Smedjans krönikör Erik Lakomaa utnämnd till årets eldsjäl

Hej Erik Lakomaa, Smedjans krönikör, som blivit utnämnd till ”årets eldsjäl” på Svenska Jaktgalan. Grattis till utmärkelsen, hur känns det?

– Det är ovanligt med priser för vad man inom akademin kallar ”tredje uppgiften”, det vill säga att sprida forskningsresultat och delta i samhällsdebatten. Alla säger att den tredje uppgiften är viktig, men det är sällan det uppmärksammas på samma sätt som om man publicerat något i en ansedd tidskrift eller fått goda omdömen av studenterna i kursutvärderingarna. Så det är trevligt att sådant uppmärksammas i andra sammanhang. Tredje uppgiften är viktig.

Du är ett känt ansikte för de flesta som är engagerade i jakt- och vapenfrågor. Hur kommer det sig att du började opinionsbilda i dessa frågor?

– Framför allt är det nog ett verk av andra. Det är få i Sverige som är insatta i forskningen inom detta område och färre som själva har forskat och publicerat, så det har blivit naturligt för många att vända sig till mig när de velat veta hur saker och ting ligger till. Detta har i sin tur kommit att leda till att jag blivit den som uttalat sig i media när det kommit nya politiska förslag och den man tillfrågat när man velat ha faktaunderlag till utredningar, remissvar och liknande. Sedan har jag försökt att själv bidra till att debatten i dessa frågor varit grundad i korrekt fakta och statistik.

– Vad som en gång grundade mitt intresse var däremot att jag själv utövade modern femkamp, en idrott där skytte ingår. Till skillnad från vad som är fallet för många andra idrotter har alla skytteidrotter det gemensamt att de är hotade politiska beslut eller myndigheters agerande. Får man inte licens för det vapen som används kan man inte idrotta alls, läggs skjutbanan ner kan man inte träna, får man inte ta med sitt sportgevär på flyget – för att ta ett exempel på vad regeringens förslag skulle innebära – kan man inte tävla internationellt. Landslagsskytten (och Smedjanskribenten) Pia Clerté har exempelvis sagt att man på hennes nivå kan behöva lägga lika mycket tid på att hantera politiker och myndigheter som att träna. Det behöver man inte göra om man spelar tennis eller simmar.

Hur mycket tid lägger du på din opinionsbildning?

– Det varierar och är även det i mycket styrt av andra. Om det precis har lagts något förslag i riksdagen eller EU, eller om det ska debatteras eller röstas om frågor inom detta område, kan det hända att det ringer flera journalister och politiker om dagen till mig. Men opinionsbildning är ju inte mitt yrke, utan den mesta tiden ägnar jag åt annat: forska om annat än vapen, ta hand om doktorander, undervisa, medverka i utredningar. Men jag har ambitionen att försöka hjälpa till om jag kan.

Hur stor betydelse tror du att dina texter i Smedjan har haft för utmärkelsen?

– De har nog haft viss betydelse. Att jag fick priset berodde på att det fanns människor som röstade på mig och via Smedjan nådde jag förmodligen personer som uppskattade vad jag skriver men som annars inte läst det – exempelvis sådana som inte själva ägnar sig åt jakt eller idrottsskytte och därför inte heller läser jakttidningar.

Upplever du att debatten om jakt och vapenlagstiftning har gått åt rätt eller fel håll sedan du började engagera dig i dessa frågor?

– Det är svårt att ge ett entydigt svar där. Om man ser till vad som faktiskt har hänt har lagstiftningen under de 20 år jag intresserat mig för dessa frågor blivit mer restriktiv och tillämpningen såväl mer restriktiv som rättsosäker. Där har det utan tvekan gått åt fel utifrån jägarna- och skyttarnas perspektiv. När det kommer till debatten har den däremot fått en annan karaktär.

– Grunden för politiken på området var under många år den så kallade läckagehypotesen; att det var jägare och skyttar som försåg – genom att deras vapen stals – den kriminella världen med vapen. Det är en hypotes som saknar stöd i forskning och empiri. Efter att jag 2012 undersökte vapenstöldernas omfattning i Sverige och fann att de inte tillnärmelsevis var så vanliga som Polismyndigheten hade påstått – de är i själva verket extremt ovanliga – är det däremot få utanför liten grupp tjänstemän inom Polismyndigheten som verkar tro på läckagehypotesen.

– Den tydligaste förändringen har nog varit, och det är något som har skett på senare år, att frågan har partipolitiserats. Flera partier, framför allt Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna, men även Centerpartiet och Moderaterna, har kommit att inse att finns röster att hämta på att ha en politik som inte stöter bort de stora grupper väljare som ägnar sig åt jakt eller skytte.

– Samtidigt har Socialdemokraterna under den senaste femårsperioden, och i synnerhet under det senaste året, kommit svänga åt andra hållet och har börjat förorda restriktioner de själva tidigare varit emot. Flera av de restriktioner som regeringen nu förordar föreslogs av den så kallade ”Doris-utredningen” 2013, och då såg Socialdemokraterna till att stoppa förslagen. Så sent som före valet 2018 lovade också regeringen att den inte skulle gå vidare med magasinsregleringar och dessutom att den inte skulle överimplementera EU:s vapendirektiv. Sedan lade den under 2019 förslag om båda delarna. Vad denna omsvängning beror på är däremot svårt att svara på.

– Sedan är det tydligt att frågan engagerar. Flera tidningsredaktörer har berättat att de alltid när de publicerar artiklar om jakt- eller vapenpolitiska frågor – på nyhetsplats eller på opinionssidorna – får massor med trafik.

Varför tror du att det tog så lång tid innan de borgerliga partierna förstod sprängkraften i frågan om EU:s vapendirektiv?

– Jag misstänker att du syftar på Moderaterna. Centerpartiet och Kristdemokraterna var kritiska från början, liksom Sverigedemokraterna. Liberalerna sade inte så mycket men röstade mot när det väl gällde. Moderaterna stödde ju däremot direktivet och röstade för tillsammans med vänstern.

– Varför de svängde – efter att direktivet var antaget – var nog ett resultat av den mycket omfattande kritik de fick, många gånger från grupper de räknade som kärnväljare. De hade nog inte räknat med det.

– Att Moderaterna lät det gå så lång tid innan de lade om kursen beror delvis på enskilda personer. Moderaterna har haft flera personer på tunga poster som själva tyckt det varit bra med nya restriktioner – även om det aldrig varit partilinjen. Sedan blir det ofta så inom Moderaterna att det som kommer från EU förutsätts vara bra och blir något man måste försvara. Det är inte unikt för denna fråga.

Tror du att det föreliggande förslaget om att licensbelägga magasin kommer att bli verklighet?

– Nej, det tror jag inte. Lagrådets underkännande är av en sådan natur att det inte går att runda genom justeringar av förslaget. I det läget är det mindre sannolikt att regeringen skulle gå vidare med det.

– Dessutom har Centerpartiet, Moderaterna, Sverigedemokraterna och Kristdemokraterna två gånger tidigare i år sagt nej till snarlika förslag om magasinsreglering – men som då regeringen motiverade med påstådda EU-krav. Om inget av dessa partier ändrar sig kommer det inte att finnas någon majoritet för förslaget i riksdagen.

Vilka frågor ska landets jägare och sportskyttar hålla ögonen på framöver?

– Det finns flera par parallella processer som pågår.

– Polismyndigheten lade tidigare i år fram förslag om nya regleringar och restriktioner för skjutbanor och för skytte i terräng, exempelvis jaktstigstävlingar (den så kallade ”skjutbane-FAP:en”). Förslaget har fått mycket omfattande kritik men det finns dagsläget inga indikationer på att myndigheten släppt ambitionen att begränsa dagens möjligheter till övnings- och idrottskytte.

– Frågan om implementeringen av EU:s vapendirektiv är ju aktuell till dess att Sverige har implementerat det. Eftersom Sverige redan har mycket restriktiva regler skulle vi kunna implementera direktivet med endast i princip redaktionella ändringar av svensk vapenlag. Regeringen har hittills inte velat lägga fram ett förslag om minimiimplementering – vilket det finns en riksdagsmajoritet för – utan i stället lagt fram förslag som gått avsevärt längre och bland annat omfattat magasinsregleringar, omklassning av sportvapen till krigsmaterielkategorin och tidsbegränsade licenser. Där får vi se vad som händer. Det enklaste skulle nog vara om riksdagsmajoriteten i utskottet lade ett eget förslag om strikt minimiimplementering.

– Vidare ska EU-kommissionen enligt vad som beslutades 2017 se över vapendirektivet igen 2020 och då kommer de frågorna upp på bordet på nytt. Där finns förstås risk att det kommer att göras försök att införa sådant det inte gick att få majoritet för i den förra omgången. Man ska där veta att kommissionen från början lade ett betydligt mer restriktivt förslag än det som slutligen antogs.

– Dessutom finns det långt gångna planer inom EU på att förbjuda blyammunition. Detta skulle bli ett dråpslag för jakten i Sverige och för de skytteidrotter där man använder blyammunition, i synnerhet de där man skjuter på plåtmål som i skidskytte. Den processen pågår nu. Tyvärr verkar politikerna ha vaknat sent i frågan, om de ens har vaknat. Där krävs – om jakt och idrottskytte ska kunna fortsätta bedrivas som tidigare i Sverige – att politikerna får veta att detta är något som är viktigt.

Avslutningsvis, vad ska du göra för prispengarna?

– Jag vet inte, tanka bilen kanske.