Snyggt duckat, Samuelsson
I stället för att förklara varför Schibsteds lobbyist Karin Pettersson får använda Aftonbladet till att brunsmeta Schibsteds konkurrenter, konstaterar tidningens publisher Lena K Samuelsson att mediefrågorna är viktiga. Men svaren behåller hos för sig själv.
Lena K Samuelsson, publisher.
Foto: Bengt Oberger
Aftonbladet blandar ihop sitt ägarföretags fullt legitima lobbyarbete för exempelvis länkskatt och en mer lukrativ annonsmarknad med publicistiska beslut. Så lyder en kortfattad sammanfattning av den artikel jag skrev här i Smedjan den 22 oktober.
Fallet är mycket ovanligt. Karin Pettersson var politisk chefredaktör på Aftonbladet från 2010 till 2018. Sedan början av detta år är hon i stället lobbyist på mediehuset Schibsted, som konkurrerar med bland andra Google och Facebook om annonsintäkter. Frågor om denna konkurrens är just nu föremål för intensivt arbete på EU-nivå, främst i form av det upphovsrättsdirektiv som i skrivande stund håller på att ta form i Bryssels vindlande korridorer. Karin Petterssons jobb är att knuffa den processen i en för Schibsted gynnsam riktning. Så långt inga konstigheter.
Parallellt med detta har dock Pettersson fortsatt förekomma på Aftonbladets sidor, dels som kolumnist men också som kulturskribent. Och i samtliga nio artiklar som hon skrivit i dessa nya roller har hon angripit nätjättarna, ofta med anklagelser om att främja högerextremism. Bara i ett enda fall har läsaren fått veta att Petterssons intresse inte är strikt journalistiskt, utan tvärtom kopplat till hennes arbetsgivares affärsintressen.
En viktig fråga om publicistisk trovärdighet och affärsintressen viftas – skickligt – undan med ett litet ”ooops”.
När webbtidningen Dagens Opinion frågar Aftonbladets publisher Lena K Samuelsson om Petterssons dubbla roller låter hon antyda att det hela är en struntfråga. Samuelsson tackar oss på Timbro för att ha uppmärksammat att faktarutan om Petterssons nya uppdrag ”fallit bort” och att detta nu är åtgärdat. En viktig fråga om publicistisk trovärdighet och affärsintressen viftas – skickligt – undan med ett litet ”ooops”.
Men detta är inte en struntfråga. Antag att den kände och ansedde motorreportern Robert Collin skulle ta ett jobb hos Daimler AG, som bland annat äger Mercedes Benz. Och att Aftonbladet skulle ge honom redaktionellt utrymme för att ifrågasätta säkerheten och kvaliteten hos BMW och Audi. Och att Daimler dessutom skulle ha ägarintressen i Aftonbladet.
Naturligtvis skulle detta inte inträffa. De kommersiella hänsynen skulle vara uppenbara för alla och envar. Ändå är det ungefär så Aftonbladets upplägg med Karin Pettersson fungerar.
I stället för att diskutera detta försöker Lena K Samuelsson blanda bort korten, genom att upplysa oss om att konkurrensen mellan traditionella och sociala medier är en av vår tids stora frågor samt att Karin Pettersson är en skicklig skribent och känd för tidningens trogna läsare.
Och vem har påstått motsatsen?
Detta gäller inte frågan om de sociala plattformarnas roll i vår tids politiska strider. Inte heller gäller det Karin Petterssons kvalitéer eller Schibsteds affärsintressen. Det gäller Aftonbladets oförmåga att dra gränser mellan dessa tre områden. Alltså: är det förenligt med god publicistisk sed att låta ägarföretagets lobbyist driva affärsintressen inom tidningens redaktionella ramar? Lena K Samuelsson går ner i retorisk spagat för att slippa besvara den frågan. Vilket gör den så mycket mer angelägen att ställa.