Så kommer Demirok att förvandla Centerpartiet

I torsdags avgick Annie Lööf som partiledare för Centerpartiet efter elva år på posten. Kanske kommer hon framförallt att förknippas med uppbrottet från Alliansen och två mandatperioder av turbulens i regeringsfrågan. Men Lööf lämnar också ett viktigt ideologiskt avtryck efter sig – hon gav Centerpartiet ett ideologiskt, liberalt, förhållningssätt.

Medan Maud Olofsson gav partiet en borgerlig identitet, förde Lööf in liberalismen och gjorde Centerpartiet till ett idéparti där de principiella perspektiven fick en självklar plats. Jag har tidigare här i Smedjan skrivit om hur denna utveckling inneburit att en av de starkaste internpolitiska spänningarna inom partiet nu är den mellan idealism och realism, mellan partiets gamla pragmatiska förhållningssätt till det politiska hantverket och det nya ideologiska. 

Denna spänning kan också ses i hur Centerpartiet begreppsliggjort liberalismen under Lööfs tid som partiledare. I sitt sista tal som partiledare beskrev hon stolt de båda roller som partiet spelat under hennes tid – som en del av Alliansen och som en del av januariavtalet.

När Lööf talade om alliansåren var det sakpolitiken som lyftes, hur C varit med och sänkt skatter och minskat regelkrånglet för småföretagare. Det var just så som liberalismen tog sig uttryck under Annie Lööfs första tid som partiledare. Liberala principer om frihet och den enskildes rätt omvandlades till konkret sakpolitik.  

Men när Lööf talade om tiden efter valet 2018 och januariavtalet var det inte längre sakpolitiken som lyftes fram som den stora liberala landvinningen. Det var att partiet höll populismen stången; att man stod pall i tider av nationalistiska vindar och hjälpte till att hålla SD borta från politiskt inflytande.

När Lööf nu efter torsdagen lämnat över stafettpinnen till Muharrem Demirok talar mycket för att pendeln kommer svänga tillbaka mot det sakpolitiska fokuset. Redan i sitt tacktal på extrastämman i Helsingborg gjorde Demirok en poäng av att tala om just sakpolitik: ”Varför talar jag om sakpolitik i ett tacktal? Jo, för att det är bråttom”. I talet och på den efterföljande pressträffen gick det även att skönja en förändring i förhållningssättet gentemot SD.

”Jag har valt att kalla mig liberal.”

Under presskonferensen förklarade Demirok att han hoppades på en inbjudan från Ulf Kristersson och betonade vikten av breda samtal (läs att Socialdemokraterna behöver vara med) om energi- och säkerhetspolitiken, även om SD sitter med vid bordet. Är det en förändring i partiets linje i regeringsfrågan? Nej, knappast. Men det är en förändring i sättet att tala om den. Sådana små förflyttningar ska kanske inte underskattas på lång sikt. 

Det är uppenbart att Demirok inte har samma förhållningssätt till ideologi som föregångaren. Innan Annie Lööf blev partiledare drev hon en blogg där hon bland annat rekommenderade böcker och förde ideologiska resonemang. Hon rekommenderade Ayn Rands liberala klassiker Och världen skälvde och Robert Nozicks kritik av John Rawls rättviseprincip. 

När jag efter partiledarvalet träffar den nyvalda C-ledaren för en intervju ställer jag därför, med Magasinet Neos klassiska intervju med Annie Lööf i minnet, frågan om vilka böcker han skulle rekommendera.

– En som jag skulle lyfta är Ett öga rött av Jonas Hassen Khemiri. Det är en bok som inte är ett filosofiskt verk på det sättet, men en författare som fångar en tidsanda på ett spännande sätt. Sedan skulle jag vilja rekommendera Fredrik Reinfeldts memoarer. Det är inget litterärt mästerverk, men jag tycker den säger något om en väldigt spännande tid, berättar Muharrem Demirok. 

Det går med andra ord att ana en viss skillnad i litteraturtipsen jämfört med Annie Lööf. Bokrekommendationer kan verka som en trivial sak när det kommer till att analysera partiledare. Men kontrasten mellan Lööf och Demirok visar på den internpolitiska spänningen mellan idealism och realism inom partiet. Lööf var en grundad idépolitiker. Demiroks ingång till politiken och liberalismen är en annan, mer sakpolitisk och mindre ideologisk. 

– Jag har valt att kalla mig liberal. Jag tycker också att begreppet socialliberal innehåller så mycket mer än det som brukar komma fram i den allmänna debatten. Jag tycker att vi har låtit Socialdemokraterna äga välfärdsfrågan alldeles för mycket. Tittar man på uppdelningen är det olyckligt när mjuka frågor blir vänster och hårda frågor, som polis och försvar, blir borgerliga frågor. Kom ihåg att Fredrik Reinfeldt, Bengt Westerberg och Karin Söder vann på att prata sociala frågor. De lyfte bistånd, sjukvård, omsorg och skola.

Betoningen av socialpolitiken är något som Demirok återkommer till när jag ber honom reflektera över den svenska borgerlighetens största utmaningar.

– Återigen, att prata välfärdsfrågor får inte enbart bli socialdemokratiskt. Att prata om kritik mot skolsystemet får inte uppfattas som att man helt plötsligt blivit sosse. Det är just när vi orkar lyfta de här frågorna som vi blir framgångsrika. Som jag sa förut idag: en annan politiker som anklagades för att vara sossig var Fredrik Reinfeldt när han gick in och började prata liberala reformer på välfärdsområdet. Just det tycker jag ska bli spännande att göra.     

Mycket talar med andra ord för att Centerpartiet valt en pragmatisk socialpolitiker till partiledare. Skillnaden mellan Lööf och Demirok ska dock inte överdrivas. Partiet kan förväntas fortsätta på den linje som stakats ut de senaste elva åren. Det är också tydligt att Demirok, som gång på gång i vårt samtal återkommer till Fredrik Reinfeldt, kommer att driva vidare Annie Lööfs idé om att Centerpartiet är det parti som för vidare arvet från Moderaternas år i alliansregeringarna. 

Frågan är dock om den nya politiken blir liberal.

Politikutvecklingen inför höstens ordinarie stämma pågår för fullt och mycket talar för att det är den kommande eftervalsanalysen som kommer peka ut inriktningen för den nya politiken. När man talar med personer runt eftervalsanalysgruppen pekar många på att partiet under valrörelsen misslyckades med att presentera relevant sakpolitik. När de andra partierna diskuterade trygghet, integration och bränslepriser satt man fast i regeringsfrågan och de principiella röda linjerna. 

Trygghetsfrågan var ett av de politikområden som tog störst utrymme i Demiroks öppningstal på partiets kommundagar som inleddes på fredagen, dagen efter extrastämman. Det var dock skolpolitiken som var mest framträdande under Demiroks tal där han utlovade ett helt nytt skolpolitiskt program med bland annat en förändrad skolpeng. På fredagens pressträff påtalade även Demirok, när han blev tillfrågad om vilka fler sakpolitiska förändringar man kunde förväntat sig på området, att partiet landat fel i synen på friskolor. Att man nu försöker placera in sig i mitten av de aktuella politiska frågorna är tydligt.

Under Annie Lööfs sista tid som partiledare förknippades Centerpartiet med de röda linjerna mot Sverigedemokraterna och talet om medmänsklighet och öppenhet. Det var ett parti som, retoriskt och parlamentariskt, vägrade anpassa sig när tidsandan förändrades. Nu ser det ut som pragmatismen gör comeback i partiet, där politikutveckling kommer att stå i fokus det kommande året. Frågan är dock om den nya politiken blir liberal.