården har ju prövats nu i fyra år. Vi kan alla se resultatet. En fjärdedel av svenska folket har redan drabbats. Nu begär ni av väljarna att få göra likadant i hela Sverige.”
Att Socialdemokraterna sedan förra valet är med och styr sjukvården i flertalet, 13 av 21, svenska regioner gör inte saken bättre för partiets sjukvårdsprofil 2026.
Utöver ”marknadskritik” står nämligen ”bristande resurser” överst i debattmanualen. Men mellan 80-90 procent av hela landets sjukvårdsresurser styrs av politiska beslut som fattas lokalt i dessa 21 regioner. Statens anslag via budgetpropositionen är mycket litet jämfört med det stora regionala ekonomiska ansvaret. Om väljarna upplever en vårdkris på fler håll än i Stockholmsregionen – alltså även av så kallade resursskäl – så finns efter denna mandatperiod fler raka svar.
Så förlorade (S) vårdfrågan inför valrörelsen 2026.
Om regeringen går till offensiv och inför patienters rätt att fritt få välja specialistvård i hela landet, där ledig kapacitet finns, skulle detta pressa vårdköerna och vara en viktig åtgärd inför nästa mandatperiod.
Jag tror att Centerpartiet efter partiledarskiftet i maj kommer att dra slutsatser av vart rödgrönt samarbete förefaller att leda, inte minst kring synen på företagande.
Den som vill studera nedlagda privata välfärdsverksamheters effekter på väljaropinion kan fördjupa sig i norska Arbeiderpartiets (Ap:s) genomklappning de år som just passerat.
Förvisso är partipolitiskt opinionsras som alltid en följd av flera faktorer. Men efter att retoriskt ha gått till val på ”avkommersialisering” så påbörjade Ap i regeringsställning stängningarna i praktiken. Det handlade exempelvis om populära fristående förskolor i det geografiska området runt Oslo. Ett Ap under 15 procent i opinionsstöd har före denna ideologiserade framfart sällan skådats i norska mätningar.
Region Stockholm har över tid varit ett föredöme inom tillgänglighet. Regionen har länge haft landets kortaste köer. Så trots att köerna nu ökar kraftigt så finns det ett historiskt upparbetat positivt nettoresultat som tar en stund att montera ner.
Med 13 försämrade eller nedlagda vårdval finns fortfarande flera andra intakta vårdkedjor kvar. Detta kommer att minska effekterna av den rödgröna smällen ett tag. Precis som ett stort badkar som fyllts på med varmvatten, så är det ännu ljummet ett tag när någon stänger av kranarna. Innan det till slut blir iskallt.