Du använder en utdaterad webbläsare som inte längre stöds. Vänligen uppgradera din webbläsare för en bättre upplevelse av timbro.se

Stadslivet är större än Amazon

E-handeln har fått debattörer att förutspå slutet för levande stadskärnor. Men de underskattar attraktionskraften i de tidlösa värden som urbaniteten innebär. Den som älskar stadslivet har inga skäl att frukta företag som Amazon, konstaterar Klas A M Eriksson som är doktorand i ekonomisk historia vid Stockholms universitet.

Oftast har det varit politik, och inte ny teknik, som utgjort hotet mot innerstädernas urbanitet.

Vissa epoker präglas av en så radikal teknisk utveckling att även ekonomins, politikens och kulturens institutioner omvandlas i grunden. Vi ekonomhistoriker brukar kalla detta fenomen för strukturell omvandling. Exempel på sådana perioder är renässansen i kölvattnet av tryckpressen och digerdöden, industrialismen i kölvattnet av ångmotorn och den ärorika revolutionen samt, inte minst, internetrevolutionen i kölvattnet av den integrerade kretsen och globaliseringen.

Under sådana omvandlingsperioder brukar urbaniseringen öka. Trots detta återkommer nästan lika ofta varningar för minskad urbanisering inför liknande perioder. Detta ter sig något ironiskt då historien nästan alltid visar på motsatsen. Nyligen är det Amazons lansering i Sverige som används som argument för stadens död. Visst är det möjligt att vi denna gång får se ett undantag från den historiska trenden. Dock finns det skäl att tro att det blir ungefär som under tidigare omvandlingsperioder. Jag ska här försöka förklara varför.

Accelererad omvandling

Coronakrisen har, föga förvånande, accelererat den strukturella omvandlingen av ekonomin som digitaliseringen inneburit. På konfektionshandelns område märks detta inte minst genom konkurrens från e-handel. Även traditionella fysiska butikers e-handel har ofta blivit avgörande för deras förmåga att överleva, i alla fall i det korta perspektivet. Exempelvis har NK, som inte har någon relevant e-handel, drabbats hårdare än till exempel H&M som fortfarande kan bedriva omfattande försäljning på nätet när butiksförsäljningen minskar. Som så ofta under liknande perioder i historien har det uttryckts oro för ödelagda stadskärnor i strukturomvandlingens spår.

Exempelvis gör Karin Pihl i Göteborgs-Posten en, förvisso korrekt, belysning av Amazons problematiska marknadsdominans. Men samtidigt missar hon det enorma värde som tillfaller dem som fyller det tillgångsvakuum på just de sinnliga icke-digitala upplevelser som uppstår då handeln flyttar till nätet. För när den strukturella omvandlingen av ekonomin äger rum frigörs också värden från de gamla insomnade marknaderna. Värden som de nya aktörerna inte lyckats realisera ännu. Ett av dessa är det nästintill tidlösa värdet av urbanitet.

Precis som Pihl belyser så innebär e-handeln inte den externalitet i form av ökat folkliv, med tillhörande social interaktion, som traditionell fysisk handel bidragit med i våra stadskärnor. Att oroa sig för att folklivet i stadskärnorna skulle försvinna i och med e-handeln är dock att dra förhastade slutsatser. När man jämför med liknande marknader genom historien ser man nämligen minst lika ofta att de nya värdena kompletterar och förbättrar de gamla som att de helt ersätter dem. Alkoholbranschen är ett bra exempel. Systembolaget kan givetvis erbjuda radikalt lägre priser än krogar men folk slutar trots det inte att gå på restauranger, klubbar eller barer (även denna sommar, präglad av hotet från pandemin, är många uteserveringar i Stockholm fullpackade). Varför? Jo, givetvis för att dessa rum erbjuder något Systembolaget inte kan erbjuda. Nämligen: folkliv, social interaktion, kultur och upplevelser. Dessa värden kan e-handelskolosser som Amazon inte heller erbjuda.

Det fysiska mötet är svårt att ersätta digitalt, framförallt då det handlar om en så känslostyrd materia som upplevelser, kultur och social interaktion.

Vad fristående butiker eller för den delen anrika varuhus som det nu krisande NK bör göra är att så snabbt som möjligt omvandla sina butiker till ett slags kommersiellt upplevelsefrämjande ”vernissage”. Produkterna är konstverken. Varje kund eller besökare skulle kunna låna en padda eller ett anteckningsblock, eller bara få tillgång till en app, där de kan lägga beställningar eller anmäla sitt intresse för produkter som i lagerhålls någon annanstans. Därtill kan man minska på den fysiska och i ärlighetens namn rätt enerverande försäljaren och ersätta henne med fler ”visual merchandisers”, curatorer och annan personal med uppgift att guida, upplysa, informera och skapa trevnad. På så sätt kan fysiska butiker ta större andelar av den marknad som Amazon och andra e-handelsföretag inte bemästrar, nämligen marknaden för rekreation, trevnad, upplevelser, kultur, social interaktion och inspiration. Det är, helt enkelt, urbanitet när den är som bäst.

Stadslivets framtid

Det finns även flera institutionella förändringar som skulle kunna bidra till en sådan utveckling. Varför inte erbjuda alkoholrättigheter för dessa vernissager eller showrooms som de ofta kallas och samtidigt skippa bromsklossen för nya krogetableringar som matserveringskravet ofta innebär. Butiker med showrooms kan därmed inrikta sig på segment av marknaden som de senaste åren hamnat kommit i e-handelns skugga. Dessutom bör man ge kunden fördelar som kompenserar det högre priset. För en klädbutik kan det exempelvis innebära inbjudan till exklusiva modevisningar då nya produkter lanseras. Detta kan kombineras med föreläsningar, videoprojektioner och alkoholförsäljning. Den stora konkurrensfördelen kan därmed läggas på det unika med varje showroom. Visst kan exempelvis VR-glasögon på sikt utgöra ytterligare hot mot stadskärnorna och det fysiska mötet, men så är inte fallet nu och förmodligen inte på många år. Det fysiska mötet är svårt att ersätta digitalt, framförallt då det handlar om en så känslostyrd materia som upplevelser, kultur och social interaktion.

Det kommer troligen också finnas en stark marknad för ren försäljning på stan trots att ett större fokus läggs på showrooms i kombination med externa lager och renodlad e-handel. För många konsumenter är det viktigt att man fortfarande kan köpa en vara och få med sig den direkt. En stor andel av konsumtionen på stan utgörs av spontanshopping: man ser en produkt och får plötsligt ett starkt begär som man vill tillfredsställa direkt.

Långt ifrån alla konsumenter styrs av det låga prisets lockelse. Påfallande många uppskattar lyxen av att kunna gå till exempelvis NK och köpa en parfym som man får inslagen i en vacker ask och som läggs i en snygg påse som i sin tur doftar av just den parfym man köpt. Det kan jämföras med att fem dagar senare få samma parfym inslagen i bubbelplast som kommer i en brun wellpappkartong på posten. Bemötandet, exklusiviteten och möjligheten till spontanshopping är några av de fysiska butikernas största fördelar gentemot e-handeln.

Amazon kommer förmodligen fortfarande ha lägre priser, men upplevelsens marknad är stark, vilket de senaste decennierna visat. Denna efterfrågan minskar inte med digitaliseringen, snarare tvärtom. När handeln lägger fokus på trivsamhet, social interaktion, kultur och upplevelser kan den av coronapandemin accelererande e-handeln mycket väl innebära mer levande stadskärnor, inte mindre.

Vi kan en gång för alla frigöra oss från modernismens döda stadskärnor och skapa en stad med de kvalitéer som en 1700- eller 1800-tals stad, eller för den delen renässansens dito på 1400- och 1500-talen, kunde erbjuda med kyrkan (den tidens andliga showroom) och krogen som samlingsplats. Beroende på hur nya entreprenörer fyller det tomrum som uppstår kan pandemin, liksom digerdöden, på sikt leda till en ny blomstrande renässans.

Urbanitetens attraktionskraft

Ytterligare något som talar för mitt argument är fastighetspriserna. Få saker är idag så efterfrågade som fastigheter i centrala lägen. Coronakrisen har hittills inte ändrat på detta i någon nämnvärd utsträckning. Det är inte långsökt att anta att detta inte bara har att göra med de arbetstillfällen som en tätbebyggd stad kan erbjuda den driftige. Förmodligen är urbaniteten värdefull i sig själv, som en källa till livskvalitet och kultur.

Tesen stärks av fastighetsprisernas relation till det geografiska läget. Runt Odenplan i Stockholm ligger priserna för en bostadsrätt i skrivande stund runt 100 000 kronor per kvadratmeter. Bara några kilometer därifrån, i Solna, säljs bostadsrätter för halva det priset. Det är dock inga större problem att ta del av de karriärmöjligheter Stockholm erbjuder även om man bor i Solna. Pendlingen in till stan är frekvent, bekväm och föga tidskrävande.

Innerstäderna revs för att ge plats åt genomfartsleder samtidigt som de modernistiska kolosserna på exempelvis Järvafältet fick byggsubventioner.

Sociologen och urbanitetsforskaren Richard Florida har också räknat ut att den ekonomiska vinst människor gör av att jobba inne i en storstad i genomsnitt övergår i en nettoförlust då man räknar in boendekostnaderna i samma stad i förhållande till samma jobb och bostad i en mindre tätort. Kort sagt är det en ekonomisk förlustaffär för gemene man att bo och jobba i en storstad jämfört med en mindre tätort. Ändå föredrar folk att bo i storstäderna. Orsaken är förmodligen att storstäderna kan erbjuda en urbanitet som den mindre tätorten inte kan. Där är en levande stadskärna – med ett stort utbud av affärer, krogar och kultur – givetvis oundgänglig.

Även detta ligger i linje med utvecklingen av fastighetspriserna. Själv deltar jag i ett forskningsprojekt på Stockholm universitet som bland annat upprättar ett index över fastighetspriser i Stockholm från medeltiden fram till idag. En av de få gånger vi kunnat se en pris- och befolkningsminskning i Stockholms innerstad är under de 1960- och 1970-talen då politiken och stadsplaneringen aktivt syftade till att driva ut människor till förstäderna. Innerstäderna revs för att ge plats åt genomfartsleder samtidigt som de modernistiska kolosserna på exempelvis Järvafältet fick byggsubventioner. Husköparna i villaförorterna – byggda enligt principen från den tidens ”egna-hems-rörelse” – fick dessutom lånesubventioner. Med en tillhörande prisreglering för både hyres- och bostadsrätter blev resultatet en folktom och nedgången stadskärna präglad av låg status och kriminalitet. När sedan subventionerna upphörde och priserna för bostadsrätter släpptes fria började innerstaden återhämta sig under 70- och 80-talen. Urbanforskaren och docenten i ekonomisk historia, Jan Jörnmark, har beskrivit det som att avregleringen av bostadsrättsmarknaden fick innerstaden att vakna till liv igen.

Politiken som hot

Faktum är att det oftast varit politiken, och inte ny teknik, som utgjort hotet mot innerstädernas urbanitet. Genomfartsleder, massrivningar och miljonprogram är inte marknadens verk. Tekniken och den efterföljande strukturella omvandlingen av ekonomin har snarare ökat efterfrågan på urbanitet. Ändå har det under stora teknikskiften varit populärt att förutspå stadens död. På 1990-talet var det många som på allvar trodde att internet skulle underminera det fysiska mötet mellan människor. Den ökade interaktionen via nätet har snarare ökat efterfrågan på urbanitet och förenklat fysiska möten mellan människor. Sedan internets genombrott har vi sett den största prisökningen av centralt belägna fastigheter i Stockholms historia. Enligt våra beräkningar hela 370 procents real prisökning mellan 1993 och 2017. Detta kan jämföras med industrialismen glansdagar i Sverige mellan 1855 och 1887 då den reala prisökningen var 315 procent. Efter Digerdöden härjningar och boktryckarkonstens revolution av informationsflödet hördes likartade tongångar om en förestående undergång. Då fick vi som bekant i stället renässansen där gamla handelscentra som exempelvis Florens och Venedig blommade ut än mer – i alla fall kulturellt.

Den variant av konservativ statskapitalism som Pihl förespråkar i sin artikel – och som är sprungen ur den akademiska rörelse som uppkom och starkt påverkade 1800-talets Preussen och senare Tysklands enande – har flera förtjänster. Främjande av urbanitet är inte en av dem. Vad som är mindre känt är att i stort sett alla relevanta företrädare för den sociala ingenjörskonst som präglade våra svenska städer under 1900-talet hämtade sin inspiration och legitimitet ur denna skolbildning – som av oss ekonomhistoriker kallas Tyska historiska skolan. Flera av dem hade också studerat för dess ledande företrädare. Jag rekommenderar Benny Carlssons intressanta redogörelse för denna skolbildnings inflytande på det svenska folkhemsbygget i boken Ouvertyr till folkhemmet : Wagnerska tongångar i förra sekelskiftets Sverige (Nordic Academic Press 2002).

Om den strukturella omvandlingen får verka någorlunda fritt, frigörs marknadsandelar som är kopplade till folkliv, kultur och upplevelser i stadskärnorna. Om fokus läggs på att fylla det tomrum som den digitala e-handeln skapat så kan vi med en kombination av gynnsamma institutioner skapa en mer levande stadskärna än på väldigt länge och samtidigt köpa produkter till förmånligare pris på nätet eller spontanshoppa och få produkten med oss direkt. Det hela blir till ett klassiskt plussummespel där de olika marknaderna förstärker varandra i stället för att tära på varandra. Dagens pandemi har potential att leda världen in i en blomstrande renässans, och på köpet skapa fantastisk urbanitet.