I skuggan av JFK

Den 8 juni 1968 rullade Robert Kennedys begravningståg från New York, genom New Jersey, Pennsylvania, Delaware och Maryland till Arlingtonkyrkogården i Washington där han lades till sista vilan i närheten av sin bror John F Kennedy (1917–1963).

Med på tåget fanns förutom hans närmaste också fotografen Paul Fusco. Hans gripande bilder från färden visar bland annat människor som står i givakt eller gör honnör när tåget passerar. Det är framför allt människor, ibland hela familjer, ur de allra lägsta samhällsskikten som på detta sätt visar sina hedersbetygelser till en man som inte var president, utan bara en senator som kandiderade till posten.

För dessa utsatta grupper var mordet på Bobby, som egentligen bara hans bror fick kalla honom, ett mord på deras framtidstro. Med Robert Kennedy försvann slutligen det sista av Kennedyerans optimism i USA. I andra västländer föreställer vi oss kanske att denna epok tog slut redan 1963, med mordet på Jack i Dallas. För många amerikaner levde hoppet vidare, ja kanske till och med förstärkt, i Robert; vilken när han väl steg ur sin storebrors tyngande skugga kom att framstå som en empatisk och djupt socialt engagerad politiker och sann människa.

Betraktar man fotona från den valturné han bedrev veckorna innan sin död tycks folk ha sett på honom likt ett levande helgon. Folkmassorna sliter bokstavligen i honom, säkerhetsvakter och kampanjarbetare får dra den samtidigt motvillige och blodige Robert i säkerhet. Situationen var lika mycket en katharsis för honom själv som för åhörarna. Han sade om det sätt på vilket folk grep tag i honom att: ”Jag tycker inte om det. Men människor kan höra vad som helst om en politisk kandidat; det är vidrörelsen de aldrig glömmer.”

På många sätt gav ju Kennedyfamiljens påbrå samma problem för dem som Barack Obama (2009–2017) fick kämpa emot i en annan version fyrtio senare.

Chris Matthews (född 1945) är i dag mest känd som programvärd för det amerikanska tv-bolaget MSNBC:s politiska kommentatorsshow Hardball with Chris Matthews. Matthews har under sin karriär valt att se sig själv som konservativ demokrat. Han har arbetat i staben för inte mindre än fyra olika demokratiska kongressledamöter. 1974 kandiderade han själv till kongressen (dock utan framgång) för att senare bli talskrivare åt president Carter under dennes ämbetsperiod (1977–1981). Han var också instrumental i det demokratiska senatsmotståndet under presidents Reagans administration (1981–1989).

Matthews har tidigare skrivit två böcker om brodern John F Kennedy. Den första av dessa, Kennedy & Nixon: The Rivalry that Shaped Postwar America, kom ut 1996. 2011 publicerades hans bok Jack Kennedy: Elusive Hero, som fick ett mycket varmt mottagande. Hans författarskap om John F Kennedy, inte minst den senare boken, får anses vara en direkt bidragande orsak till att han också tilldelats John F Kennedy Memorial Award. Nyligen utkommen är Chris Matthews alltså med en bok med titeln Bobby Kennedy – A Raging Spirit, en livstäckande biografi om Roberts personliga och politiska utveckling. Här beskrivs hans unga år, hans undanskymda ställning som näst yngsta sonen av fyra i klanen Kennedy. Men också hans långa politiska liv vilket kom att utvecklas fullt först efter händelserna i Dallas. Då han plötsligt var äldsta sonen och klanens nye, unge, patriark.

Chris Matthews skriver med utgångspunkt i sin (delvis) katolska bakgrund, som han ju delar med bröderna Kennedy. Det är ett perspektiv som han använt sig av också i sina böcker om John. Han understryker gärna familjen Kennedys ställning som medlemmar av en etnisk och religiös minoritet i USA och resonerar kring vad det innebar för dem och deras politiska liv. På många sätt gav ju Kennedyfamiljens påbrå samma problem för dem som Barack Obama (2009–2017) fick kämpa emot i en annan version fyrtio senare.

En stor del av Matthews bok blir till en skildring av de båda bröderna Jack och Bobby, kanske mer så än det blir en berättelse om Robert Kennedy i sig, även om hans person naturligtvis är utgångspunkten för analysen. Samtidigt är det omöjligt att skriva Roberts historia utan att också skriva om brodern John. Bilden av dem kompletterar varandra och politiskt sett var de oskiljbara så länge Jack var i livet. Robert var som chef för Johns politiska kampanjer ovärderlig för broderns politiska framgång. Ett faktum som Chris Matthews också understryker på flera ställen i boken.  

Robert hade en mycket mer djupgående humanistisk ton som anknöt till sociala orättvisor och människors utsatthet.

Men bilden av de två skiljer sig ändå tydligt åt, och kontrasterar, även i Matthews biografi. John F Kennedy är för oss flesta den karismatiske unge presidenten som göt framtidstro i folk och skänkte tro på en ”ny era”. Han tycktes alltid presidentvärdig, även i de mer reserverade bilder där han talar i förtroende med Bobby – som alltid tycks ha funnits där som stöd. Bilden av Robert är annorlunda, den av en djupt tänkande människa, empatiskt engagerad för de utsatta, tycks ofta ensam med bekymrad panna. Om John F Kennedys mission handlade om ett ”ask not what your country can do for you” eller ett ”We chose to go to the Moon … not because it’s easy, but because it is hard”, en presidents visioner, så hade Robert en mycket mer djupgående humanistisk ton som anknöt till sociala orättvisor och människors utsatthet. Det är i denna del av hans personlighet som Matthews hämtat undertiteln – a raging spirit. Bobby gav hopp av ett annat slag. Till människor i social nöd. Han drog sig i sin sena politiska karriär inte för att belysa de sociala problemen i USA och han var under sin karriär drivande i kampen mot den organiserade brottsligheten och det rassegregerade samhället i landets sydligaste stater.

Hur ter sig då Chris Matthews bok som helhet? För den som inte vet så mycket om Kennedy-eran så kan boken mycket väl vara en bra början, språket är lättillgängligt och Matthews kan och känner sitt ämne. Men vill man verkligen tränga Robert Kennedy in på livet når boken inte hela vägen fram. Den erbjuder inte den där djupa familjariteten eller analysen av Robert som jag hade hoppats på. Även om boken beskriver alla de skeenden i hans livshistoria som kan tyckas vara relevanta, flyr händelseutvecklingen ofta alltför snabbt förbi. Som läsare vill jag ha mer. Kennedyeran rymmer så många politiska händelser, som varit avgörande även för vår egen tids utveckling, att en kort biografi riskerar att förlora sin möjlighet.

Den som mer inträngande vill komma Robert Kennedy in på livet kan med fördel också ge sig i kast med Robert Kennedy – His Life av Evan Thomas som kom ut redan 2000. Den boken är betydligt mastigare, men också svårare. Man kan notera att Matthews tar upp den som en av de titlar han själv tagit stöd mot i sitt biografiförfattande. Chris Matthews har i sitt eget arbete emellertid kunnat begagna sig av en rad personliga intervjuer och erfarenheter dragna från sitt eget politiska liv. Bobby Kennedy – A Raging Spirit står utan tvekan på egna ben och förmår fånga läsaren helt av egen kraft.