Idéer Essä
Striden om språket avgör politiken
Begrepp är de verktyg vi människor använder för att förstå verkligheten. Den som vinner striden om begreppen kommer också att vinna striden om politiken. Henrik Dalgard har läst Jonas Hanssons och Kristiina Savins bok Svenska begreppshistorier.
Ibland betraktas begrepp, och de ideér och föreställningar de åsyftar, som fasta och oföränderliga – som om de skulle existera i en idévärld utanför tid och rum. Ett exempel är sättet vi ofta talar om ideologier. Liberalismen, socialismen och konservatismen har existerat sedan 1700-talet, och deras grundläggande idéer har följt människan genom olika historiska perioder. För den som vill lära sig mer om ideologierna är det bara att följa rötterna tillbaka genom historien.
Men begrepp som liberalism och socialism är sällan så naturgivna som de vid första anblick kan tyckas vara. De får sin mening i specifika historiska sammanhang och förändras över tid. Att studera hur begrepp har formats och förändrats genom åren kan lära oss mycket om historiska aktörer och miljöer, men också om hur begrepp och deras innehåll påverkar politiken, kulturen och samhället.
Det är därför glädjande att Fri Tanke har gett ut boken Svenska begreppshistorier – ett introduktionsverk i begreppshistoria där redaktörerna Jonas Hansson och Kristiina Savin samlat 44 forskare som skrivit om 55 olika begrepp och deras historiska utveckling. Boken är uppbyggd som ett lexikon där varje begrepp ges ett kapitel i essäform. Läsaren kan i registret slå upp allt ifrån ”fascism” till ”snygg”.
För den politiskt intresserade utgör kapitlet om folkhemmet kanske bokens mest intressanta läsning. I den politiska debatten brukar det ofta påtalas att folkhemmet som politiskt projekt står på två ben — ett socialdemokratiskt från Per Albin Hansson och ett nationalistiskt konservativt i from av statsvetaren Rudolf Kjellén. Men i sin essä visar idéhistoriken Henrik Björck att folkhemsbegreppet är mycket mer komplext.
Under slutet på 1800-talet användes ofta ord som folk och hem i relation till varandra i den politiska och kulturella debatten. Det var en tid av snabb industrialisering med strukturomvandling, och arbetaren sågs behöva ett stabilt och tryggt sammanhang i ett föränderligt samhälle. När folkhem för första gången användes i Sverige på 1890-talet refererade det till projekt i utlandet från Norge, Danmark och speciellt Tyskland. Vid tidpunkten var det dock inte ett politiskt projekt utan snarare civilsamhälleliga inrättningar.
De första “folkhemmen” som startades i Sverige var också just enskilda projekt. Exempelvis grundade Adolf Fredriks en kristen folkhemsförening i Stockholm med målet att sprida bildning, nykterhet och ”goda fritidsvanor” till den arbetande klassen. I Göteborg startades en liknande förening med orden ”Kunskap är makt, men bildning är förbrödring” som ledstjärna.
Folkhemmsbegreppet kom sedan under 1900-talet att föras in i den partipolitiska sfären. En aktör som bidrog med det var just statsvetaren och riksdagsmannen Rudolf Kjellén när han i en debatt med Hjalmar Branting använde begreppet folkhem för att försvara nationalismen och Sveriges självständighet.
Alla inom socialdemokratin förhöll sig inte positiva till folkhemsbegreppet
Den som på allvar förde in folkhemmet som en del i ett politiskt projekt var som bekant Per Albin Hansson. Han hämtade det dock från det frisinnade partiets partiledare Carl Gustaf Ekman som i en debatt pressat Hansson på hur det socialdemokratiska samhällsbygget skulle se ut efter demokratins införande. Efter det kom Hansson att använda begreppet sporadiskt innan det 1928 fick en central plats i hans tal på Socialdemokraternas kongress. Där blev folkhemmet en symbol för det socialdemokratiska projektet, och talet avslutades med orden ”göra klassamhället Sverige till folkhemmets Sverige”.
Det var dock inte alla inom socialdemokratin som förhöll sig positiva till användningen av folkhemsbegreppet. Den socialdemokratiska ideologen och finansministern Ernst Wigforss menade exempelvis att det hade tydliga paternalistiska drag som inte skulle ha en plats i socialdemokratins samhällsbygge.
I Savin och Hanssons introduktion till begreppshistorien ryms även mer nutida begrepp som exempelvis åsiktskorridor. Charlotta Seiler Brylla, professor i tyska vid Stockholms universitet, beskriver hur det först myntades 2013 på statsvetaren Henrik Ekengren Oscarssons blogg när denne i ett inlägg skrev: ”Åsiktskorridoren — det vill säga den buffertzon där du fortfarande har ett visst svängrum att yttra en åsikt utan att behöva ta emot en dagsfärsk diagnos av ditt mentala tillstånd…”
Läs också:
Som bekant blev begreppet vanligt i den migrationspolitiska debatten, där det främst användes för att beskriva ett etablissemang som hade stängt ute oönskade åsikter från från den politiska diskussionen. Seiler Brylla hänvisar även till statsvetarna Ulf Bjereld och Marie Demker som hävdat att åsiktskorridor utgör en skicklig förenkling och popularisering av begreppet diskurs. Det brukar främst kopplas samman med filosofen och idéhistoriken Michel Foucault och åsyftar de maktordningar och rådande föreställningar som sätter gränserna för det samhälleliga samtalet.
***
Som helhet utgör Hansons och Savins bok en imponerande samling av begreppshistorier ur ett svenskt perspektiv. Då det tidigare saknats omfattande introduktionsverk på området fyller den även en viktig lucka. Det som dock saknas i boken är en mer teoretisk introduktion till ämnet. Det inledande kapitlet beskriver kort namn som Reinhart Koselleck och Quentin Skinner, centrala personer inom det begreppshistoriska fältet, men läsaren får själv fundera över vad teoretiska begrepp som förväntningshorisont eller talhandlingsteorin egentligen betyder.
Tvistande om begrepp bör inte enbart vara en akademisk övning utan en central del i den politiska debatten
Och det är just i teorin som det riktigt intressanta med begrepphistorien som fält framträder. Begrepp är per definition de verktyg vi människor använder för att förstå verkligheten, de sätt vi skapar ordning i en till synes kaosartad tillvaro. Det innehåll begrepp ges kommer således påverka hur vi uppfattar verkligheten och i förlängningen hur vi agerar i den.
Det är särskilt intressant att beakta ur ett politiskt perspektiv. Begrepp som frihet, jämlikhet och rättvisa har i modern tid haft centrala delar i olika politiska projekt. Vilket innehåll dessa politiska begrepp ges, och kanske viktigare — vad som faller i glömska och inte längre blir en del av dem, kommer att påverka samhällsutvecklingen.
Det är därför tvistande och stridandet om begrepp inte enbart bör vara en akademisk övning förpassad till universitetens seminarierum utan en central del i den politiska debatten. Den som vinner striden om begreppen kommer i längden att vinna striden om politiken.