Samhälle Krönika
Stoppa Eneroths färjesocialism
Den rödgröna regeringen överväger ett förstatligande av Gotlandstrafiken. Det kommer varken att stärka konkurrensen eller bidra till att pressa kostnaderna. Dessutom avskräcker statens oförmåga att framgångsrikt driva företag, skriver Staffan Samuelsson.
Färjetrafiken mellan Gotland och fastlandet har sedan lång tid tillbaka, på uppdrag av staten, drivits av Rederi AB Gotland. Ett gotländskt bolag, i den mening att två tredjedelar av aktieägarna är gotlänningar, grundat 1865. Och för den som är intresserad av sjöfartshistoria, kan nämnas att detta faktiskt är Sveriges äldsta passagerarrederi.
Men rederiets ansvar för Gotlandstrafiken kan dock snart komma att förpassas till just historien. Nyligen fick Trafikverket i uppdrag att utreda hur färjetrafiken till Gotland kan göras om inför nästa upphandling som sker 2027.
På önskan från den rödgröna regeringen ska Trafikverket därför analysera ett alternativ som innebär att staten driver Gotlandstrafiken i egen regi. Det nuvarande upplägget, där det är privatägda rederier som via upphandling bedriver färjetrafiken till Gotland, kan därför komma att försvinna, och ersättas med ett statligt rederi.
När infrastrukturminister Tomas Eneroth (S) i somras blev intervjuad av P4 Gotland angående utredningen medgav han att ”bakgrunden är att det varit en begränsad konkurrens” och att man därför måste se över hur trafiken kan drivas på bäst sätt. Men med de orden ekandes i huvudet framstår regeringens vilja att förstatliga Gotlandstrafiken som märklig. Konkurrensen behöver förbättras och den nuvarande situationen är knappast perfekt – Rederi AB Gotland som har vunnit alla de senaste upphandlingarna har fått vad som kan betraktas som ett de facto monopol.
Lösningen på bristande konkurrens kan rimligtvis inte vara att helt utradera konkurrensen.
Lösningen på bristande konkurrens kan rimligtvis inte vara att helt utradera konkurrensen med ett nytt statligt monopolbolag. Även de mildare omläggningar som diskuteras, där färjetrafiken hamnar under ökat statligt inflytande, riskerar att ha motsatt effekt.
Vilka nya aktörer vill träda in på marknaden om det potentiellt kommer att bli ett statligt övertagande av färjetrafiken till Gotland? Utökad statlig kontroll över färjetrafiken skulle definitivt skrämma bort andra, privata aktörer från marknaden.
Läs också:
I Trafikverkets rapport ”Förstudie färjetrafik till Gotland” – som inte ligger på nätet men som Smedjan tagit del av – framgår att det trots allt finns andra rederier som i teorin har möjlighet att kunna kliva in, till exempel flertalet utländska rederier. Konkurrerande anbud har existerat och helt ensamma är inte Rederi AB Gotland om att ha möjlighet att bedriva denna färjeverksamhet.
Om upphandlingskraven förändras skulle intresset från andra rederier sannolikt öka och det är alltså där fokus bör ligga. Som det är nu uppfattas kraven som för höga och komplicerade och det är rimligt att omarbeta dem för att på det sättet få in nya intressenter. Det har dessutom funnits ett missnöje med biljettpriserna från gotlänningarnas sida vilket bör uppmärksammas, men det är naivt att tro att det är ett statligt rederi som kan pressa ner dem.
Staten lyckas i dag varken flyga eller köra godståg med lönsamhet, men har nu fått för sig att den ska driva färjetrafik.
Att staten gjort sig känd som en dålig företagsägare gör knappast saken bättre. Statligt ägda godstågsbolaget Green Cargo är bara ett aktuellt exempel. I höstbudgeten fick Green Cargo ett kapitaltillskott på 1,4 miljarder av regeringen efter att bolaget efter åratal av röda siffror bara var månader från kontrollbalansräkning.
Samma sak gäller förstås SAS. Detta ständiga olycksbarn, som aldrig lär sig flyga med egna vingar och som alltid har krisrubriker hängande över sig, där svenska staten, tillsammans med den danska, är de största aktieägarna. Även innan coronapandemin gick SAS knackigt; värdet av statens innehav i SAS minskade med 26,5 procent under 2019.
Mer statligt ägande skulle alltså inte enbart försämra konkurrensen, det riskerar också att bli en kostsam historia för skattebetalarna. Staten lyckas i dag varken flyga eller köra godståg med lönsamhet, men har nu fått för sig att den ska driva färjetrafik.
Att alltid veta att man kan vända sig till staten för mer pengar, är av förklarliga skäl inget vidare incitament för god företagsstyrning. Det har inte bara visat sig i drivandet av trafik, utan gäller även i statligt bolagsägande överlag. Som Niclas Hvalgren skrev i en artikel i Smedjan i höstas: ”När man har ansvarig minister på sin sida, och inga nitiska investerare står redo att ifrågasätta ens vägval, är det lätt att bli blind för riskerna i sina planer.”
Trots allt som talar emot att ett förstatligande av Gotlandstrafiken skulle vara en bra idé verkar Eneroth inte inse det problematiska. Gotlänningarna förtjänar en väl fungerande färjetrafik, men färjesocialism är knappast lösningen.