Smedjans sommarredaktion
Under sommaren förvandlas Smedjan från magasin till ledarsida, där våra sommarsmeder dagligen kommenterar svensk, europeisk och global politik i kortare texter. Välkommen att läsa! Läs mer
Samhälle Ledare
Statliga Lernia gör inte sitt jobb
Börjar man gräva i det statliga företaget Lernia uppenbarar sig ett företag som ska ägna sig åt yrkesutbildningar, men som saknar kompetens, lärare och studieplaner. För att kompensera för att färre går utbildningarna satsar man i stället på bemanning, prisdumpar kommunala upphandlingar och struntar i påtalade brister. Det är dags att regeringen säljer Lernia, skriver Johanna Trapp.
Lernia är ett statligt företag som främst finns till för att erbjuda yrkesutbildningar, men det uppdraget verkar företaget dock inte tycka är särskilt viktigt längre. 2015 utbildades 43 000 personer – bland annat svetsare, billackerare, kockar och mejeritekniker – via Lernia. 2023 var siffran 12 000. I stället har Lernia blivit marknadens näst största företag inom bemanning och rekrytering, med en marknadsandel på nästan 10 procent. Av det skälet har företaget numera drygt 5 200 anställda. Det är fler än vad Systembolaget, SJ eller LKAB har. Den stora majoriteten av företagets intäkter, 3,5 miljarder för 2023, är skattemedel, som kommer antingen direkt från regeringen eller omvägen via Arbetsförmedlingen.
Av det skälet har företaget numera drygt 5 200 anställda. Det är fler än vad Systembolaget, SJ eller LKAB har.
Arbetsmarknadsutbildning är en av de dyraste insatserna som finns för arbetslösa. 2015 vann Lernia uppdraget att bedriva arbetsmarknadsutbildningar i industriteknik på 29 orter. Det gör dem till den största aktören inom industriteknikutbildningar för arbetslösa. För att vinna Arbetsförmedlingens upphandlingar för yrkesutbildningar för vuxna krävs i regel att man kan bedriva utbildningen till 2 000 till 4 000 kronor per elev och vecka. Nästan inget företag klarar av det. Förutom Lernia då, eftersom den statliga jätten kan gå med förlust – exempelvis 38 miljoner kr 2017 – och bara be om mer skattemedel när kostnaderna blir för höga. Sedan kan man ha svårigheter med att tillhandahålla utbildning till ett lägre pris än anslaget från Arbetsförmedlingen, men trots det bidra till att hålla den så låg.
Det största problemet med företaget är att utbildningsverksamhet som finns håller för dålig kvalitet. Bara fyra av tio deltagare har jobb tre månader efter utbildningen. Detta trots att de riktas just mot yrken där bristen på arbetskraft är stor. 2007 var samma siffra sju av tio, eftersom man valde ut studenterna tydligare baserat på vilka som passar på utbildningen, och mindre som en arbetsmarknadsåtgärd, som i dag.
Det kryllar av berättelser från tidigare och nuvarande studenter som är allt annat än nöjda. I Dagens Arbete berättar studenten Alicia om hur hon plötsligt blev så sjuk att hon var tvungen att åka in till akuten. Där fick hon reda på att hon hade en mycket stor mängd bly i kroppen, på grund av att hon inte haft ordentlig utrustning eller fått rätt information om hur hon skulle skydda sig från farliga ämnen på sin utbildning. Hennes kollega Ali berättar att det inte är ovanligt att han nyser grönt efter att ha tagit bort grön färg på en bil. En annan kollega säger att dennes skyddshandskar i plast lösts upp av medel de använt i jobbet.
Hennes kollega Ali berättar att det inte är ovanligt att han nyser grönt efter att ha tagit bort grön färg på en bil.
Och undermålig säkerhet är inte allt. Till Dagens Arbete berättar den tidigare studenten Mikael om sin tid på Lernia. Han hade ett jobb som svetsare som väntade på honom om han bara lärde sig en specifik svetsteknik för att komplettera sina redan existerande ämneskunskaper. Men de lektionerna kom aldrig. I stället fick han lägga tid på att bevisa att han kunde tyda en tågtidtabell, berätta om skillnaden mellan öronproppar och hörselskydd, trots att han arbetat hela sitt liv och redan kunde svetsa. Lernia i Halmstad, där Mikael gick, hade nämligen ingen behörig svetslärare på plats. Utbildningen ledde, efter många månaders frustration och överklagan, ingenstans och Mikaels jobb gick i stället till en sökande från Baltikum.
Trots den enorma kompetensbristen Sverige har, och trots att regeringen strösslar pengar över vuxenutbildningen, misslyckas Lernia kapitalt. Det finns ingen mening med att regeringen ska hålla ett så dysfunktionellt företag vid liv. Särskilt inte när det finns andra aktörer som gör ett så mycket bättre jobb för pengarna, som Träcentrum i Nössjö, men som ofta blir utkonkurrerade av Lernias skattefinansierade prisdumpning.
Lernia skryter med sin slogan om att de “löser problemen på arbetsmarknaden”, men likt andra statliga företag konkurrerar de ut privata aktörer och misslyckas med sitt uppdrag. Det är hög tid för regeringen att sälja Lernia.