Ekonomi Essä
Shekarabi – pensionernas nya Juholt
Socialförsäkringsministern Ardalan Shekarabi följer i Håkan Juholts fotspår och vill göra pensionerna till en valfråga. Risken är att pensionspopulismen i längden kommer att leda till sämre pensioner när omfördelningen mellan yrkesarbetande och de som redan hunnit gå i pension ökar, skriver Petter Birgersson.
”Man ska inte behöva dricka en burk Novalucol när man får det orangea kuvertet. Pensioner ska man kunna leva på!”
Håkan Juholt – smålänningen som klev in i Stockholmsklegget – laddade hårt i sitt första maj-tal 2011. Den nyvalde partiledaren hade redan vid sitt linjetal till S-kongressen 2011 utlovat att pensionerna skulle bli en valfråga 2014. ”Vi ses i valrörelsen, statsministern!”
Nu kom aldrig partiledaren Juholt fram till någon valrörelse. Petningen från posten hängde inte direkt ihop med just pensionslöftena, men det är ett exempel på Juholts yvighet, den som förmodligen fällde honom mer än hyresaffären.
Pensionsbudskapet från Juholt hade ett problem. Pensionssystemet var hans eget partis minst lika mycket som det var regeringen Reinfeldts.
Efter den svåra finanskrisen kom 1994 förslaget som slog fast grundprinciperna för det nuvarande allmänna pensionssystemet: ”Detta pensionssystem skall vara mer robust för samhällsekonomiska och demografiska förändringar än vad som är fallet med dagens ordning”, hette det i Bildt-regeringens proposition.
Pensionsomläggningen genomfördes sedan under regeringen Persson. Det tog tid. Hela systemet, med borgarnas högt önskade premiepension, skulle förankras i alla led. Men väl framme gällde klubbslaget. Både lösningen och blocken föreföll på den tiden vara inneslutna i en kopparkapsel och nedsänkt i urberget. Men det har med åren blivit tveksamt om pensionssystemets slutförvar kommer att hålla för evigt. Sprickor i höljet har rapporterats alltmer frekvent.
Socialförsäkringsministern tillhör definitivt aspiranterna efter Stefan Löfven.
Ardalan Shekarabi är inte partiledare. Inte ännu. Men socialförsäkringsministern tillhör definitivt aspiranterna efter Stefan Löfven, eller ett snäpp senare. Shekarabi lanserar sig på Twitter och andra kanaler som en brobryggare. Det kan vara att han ser andra framtida indelningar i svensk politik än vad som i dag diskuteras på Stockholmstidningarnas ledar- och kultursidor. Att Shekarabi plockat upp pensionsfrågan från Juholt kan vara ett tecken på det. Fundera på vilka partier som inte sitter i pensionsgruppen. Just det, Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna.
Shekarabi har likt andra populärpolitiker ett finger i luften och vet vad folk är missnöjda med. Och det ska sägas direkt: Tittar man i ett pensionskuvert för en kvinna i 80-årsåldern, en kvinna som var hemmafru under en period av sitt liv och sedan arbetade del- och heltid i låglöneyrken, är det ingen imponerande syn. Få skulle vilja byta sitt lönebesked mot denna dystra läsning.
Många är medvetna om detta. Det svenska pensionssystemet har nämligen ett problem. En generation av kvinnor kom i kläm. För dem som levde med ett ben i hemmafrugenerationen och som klev ut på arbetsmarknaden som deltidsarbetande och i låglöneyrken blev den egna pensionen ofta svag, och inte alls eller bara lite högre än för dem som inte jobbat alls.
Det tycker de flesta är dåligt. Även politikerna i pensionsgruppen. Shekarabi och hans kollegor har dock en målkonflikt. Vill man skruva upp pensionerna för alla med lägst pension, ibland kallat fattigpensionärer, måste man höja de skattefinansierade delarna som garantipension och bostadstillägg. Då lönar det sig ännu mindre att ha jobbat och att ha sparat. Det kan för en del vara så att statens pensionsdatum betyder en högre och garanterad inkomst än man haft tidigare, men då finansierat utanför pensionssystemet.
Därför kom Shekarabi – och hans kollegor från övriga partier i pensionsgruppen – överens om ett annat specialbidrag, riktat till dem med låga pensioner från det allmänna pensionssystemet, det så kallade inkomstpensionstillägget. Ett tillägg som också, likt garantipensionen, finansieras över statsbudgeten.
Det fick Pensionsmyndigheten att ryta till: ”Pensionsmyndigheten bedömer att ett införande av inkomstpensionstillägget långsiktigt skulle kunna skada förtroendet för det allmänna pensionssystemet.” De skrev även: ”Pensionsmyndigheten bedömer att inkomstpensionstillägget negativt påverkar den nuvarande principen om ett från statsbudgeten autonomt inkomstrelaterat pensionssystem.”
I höst kommer tillägget till pensionärerna.
Läs också:
Men Shekarabi är inte nöjd. Socialförsäkringsministern hävdar att systemet är riggat mot höginkomsttagare, trots att man inte får nya pensionsrätter vid inkomster över 7,5 basbelopp. Han beklagar också att tjänstepensionerna har fått så stor betydelse – vilket delvis är en följd av att arbetsgivare betalar extra till tjänstepensionen när lönen inte längre ger pensionsrätter i det allmänna systemet. Shekarabi vill därför höja inbetalningarna till det senare.
Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna erbjuder Shekarabi stöd för att höja pensionsavgiften. Han tar inte emot det stödet. Socialförsäkringsministern kan inte göra det, inte ens om han vill. Socialdemokraterna lyckades med konststycket att spräcka Alliansen genom att inpränta att Sverigedemokraternas plats i riksdagen var en borgerlig huvudvärk att hantera – en strategisk vinst Socialdemokraterna inte vill släppa i nuläget.
Vem vill gå ut i en valrörelse och få höra att man är emot att stärka pensionerna?
Men Shekarabi lägger press så gott han kan på pensionsgruppen. Vem vill gå ut i en valrörelse och få höra att man är emot att stärka pensionerna? ”Vi lyckades i pensionsgruppen till slut komma överens om pensionshöjningen som kommer i september för befintliga pensionärer. Jag har goda förhoppningar om att partierna i pensionsgruppen ser ett behov av ett fortsatt samarbete för pensionärernas intresse”, sade Shekarabi till Dagens industri i maj.
De andra i pensionsgruppen var inte lika imponerade av samarbetet. Särskilt inte av att socialförsäkringsministern på egen hand beställde en rapport om effekten av höjda pensionsavgifter.
Moderaternas representant, Maria Malmer Stenergard, ställde en fråga i riksdagen: ”Men mot bakgrund mot de uppgifter som framkommit i medier om hur socialförsäkringsministern bedriver oförankrade utredningar bakom Pensionsgruppens rygg måste man tyvärr ställa sig frågan om regeringen vill att Pensionsgruppen ska finnas kvar.”
Är det bra för pensionärerna att höja avgiften? Gratis kaffe med dopp finns inte. Någon betalar. Genom att höja inbetalningarna till pensionssystemet blir effekten att fler kommer att få lägre avsättningar till tjänstepension. Pensionsmyndigheten räknade i ett exempel på att förlusten i pension för en blivande eller färsk byggnadsingenjör blir flera procent.
Och reformen gör inget åt problemet med hur garantipensioner ska hanteras för den grupp som inte har arbetat tillräckligt mycket i Sverige. En kostnad som riskerar att öka och påverka grunden för pensionssystemet. Pensionsmyndigheten skriver: ”Eftersom invandrarnas livsinkomster förväntas vara betydligt lägre än övrigas kommer deras inkomstgrundade pensioner att behövas fyllas ut med grundtrygghetsförmåner som bekostas av skattemedel, inte pensionssystemet. Men det kommer dröja innan utgiftsökningen slår igenom helt eftersom majoriteten av de som kommer hit som asylinvandrare är förhållandevis unga.”
Det måste stå klart att försörjning är kopplat till arbete, både för och efter pension.
Att förändra förutsättningarna för den kalkylen handlar om att få fler i arbete, inte minst lågutbildade invandrade kvinnor. Det måste stå klart att försörjning är kopplat till arbete, både för och efter pension.
Och kvinnors pensioner? Kvinnor i yngre generationer är på väg ifatt, åtminstone om de är födda i Sverige, utbildade och heltidsarbetande under större delen av arbetslivet. Det syns tydligt om man jämför mellan 89-åringar, 79-åringar och 69-åringar. 89-åriga kvinnor har 63 procent av männens pension. 79-åriga kvinnor har 68 procent av jämngamla mäns pension. 69-åriga kvinnor har 75 procent. Det är om tjänstepensioner också räknas in. I utbetalningar från det allmänna pensionssystemet är skillnaderna mindre. Där har kvinnors pension i förhållande till mäns ökat från 63 till 85 procent.
Det svenska allmänna pensionssystemet är stabilt, även om det redan har skruvats i en del bland annat genom förändringar i balanseringen – medialt känt som bromsen – och i pågående förändringar av utbudet i premiepensionen.
I medierna har just premiepensionen kommit att få mest uppmärksamhet, spaltmeter i tidningar och böcker har ägnats åt personer och bolag som försökt lura pensionssparare. Men premiepensionen är i grunden en succé. Den har gett god avkastning för genomsnittsspararen. Tillsammans med tjänstepensionen är det förmodligen den bästa delen av det svenska pensionssystemet när det kommer till avkastning och trygghet för svenska blivande pensionärer.
Shekarabi borde understryka tjänstepensionens betydelse istället för att låta som att de är ett problem.
Det viktiga för kvinnor som grupp är alltså att fortsätta få upp lönerna och att fler får mer tjänstepension. Den är ett exempel på hur väl det kan gå när arbetsmarknadens parter kommer överens och hanterar de anställdas villkor.
Den minister som vill stärka svenskarnas pensioner och tydligt visa att framtida pensioner har koppling till arbete bör påpeka vikten av tjänstepensionen och återföra möjligheten att göra avdrag för eget privat pensionssparande. En socialdemokrat skulle kunna driva att avdraget är lika stort oavsett marginalskatt, exempelvis 30 procent. Den som saknar tjänstepension bör tydligare uppmärksammas på den redan i dag existerande möjligheten att göra avdrag till egen pension. Dagens pensionärer kan få ytterligare lägre skatt. Om riktade satsningar görs som finansieras utanför pensionssystemet bör det vara klart att de kommer att fasas ut, att de görs för att kompensera att kvinnor förr verkade på en arbetsmarknad som såg annorlunda ut.
Det är samtidigt sannolikt att avkastningen på börsen inte blir lika stark kommande decennier, och under alla omständigheter kommer den att genomgå toppar och dalar. Ska man ha ett allmänt nationellt pensionssystem är det svenska trots allt en rimlig kompromiss. Att hålla systemet fritt från skattefinansiering och att det ska vara självförsörjande var väl genomtänkt. Att det är samhällsekonomiskt stabilt är ett stort värde även för individer som planerar sin pension och sitt eget sparande till den.
Det framtida pensionärer behöver är tydliga spelregler och visshet om vad som ska gälla.
Det framtida pensionärer behöver är tydliga spelregler och visshet om vad som ska gälla. Alliansen tog bort möjligheten att göra avdrag för individuellt pensionssparande. I stället hänvisades spararna till nymodigheten investeringssparkonto. När Socialdemokraterna nu lanserar försämringar och begränsningar just för den sparformen blir det ytterligare ett hinder för den som vill bygga egen trygghet.
Håkan Juholt hade en poäng. Men han drog fel slutsats om hur oro minskas och trygghet ökar. Ardalan Shekarabi och Socialdemokraterna riskerar att göra om det misstaget. Människor mår bra av att veta vad de kan förvänta sig av det allmänna pensionssystemet och att de kan påverka sin situation till det bättre. Ge dem stabila förutsättningar till det. Svenskar ska inte behöva ta Novalucol när de öppnar tidningen och läser om nya förändringar och försämringar vad gäller möjligheten att spara till egen pension.