Du använder en utdaterad webbläsare som inte längre stöds. Vänligen uppgradera din webbläsare för en bättre upplevelse av timbro.se

Samhälle Åsikt

De borgerliga vann förra valet efter en rad rödgröna politikmisslyckanden, och med ett år kvar till nästa kommer en dominerande frågeställning vara om regeringen ska tillåtas fullborda arbetsuppgiften eller om reformerna ska rullas tillbaka, skriver Stefan Stern.

Svenska val vinns på framtidsfrågor. Väljarna förväntar sig en tydlig färdriktning – vad är idéerna och reformerna för kommande år? Inte heller partierna, liksom få politiker, brinner för att bara städa upp efter grova misslyckanden och djupa samhällsproblem.

Jag fick som 25-åring mitt första uppdrag i Regeringskansliet under budgetsaneringens dagar efter 1990-talskrisen. 8 procent av BNP sparades in med en hårdför ekonomisk politik. Jag minns att när Persson-regeringen började få fast ekonomisk mark under fötterna var ministären rastlös att åter bygga framåt inför kommande val.

Väljarna gav regeringen mandat att slutföra den då inte särskilt populära städuppgiften i statens kassa, med en internt och externt kritiserad statsminister som växlade över till framtiden. Maxtaxa i förskolan och sänkt skattetryck för hushåll och näringsliv gav nationen och rörliga väljare hoppet åter.

Nu när den borgerliga regeringen kämpat ner den dubbelsiffriga inflationen kan på samma sätt som då en ny svensk framtidsresa ta form. Det är upptakten till detta vi sett de senaste veckorna med offensiva budgetsatsningar.

Regeringen höll igen när penningpolitiken stod i fokus. Väljarna gjorde sin del av jobbet för att få inflationen under kontroll.

Den borgerliga regeringen tackar i praktiken det svenska folket för insatsen. Regeringen höll igen när penningpolitiken stod i fokus. Väljarna gjorde sin del av jobbet för att få inflationen under kontroll. Det har varit gemensamt hårt arbete för Sveriges bästa. Det är dags för återbäring efter år av inställda semesterresor, färre fritidsaktiviteter och krympande matbudgetar på landets köksbord.

En vanlig svensk familj kommer under mandatperioden att ha fått hela 43 000 kronor i sänkt inkomstskatt. Därutöver exempelvis minskande taxor i förskolan. Boräntorna har fallit signifikant.

Ökad konsumtion blir till en injektion för ekonomin, och företagen kan åter börja investera så att tillväxten tar fart och konkurrenskraften ökar. Entreprenörer och företagare kan med nya produkter och tjänster lösa människors problem. Medarbetare i företagen kan åter få höjda reallöner som förverkligar livsdrömmar. Det är så man bygger framtidstro och ett land starkt. Det gällde perioden 1994–1998 under regeringen Persson. Det gäller nu.

***

Att valet vinns på framtiden betyder inte att den gångna mandatperioden kommer att vara som bortblåst den andra söndagen i september 2026. Det är en vanlig missuppfattning. Väljarna kommer exempelvis behöva dra sig till minnes vad rödgröna oppositionspartier sade när både regeringen och hushållen tillsammans höll tillbaka.

Minns exempelvis hur Miljöpartiet höginflationsåret 2023 ville blåsa på med gigantiska 1 000 miljarder kronor – en biljon – i kostsamma klimatåtgärder. Socialdemokraterna och Vänsterpartiet krävde höjda bidrag till de flesta. Sanningen är att om riksdagsmajoriteten lyssnat, så hade Riksbanken obönhörligen agerat genom penningpolitiken, och räntorna på radhuslånen hade ännu idag varit skyhöga när vi går in i valåret.

Fonden till förra valet 2022 var två mandatperioder av svaga S-regeringar. Stora väljargrupper ansåg samhällskontraktet vara brutet, då hårt arbetande strävsamma väljare tyckte att det offentliga inte längre levererade. Inre och yttre säkerhet, kärnkraften liksom okontrollerad migration stod överst på agendan som de tydligaste illustrationerna på Sveriges djupgående problem.

Stora väljargrupper ansåg samhällskontraktet vara brutet, då hårt arbetande strävsamma väljare tyckte att det offentliga inte längre levererade.

Att gängskjutningarna därefter minskat, asylinvandringen är på rekordlåga nivåer, drivmedelspriserna kapats, ett nytt kärnkraftsprogram startats, försvaret av Sverige stärkts – det är obestridliga fakta.

Regeringen har mödosamt fått greppet över dessa samhällsproblem. Jobbet är dock inte slutfört. Men det är tillräckligt med fast mark under fötterna för att framtiden åter kan få utrymme på den politiska dagordningen. Där står vi nu ett år före valet.

Ska regeringen få slutföra jobbet och sikta mot framtiden – eller ska det mesta av det som uppnåtts under fyra år monteras ner av tre splittrade vänsterpartier? Ska Sverige utifrån den nya styrkan fortsätta att bygga en ljusare morgondag, eller ska hushåll och företag åter börja beskattas så att tillväxten inte tillåts ta fart? Det kommer att bli centrala frågor för 7,7 miljoner väljare.

Men fler faktorer spelar förstås in i svenska valrörelser. Regeringsfrågan är en sådan, inte minst i mediebevakningen.

Just de svaga S-regeringarna kan komma att få stor betydelse om ett år. För det kan gå an att ha en bräcklig regering som inte styr – med turbulens, misstroenden och nedvoterade statsbudgetar – under soliga dagar. Men inte i orostider. Med krig i närområdet, när Putin testar Natos beredskap, med otaliga geopolitiska chocker och Trumps handelskrig. 

Priset för de handlingsförlamade rödgröna regeringarna 2014–2022 kommer förr eller senare att behöva betalas av oppositionen. Mandatperioden efter 2026 sker i omvärldstider som inte medger rödgrön inrikespolitisk osäkerhet.

Mandatperioden efter 2026 sker i omvärldstider som inte medger rödgrön inrikespolitisk osäkerhet.

Även om vänstersidan har störst problem i regeringsfrågan så finns utmaningarna även till höger. Ulf Kristersson upprepar ”att med mindre än att Magdalena Andersson redovisar exakt hur hennes regering ska se ut efter valet, så finns ingen anledning för honom att göra det”. Men bägge statsministerkandidaterna vet med nära 100 procents säkerhet, oavsett spinn i medierna, att vare sig Sverigedemokraterna eller Vänsterpartiet tänker släppa fram någon regeringsbildare utan att själva bli en del av regeringen.

Magdalena Andersson försöker spela bort korten och demobilisera genom att utse Jimmie Åkesson till statsministerkandidat, vilket han förstås i realiteten inte är. Projektet bygger på att svensk grundlag tänks bort. En statsminister måste tolereras av Riksdagen oavsett att varje parti som ställer upp i val naturligtvis ultimat skulle vilja ha statsministerposten för sig självt. Det vill även exempelvis Miljöpartiet.

Sverigedemokraternas nästa stora kliv är dessutom önskan att komma in i regeringen, och då inser partiet att den högra sidan totalt måste vinna majoritet. Att leka med i Socialdemokraternas spel skulle vara destruktivt.

Men minst tre viktiga skillnader finns i regeringsfrågan jämfört med valet 2022.

För det första ser väljarna att det inte blev Ungern av Sverige för att Sverigedemokraterna är med och styr. För det andra har Liberalerna och Centern nu pågående interna processer för att i så hög grad som möjligt komma ur gamla låsningar och i stället fokusera på sakfrågor. För det tredje, med den alltmer polariserande Palestinakonflikten, så är det Vänsterpartiet som övertagit rollen från Sverigedemokraterna att i svensk politik ha den mest sunkiga synen på svenska judar. 

För det första ser väljarna att det inte blev Ungern av Sverige för att Sverigedemokraterna är med och styr.

De tidigare valperioder Sverigedemokraterna hade motsvarande stora problem med antisemitism upprepades ständigt frågan vem som avsåg att basera sitt regeringsunderlag på detta parti. Numera är det Vänsterpartiet som är helt marinerat i antisemitism – och rimligen borde alla övriga partier 2026 därför på motsvarande sätt tvingas svara på om och hur de kan basera sin majoritet på Vänsterpartiet.

Om svenska val vinns på framtiden, vad är då Socialdemokraternas nästa stora politiska projekt med potential att ha bäring på väljarkåren? Jag har tidigare analyserat S-kongressens vänstersväng och hur partiet vill bildsätta svenska samhällsproblem som marknadsmisslyckanden för att undvika 2022 års nederlag på stora politikmisslyckanden.

Under 2025 umgicks partiledningen med tanken att göra frågan om arbetstidsförkortningen till sin stora vision för nästa mandatperiod. Fler skulle kunna drömma om att få tid över till annat i livet. Men med lite eftertanke blev S-ledningen rädda för att detta skulle skada svensk tillväxt just i en tid då tillväxt är Sveriges största försvar.

Vänsterpartiet har tagit över rollen om att ha den sunkigaste synen på judar. Foto: Henrik Montgomery/TT

S-kongressen pekade i stället ut frågan om segregation, och löftet till miljoner utrikesfödda väljare att få blandas in i landets villaområden om ekonomiskt och kulturellt komma ifatt majoritetsbefolkningen. Efter kongressen har partiets bostadspolitiska gren Hyresgästföreningen på uppdrag utrett och specificerat att 600 000 billiga hyresrätter ska sprängas in på grönytor och parker i landets trädgårdsstäder och radhusområden. Var tredje villa i landet ska därtill omvandlas till flerbostadshus enligt samma utredning.

Precis som med arbetstidsförkortningen har partiledningen i efterhand försökt spela ner framtidsprojektet. För hur kommer detta landa i den breda väljarkåren när 70 procent av Sveriges befolkning drömmer om att bo i välfungerande småhuskvarter? Motståndet mot blandningspolitiken påstås rent av vara rasism.

S-problemet är att politiken redan är beslutad. Oavsett krishantering i efterhand så går debatten inte att komma undan. Att förneka kommer bara spä på känslan hos den halva del av befolkningen som bor i småhus att Socialdemokraterna inte är att lita på. För besluten finns väl dokumenterade, exempelvis här på filmerna inifrån S-kongressen. Förnekelsen liknar på sätt och vis en gärningsman som inte tänker på att övervakningskamerorna rullar.

I de tre S-styrda storstäderna Stockholm, Göteborg och Malmö har därtill redan blandningspolitiken inletts. Det du där ser hända ska kommande år implementeras i hela landet i alla småhusområden. 

Prenumerera på Smedjan!

Varje lördag får du som prenumerant (gratis) ett nyhetsbrev med exklusiv text av Svend Dahl och lästips från veckan som gått. Dessutom unika erbjudanden på Timbro förlags utgivning.

Med ett år kvar till valet kan ingen säkert veta vilka frågor som dominerar sista viktiga veckorna då halva väljarkåren bestämmer sig. Ett år innan förra valet 2022 gick det inte att förutse den fullskaliga ryska invasionen, att sittande regering skulle tvingas backa helt avseende Nato-medlemskap, eller att kärnkraftsfrågan skulle bli stor i slutspurten kopplat till elpriserna.

Men några saker vi kan vara helt säkra på. Vilken sida i politiken som känns stabil, minst splittrad och regeringsduglig i oroliga tider är en grundfråga. Väljarna kommer vidare att fundera på om sittande regering ska få göra klart sitt jobb baserat på det mandat som gavs för tre år sedan. De stora framtidsprojekten kommer också att jämföras utifrån både drömmar och rädslor i väljarkåren.