Samhälle Krönika
Skolavslutning i Magdalena Anderssons hjärtland
Smedjans chefredaktör Svend Dahl går på skolavslutning på Södermalm och undrar om de S-röstande mammorna har funderat på hur lätt politiska beslut kan trasa sönder den trygghet och studiero som är deras barns vardag och verklighet.
Snett bakom mig viskar en mamma med lätt chockerad röst till en annan, förmodligen om en tredje mamma någonstans på den försommargröna skolgården: ”Vet du, jag har sett hennes man på Facebook, vad han skriver och så. Jag tror att han röstar på Moderaterna.”
”Jag tror att du röstar på Magdalena Andersson och Lawen Redar”, tänker jag i riktning mot mamman. ”Men du förstår inte vad det är du faktiskt röstar på.”
7,9 procent av barnen på skolgården har utländsk bakgrund. 89 procent har högutbildade föräldrar. När vi sjunger ”Den blomstertid nu kommer” tycks merparten av föräldrarna inte bara kunna texten i första versen, utan också komma ihåg ordningen på blomsterängar och örtesängar i den andra. Barnen på gården står snällt och stilla i 45 minuter. De lyssnar på rektors tal. Två eller tre killar klättrar lite på en bänk. Alla är finklädda – från de alternativa tjejerna i blått eller rosa hår med sina finaste rutiga kjolar och coola kängor (det hade kunnat vara sommaren 1993 och de visste ännu inte att Kurt Cobain skulle dö nästa vår) till de prydliga pojkarna i kavaj och ljus skjorta med en och annan fluga. Jag ser inte en enda fejkad Guccikeps eller Armanitröja.
På skolgården i ett av Järfällas mest välmående villaområden fick lärarna kämpa sig genom avslutningen för att hålla hyfsad ordning.
Så otroligt annorlunda mot avslutningen för ett år sedan. På skolgården i ett av Järfällas mest välmående villaområden fick lärarna kämpa sig genom avslutningen för att hålla hyfsad ordning. 45,6 procent av barnen har utländsk härkomst. 69,3 procent har högutbildade föräldrar. Här går barn från villor, radhus och bostadsrätter – men också många barn som tar bussen från socialt utsatta områden. Det vill säga exakt den mix Lawen Redar och Magdalena Andersson nu går till val på.
Som den erfarna förskolläraren, som arbetat ett par decennier i ett av Järfällas mer utsatta områden konstaterade när jag pratade med hen på en skolgårdsfest: I Sverige har vi historiskt hållit småbarnen hårt och gett dem lösare tyglar i takt med att de växer upp och börjar frigöra sig. I många av de kulturer som nu kommit till Sverige gör man tvärtom. Småbarnen har lösa tyglar, men man stramar åt i tonåren. Det innebär betydande utmaningar för såväl förskole- som grundskollärare när de två diametralt olika förhållningssätten ska hanteras i ett och samma klassrum.
I villaområdet i Järfälla röstar 29,3 procent på Moderaterna och 14,5 procent på Sverigedemokraterna. 24,3 procent röstar på S. Kommer väljarna här att rösta för att Lawen Redar bygger ett höghus på fotbollsplanen i skogen? Eller på den lilla lekplatsen bakom suterängkedjehusen från 1970-talet? Jag tvivlar på det.
Runt Mariatorget på Södermalm röstar tre av tio väljare på S, cirka 15 procent på Miljöpartiet och drygt tio procent på vardera Centerpartiet och Vänsterpartiet. Här finns med andra ord ett stabilt väljarstöd för det som av den socialdemokratiska integrationspolitiska arbetsgruppen beskrivits i termer av att ”samhället kommer behöva genomföra insatser vi tidigare inte gjort, i en skala vi tidigare inte sett”.
Men här finns faktiskt också betydligt fler än en enstaka pappa på Facebook med moderata värderingar – nästan 18 procent röstar på M – och knappa sju procent har faktiskt haft sitt ”Jimmie moment”.
Den omfattande samhällsförändring som Sverige på ett par decennier har genomgått har i vissa områden skett så pass långsamt att den normaliserats. Grodan har så att säga inte hunnit märka att temperaturen stiger. Jag skulle säga att villaområdet runt skolan i Järfälla är ett sådant exempel. Ja, människor talar mycket om kriminaliteten. Polishelikoptern kallas skämtsamt för ”Järfällas landskapsfågel”. Man oroar sig för stöket i skolan. Men förändringen, som skett över 10–15 års tid, har varit gradvis. Man är orolig för att ungarna ska bli rånade. Man låter dem cykla mindre än tidigare, skjutsar oftare till och från träningar. Men att fullt ut jämföra nu och då är svårt när det ligger ett drygt decennium emellan.
Det var inte så att Järfälla för 15 år sedan var ett icke-mångkulturellt område. Där har funnits sociala problem, invandrartäta områden och integrationsutmaningar i princip så länge som kommunen haft någon form av tätbebyggda bostadsområden – det vill säga i ett par decennier. Det har alltid gått barn från andra kulturer i Järfällas skolor, även i de mer välmående områdena. Men i varje klassrum finns det en gräns, där föräldrars bristande språkkunskaper, olika kulturers syn på barnuppfostran och ghettokultur skapar så pass stora problem att medelklassen slutar tycka att det är bra med mångfald i de egna barnens lärmiljöer. När andelen barn med integrationsrelaterade utmaningar går från 20 till 50 procent räcker hörselkåporna inte längre till.
På andra platser skedde förändringen på bara ett par år. Mina vänner i den skånska idyllen, där det bara finns en skola att välja på, vet inte hur de ska lösa sitt barns skolsituation. Den demografiska förändringen har varit snabb och omfattande. Plötsligt råder helt andra normer och värderingar i klassrummet i den skånska småstadskommunen. Ska de flytta? Försöka börja köra barnet några mil enkel väg till en annan skola, samtidigt som de själva båda pendlar till sina arbetsplatser? Det mest sannolika är att barnet får hålla i och hålla ut. Och hoppas att det kanske blir lite lugnare på gymnasiet. I deras kommun finns inte ett enda valdistrikt där SD har mindre än 30 procent. Och inte ett enda valdistrikt där S har mer än 30.
***
Det finns en räddhågsenhet i svensk borgerlighet just nu. Men med ett drygt år till valet finns det gott om tid att formera sig. Och nu börjar alternativen utkristallisera sig. På ena sidan en regering som gjort historiskt omfattande politikomläggningar av kriminalpolitiken och migrationspolitiken. Som gör omfattande reformer för att komma till rätta med bidragsbrott, folkbokföringsbrott och välfärdskriminalitet. På andra sidan står Magdalena Andersson och Lawen Redar, som vill bygga sönder de trygga och välfungerande bostadsområden som ännu finns kvar.
Det är värt att dra sig till minnes att det inte är första gången Socialdemokraterna ägnar sig åt folkomflyttningspolitik.
Vår tolvåring går nu i en skola där hon inte behöver ha hörselkåpor i klassrummet. Jag hoppas att hon kommer fortsätta gå i skolor med trygga klassrum och studiero. Men den lilla djävulen på min axel önskar att mammorna på Södermalm någon gång får uppleva resultatet av sin egen politik. Bredvid miljonprogramshusen i Drakenbergsområdet skulle man kunna komplettera med massvis av billiga hyresrätter i Tanto.
Det kanske låter osannolikt. Men det är som Stefan Stern konstaterade i Smedjan häromveckan precis så Socialdemokraterna tänker. Det är också värt att dra sig till minnes att det inte är första gången Socialdemokraterna ägnar sig åt folkomflyttningspolitik. Den storskaliga sociala ingenjörskonsten ligger i partiets DNA.
En gång i tiden flyttades arbetarbefolkning från Maria församling på Södermalm, bort från den tidens sociala problem, till de socialdemokratiska framtidsvisionerna i nybyggda förorter som Bagarmossen, Norsborg och Skärholmen. Har man gjort det en gång kan man göra det igen. Varför inte flytta förortens utanförskap till Södermalm? Mammorna på skolgården vet inte vad de har förrän de förlorar det.
Men naturligtvis är det framförallt helt vanliga villa- och radhusområden som kommer att drabbas även denna gång. I Landskrona. I Västerås. I Järfälla. Gränserna för vad barn, föräldrar och lärare förväntas acceptera av stök och otrygghet kommer sakta att förskjutas ännu längre. Vi kommer tvingas vänja oss. Men det finns ett bättre alternativ: Svensk borgerlighet har ett drygt år på sig att berätta för landets alla föräldrar vad det är Lawen Redar och Magdalena Andersson faktiskt vill. Och tro mig – detta är ingenting någon förälder i ett hyfsat välfungerande område önskar sig.