Johanna Grönbäck: Storföretagens flykt försvagar Putin

I 30 års tid har multinationella företag varit en del av det ryska samhället. I Financial Times beskrivs företagens roll rentav som överdimensionerad. Företag som Ikea har haft erbjudanden om möbler, men också om det goda livet.

Nu stänger, pausar eller blockerar många företag sina verksamheter i Ryssland. Däribland McDonald’s, Starbucks, Coca-Cola, General Motors, Airbnb, Apple, IBM, Netflix, Disney, Shell, Mastercard, John Deere, Puma och Fedex, liksom svenska företag som Ikea, H&M och Stora Enso. Även Spotify, som tidigt under invasionskriget planerade att expandera sin verksamhet, har nu stängt sitt ryska kontor. Över 300 internationella företag har aviserat att de ska lämna Ryssland i protest mot kriget.

För företagen är det kostsamma markeringar. Att inte göra något skulle sannolikt kosta mer.

Många av de företag som lämnar Ryssland är bland världens största och högst värderade. Skulle företag räknas som ekonomier, hade man här hittat några av världens topp 100. Det är den sortens kategorisering som görs av bland andra akademikern och aktivisten David C Korten, som i sin bok When Corporations Rule the World (2015) påpekat att exempelvis General Motors försäljning 1992 var lika stor som Tanzanias, Etiopiens, Nepals, Bangladeshs, Kongo-Kinshasas (då Zaire), Ugandas, Nigerias, Kenyas och Pakistans samlade BNP. Det är förstås en beräkning som kan ifrågasättas, bland annat eftersom multinationella företags vinst brukar vara en bråkdel av dess försäljning.

Många av de företag som nu lämnar Ryssland är bland världens största och högst värderade. 

Men så stora företag är ofta att betrakta som maktspelare jämte stater och andra globala institutioner. Det har historiskt sett fått vänstern att reagera med en skepsis som ibland har slagit över i en globaliseringskritik.

Problemet, har vänstern och sedermera även delar av högern menat, är att regeringar har förlorat makt gentemot företagen. Företagen har till följd av sin storlek fått en förhandlingsposition som åtminstone teoretiskt innebär att de kan välja det land som erbjuder bäst villkor. Det är ett ”stort problem”, skriver exempelvis den digitala lärarresursen SO-rummet, att de transnationella företagen har ” ’hela’ världen som ett alternativt spelbord” och således även minskade ”förpliktelser gentemot sina värdländer”.

Men det som beskrivits som ett problem har under de senaste veckorna visat sig vara en fördel. I den internationella ordningen märks också marknaden. På den koordineras de många kundernas gemensamma dygder och moral till en stark kraft, och kan genom utebliven köpkraft straffa både företag och regeringar.

I Ryssland har multinationella företag nu använt sina minskade förpliktelser som en form av maktutövning mot regimen. De har rentav förväntats använda sin makt. Det är sannolikt en utveckling få av globaliseringens kritiker förutspådde.

På den globala marknaden koordineras de många kundernas gemensamma dygder och moral till en stark kraft.

Vladimir Putins världsbild skiljer sig från den som dominerar i världen. Staters roll i den internationella politiken handlar nu mindre om makt i bemärkelsen staters överlevnad, och mer om den konkurrenskraft som lockar och skapar förutsättningar för företag, vilket i sin tur bidrar till ett lands välstånd.

Välståndet är i sin tur viktigt för ett lands stabilitet. Hoten mot en regim är i dag oftare interna än externa, och även en auktoritär stat behöver ha relativt nöjda medborgare för att kunna överleva.

Nu bevisas att företagen är en del av den demokratiska världen.

Precis som Mattias Svensson skriver erbjuder företagen något som de ryska medborgarna vill ha – och kommer att sakna. Och det är något som Putin aldrig kan erbjuda. Putins legitimitet har under de senaste åren visserligen kommit att bygga mer på nationalism och mindre på höjd levnadsstandard, men att förlora det man har haft i form av exempelvis en Ikea-livsstil, är känsligare än att inte se löftet om en framtida välståndsökning realiseras.

I globaliseringsdebatten och i synen på de multinationella företagen har relationen mellan företagen och staterna setts som ett nollsummespel där marknadens vinst varit demokratins förlust och tvärtom. Nu bevisas att företagen är en del av den demokratiska världen och dess sanktioner mot Ryssland.

Det finns aspekter av multinationella företag som förtjänar kritik och diskussion, men den marknad som de finns och agerar på är och består av människor med moral och värderingar. När de värderingarna nu tydligt pekar åt samma håll, koordineras också marknaden ditåt.