Svensk skola: bra på folkuppfostran, sämre på kunskap
Den svenska skolan misslyckas på nästan alla fronter. Men på ett område visar Sverige sig ligga på topp: elevernas värderingar, demokratikunskaper och samhällsengagemang. Problemet är bara att skolan inte ska vara en uppfostringsanstalt. Den borde sköta sin uppgift och lära folk att skriva och räkna i stället.
Svensk skola misslyckas på de flesta punkter. Eleverna har dåliga kunskaper, lärarna får ingen respekt, skolmiljön är inte sällan otrygg och pedagogiken usel. Universitetslektorer larmar med regelbundna mellanrum om hur deras studenter efter tolv år i skolan fortfarande inte har de kunskaper i sitt modersmål som krävs för att tillägna sig en högre utbildning. Då och då kommer en PISA- eller TIMSS-rapport och kastar ytterligare skuggor över utbildningsväsendet.
Men nu har svenska skolpolitiker och -tjänstemän äntligen fått något att skryta med. Studien Internationa Civic Citizenship Education Study (ICCS), som genomförs för andra gången, visar att svenska högstadieelever är bland de bästa i de 21 deltagande länderna på ”kunskaper, värderingar och engagemang i medborgar-, demokrati- och samhällsfrågor”.
– Svenska elever och lärare har anledning att vara stolta, säger Peter Fredriksson, generaldirektör för Skolverket.
Men har någon verkligen anledning att vara stolt över den svenska skolan?
Nästan vem som helst kan skriva under på att alla människor är lika mycket värda, men de som kan använda ”de” och ”dem” korrekt blir allt färre.
Till att börja med är värderingarna som mäts så breda att de kan innebära nästan vad som helst. Precis som skollagens instruktion att ”förmedla och förankra respekt för de mänskliga rättigheterna och (…) grundläggande demokratiska värderingar”, lämnar ICCS en hel del utrymme för tolkning. Eleverna har tillfrågats huruvida de anser att olika grupper i samhället ska ha lika möjligheter, men det är ett påstående två personer med diametralt motsatta åsikter båda skulle kunna skriva under på.
Exempelvis är vi många som just anser att människor ska ha lika möjligheter oavsett kön, etnicitet och så vidare. Samtidigt finns politiker som vill kvotera in vissa grupper, och med andra ord diskriminera andra, men som hävdar – och förmodligen på riktigt tror – att de är för alla människors lika möjligheter.
Demokratiskt engagemang kan, precis som värderingar, lika gärna vara av ondo som av godo. ICCS har helt enkelt frågat elever huruvida de bedömer att de i framtiden kommer att rösta, ställa upp i val eller ta del i den offentliga debatten. Med andra ord gör studien ingen skillnad på dem som funderar på att rösta på Nordiska Motståndsrörelsen eller Kommunistiska Partiet, och dem som överväger att kryssa i en valsedel för ett civiliserat parti.
Är skolans syfte att lära ut kunskaper, inte att se till att eleverna har rätt åsikter.
Nu finns det tack och lov försvinnande få våldsamma extremistsympatisörer bland svenska högstadieungdomar. Även om man ser ICCS-resultaten i bästa möjliga ljus, kvarstår dock faktum att ett godhetsindex inte är en lämplig måttstock för skolans kvalitet. Skolan ska inte vara någon uppfostringsanstalt. Även om det är bra om folk i allmänhet tycker att människor har lika värde, så är skolans syfte att lära ut kunskaper, inte att se till att eleverna har rätt åsikter. Det är liksom poängen med en utbildningsinstitution.
Och när den svenska skolan nu inte lyckas med utbildningsbiten, borde den fokusera på just det. De som ansvarar för skolan har ingen orsak att vara stolta förrän eleverna får de kunskaper de behöver för sin vidareutbildning och karriär. Nästan vem som helst kan skriva under på att alla människor är lika mycket värda, men de som kan använda ”de” och ”dem” korrekt blir allt färre.
En skola som misslyckas med att ge eleverna kunskaper är en misslyckad skola, oavsett hur bra värderingar den förmedlar.