Samhälle Recension
Torrt men mästerligt om Sveriges Nato-process
Tobias Billströms skildring av Nato-processen och de senaste årens säkerhetsläge ger inte mycket till den som vill komma den tidigare utrikesministern in på livet. Men det är både en viktig och mästerligt skriven redogörelse av ett centralt skede i svensk historia, skriver historikern David Lindén.
Tobias Billström, utrikesminister under två år och en av dem som ledde oss in i Nato, är inte en personlig författare. Det närmaste man kan komma till känslor eller personliga inspel är att vissa sverigedemokratiska utspel beskrivs som att de har en ton av ”omogenhet” och att han sitter i bilen efter ett midsommarfirande då han får veta om Wagnergruppens revolt. Ändå finns det i Skarpt läge (Albert Bonniers förlag, 2025) en stor dos av humor. En torr ton som britterna kallar ”wit” och på svenska kvickhet och detta är inte att undra på. Författaren har trots allt studerat vid Sidney Sussex College i Cambridge.
Ett exempel är en anekdot från UD där han hittar ett stämpelmärke där det står ”tagit del av men ej förstått”. Detta fick mig att fnissa till och visar att också diplomatins värld har sina små ”moments of laughter” för att anspela på författarens bildningsmässiga bakgrund. På många sätt är det roligt men ändå tragiskt att det finns en sådan stämpel på UD. Torr humor är dock vad som, kanske, behövs för att beskriva Sveriges värsta säkerhetspolitiska situation sedan andra världskriget.
Bokens styrka ligger också i det torra. Att kort och koncist redogöra för hur det var att guida Sverige genom ett diplomatisk Dante-helvete, för att anspela på alla referenser. Många är omdömena, i vissa fall är de pliktskyldiga. Att en amerikan som är döpt till Anthony vill kallas Tony är inget nytt. Det glimmar dock till när det kommer till omdömena om diverse ryska företrädare och det är fullt förståeligt. Likaså att Turkiet inte framstår som världens bästa land. Först och främst är det ändå en redogörelse för ett viktigt skeende i svensk historia och inte en dagbok över vad han själv kände. När världen och Sverige fylls av vad som i princip skulle kunna kallas för Facebookuppdateringar måste jag säga att detta lite längre och ganska opersonliga format kan kallas för befriande.
Först och främst är det ändå en redogörelse för ett viktigt skeende i svensk historia och inte en dagbok över vad han själv kände.
Det ska sägas att Billström åtminstone ibland tillåter sig att uttrycka personliga åsikter och detta hedrar honom. Som när han berättar om att ukrainska marinofficerare borde få en stående inbjudan till Sverige för att lära oss hur man försvarar Göteborgs hamn. Alternativt om hur han faktiskt är bekymrad över att Koranbränningarna bara sker för att jävlas med Sverige. Om man ska dra tanken till sin spets blev Billström en del av det som är finaste med den svenska diplomatin: lugn, taktisk och eftertänksam. Det är inte vad man i dag associerar med svensk inrikespolitik. Dessutom verkar han ha varit en bra departementschef. När han avgick beskrevs han som: ”Varm, snäll, hårt arbetande och mycket ordentlig.”
Som historiker är Skarpt läge ett ytterligt värdefullt dokument. Den bör alla som är intresserade av nutidshistoria läsa. På många sätt är det en bra, stundom rolig, men också lite torr redogörelse över svensk utrikespolitik. Däremot kommer man inte personen Billström in på skinnet och det kanske är bra. Riktiga utrikespolitiker vill inte att allmänheten ska komma nära inpå, än så länge. Det är därför han har donerat sina personliga dagböcker till arkiv och bestämt att de inte får öppnas förrän om hundra år. Den som lever då får se om det finns en annan Tobias Billström än den vi möter i den här boken.
Skarpt läge är i paritet med Östen Undéns dagböcker eller den legendariska ambassadören Lennart Petris memoarer.
Skarpt läge är inte Billströms memoarer, åtminstone inte de kompletta. Boken begränsar sig till de senaste årens utveckling, med Rysslands fullskaliga angrepp på Ukraina och de efterföljande konsekvenserna för Sverige, Europa och världen. Ändå har boken skrivit in sig i svensk memoarhistoria, som ett oundgängligt verk för de som vill förstå de senaste dramatiska åren. Skarpt läge är i paritet med Östen Undéns dagböcker eller den legendariska ambassadören Lennart Petris memoarer. En inblick från att sitta på kommandobryggan.
Undéns dagböcker gavs ut långt efter hans död och ambassadör Petris memoarer publicerades långt efter att Spanien hade blivit en demokrati. De kunde breda ut sig mer, men när det gäller Billström är det inte det personliga som är det viktiga. Hela boken kan mer liknas vid en torr diplomatrapport om vad som faktiskt hände under det viktiga skeendet. Man skulle kunna anspela på tidigare moderatledaren Gösta Bohmans memoarer från 1980-talet som hade titeln ”Så var det”. Så här var det nog att hjälpa Sverige in i Nato. Mer känslor får vi nog ta del av när arkiven öppnas. Men ändå: Det är mästerligt skrivet.