Skolan bör motverka det ytliga och flyktiga
Är man otidsenlig som lärare om man fokuserar mer på traditionella kunskaper än på efemära företeelser i samtiden? Eller är tvärtom framtidens utmaningar, som en ökande segregation, endast möjliga att möta med en skola som inte relativiserar kunskap?
En ögonblicksbild från hösten 2017: Pernilla Wahlgrens 22-åriga dotter Bianca, för tillfället känd genom Kanal 5-serien Wahlgrens Värld, intervjuas i en pod och får ett antal namn uppräknade för sig: Sara Danius, Karl-Ove Knausgård, Hanna Stjärne, Theresa May, Jonas Hassen Khemiri. Hon säger sig aldrig ha hört något av dem. Den enda hon känner till i uppräkningen är en för mig okänd bloggare.
Hon förklarar sina kunskapsluckor med att hon inte läser tidningar eller ser på nyheter utan bara intresserar sig för personer i samma sociala medier-segment där hon själv verkar. En följdfråga, om hon inte ser ett problem med att vara världsfrånvänd, besvaras med en motfråga: ”Vad betyder ordet världsfrånvänd?”
En ögonblicksbild från sommaren 2017: ”Sociala medier-experten” Joakim Jardenberg är 50 år gammal och utvecklingsledare för Sveriges kommuner och landstings projekt ”Digitalisering för lärande och livskvalitet”. Han säger i en intervju: ”Du kanske inte ska arbeta i skolans värld om du inte vet vem Therese Lindgren är, aldrig redigerat en Wikipedia-artikel eller aldrig testat att sända live på Facebook.”
Han fortsätter med att påpeka att ”skolvärlden, har förändrats på ett sådant sätt att somliga helt enkelt inte är på rätt plats längre. Det måste vi våga prata om och göra något allvarligt av. Vår skola är alldeles för viktig för att vi ska kunna ägna oss åt missriktad vänlighet eller omsorg.”
Den missriktade vänligheten och omsorgen i den svenska skolan gäller alltså inte elever utan de lärare som tycker att den sorts kunskaper som har värdesatts under århundraden är att föredra framför kunskaper om för tillfället populära kändisar på bloggare och Youtube. De lärarna bör enligt Jardenberg placeras i ”utvisningsbåset – för att få dem ur vägen”.
En som tycks ha tagit Jardenberg på orden är Pia Nyberg, lärare i webbföretagande och marknadsföring vid Kalix folkhögskola. Nyberg har startat kursen Youtuber, som marknadsförs som Sveriges första eftergymnasiala ”utbildning i Youtube”. Hon hänvisar just till Therese Lindgren, vars Youtube-kanal, där olika skönhetsprodukter testas, ibland har över en miljon visningar.
I den nyutkomna boken Kunskapssynen och pedagogiken diskuterar forskare som Magnus Henrekson och Inger Enkvist just den kunskapssyn som kommer till uttryck i Joakim Jardenbergs kritik av den svenska lärarkåren, men också i Bianca Wahlgrens kunskapsluckor.
Vare sig vi vill det eller inte är läsförmåga, ordförråd, abstrakt tänkande och geografiska och historiska kunskaper om olika länder avgörande för vår förmåga att nå framgång i världen.
När Jan Björklund under sin tid som skolminister försökte komma till rätta med den så kallade flumskolan, tog han aldrig itu med den kunskapssyn som alltsedan 1960-talet har dominerat svensk skola och svensk lärarutbildning.
Är kunskap och kunskapsinhämtning någonting konstruerat, som haft som yttersta syfte att legitimera olika sorters förtryck? Eller byggde den svenska skolan före 1960-talet på idéer om kunskap och kunskapsinhämtning som utvecklats successivt på basis av vad som under historiens gång hade visat sig vara mest effektivt och fungerande?
I Sverige har pedagogisk ”forskning” under de senaste decennierna utgått från det förra synsättet, från en konstruktivistisk kunskapssyn enligt vilken det inte är självklart att kunskapen förmedlas från lärare till elev.
Enligt en konstruktivistisk kunskapssyn förväntar sig eleven själv tillägna sig en mer abstrakt form av kunskap genom till exempel eget, ”självständigt” sökande. Utifrån det perspektivet har likaledes abstrakta kunskapsmål som kritiskt tänkande, samarbetsförmåga och problemlösning fått motivera att de traditionella gränserna mellan olika ämnen har brutits ner.
Den sorts färdigheter som, likt kritiskt tänkande, är en konsekvens av traditionell kunskapsinhämtning, har antagits kunna uppstå av sig självt.
En sådan utveckling har inneburit att kärran har spänts före vagnen. Den sorts färdigheter som, likt kritiskt tänkande, är en konsekvens av traditionell kunskapsinhämtning, har antagits kunna uppstå av sig självt. Men så fungerar det inte. Kritiskt tänkande kan inte frodas utan en bas av surt förvärvade detaljkunskaper (vilket inte betyder att alla personer med surt förvärvade detaljkunskaper nödvändigtvis är kritiskt tänkande).
Att fästa sig vid det efemära, vid kändisar, populära varumärken och trendskapare – som efter ett par år vanligtvis är bortglömda – skapar en viss sorts kritiskt tänkande. Kunskaper om olika kulturer, vid olika tidsepoker och på platser på jordklotet, skapar en annan sorts kritiskt tänkande. Det förra kan inte vara annat än osjälvständigt. Det senare har förutsättningar att bli självständigt.
För den som har förvärvat den senare sortens kunskaper tenderar den sociala bakgrunden att vara mindre determinerande för möjligheten att utvecklas bort från en miljö som man inte trivs i. Den person som däremot endast förvärvat den förra sortens kunskaper, de efemära och helt igenom tidsbundna, riskerar att bli kvar i den sociala miljö där han eller hon vuxit upp.
Vare sig vi vill det eller inte är läsförmåga, ordförråd, abstrakt tänkande och geografiska och historiska kunskaper om olika länder avgörande för vår förmåga att nå framgång i världen. I alla fall för oss alla som givit upp hoppet om att bli youtubers.